Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Rapport från Årets Bild 2014 i Sundsvall - Rickard ficka andra pris i kategorin "Porträtt" #blogg100

Leica M9P + Summarit 3572,5.@640ISO.

Min vän och kollega Rickard Eriksson fick precis 2:a pris i kategorin "Porträtt (singel)" på Årets Bild 2014 - grattis! Det med bild på vår drottning från "Drottning Silvia - En Jubileumsbok" - ett fantastisk porträtt från Solliden i somras.

 
Foto: Rickard L Eriksson (bilden ovan är samma som i boken).

Jag är med på galan som representant för förlaget, och som vän och moraliskt stöd. Nu väntar kvällens bankett :-)

Se listan på alla vinnarna här: www.aretsbild.se

 

 

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Leican ska vara svart - basta!

Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.



Överst några "före detta kameror" - en lånad M9:a tillsammans med min egen gamla M8:a. Visst är svart snyggt, även med kromade objektiv? Ovan min kompis gamla M8:a - med honom på Österlen, för några somrar sedan. Numera har han en M8.2 - svart! 



En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?



Slutligen Leica II:an - underbart vacker i sin över 80-år gamla svarat lack :-) Och den analoga kamera jag använder mest. Just nu laddad med Tri-X...



Men det blir oftast Fujifilm X-Pro 1 som får följa med ut, även den svart. Leica-svart ;-)

Några snaps tagna under en kvällspromenad med Fujifilm X-Pro1 - "straight out of camera" #2

Fujifilm X-pro1 med 18/2 vid f2,4 och 1/350 sek @200 ISO - samtliga bilder.

Tar allt som oftast en promenad ner mot det som numera kallas "Västra Hamnen", nu senast med Fujifilm X-Pro1 som följeslagare. 



De sista resterna av den en gång så dominerande varvsverksamheten förvandlas till fashionabla kontor och vad som borde vara den sista fungerande dockan ser ut att bli "fikaterass" för SVT's medarbetare... Kockums huvudkontor finns dock kvar i "Vingmuttern" alldeles intill, och behöver vi nya ubåtar så lär väl de byggas i Karlskrona eller Hamburg.



Men Fujifilm X-Pro1 - vad har jag att säga om den? Den är först av allt en mycket trevlig "promenad-kamera", trots samma "lagom" format som Leica M9 så väger den märkbart mindre, så även optiken. Tre gluggar, ett hus, laddare, minneskort och en Macbook Air i en Billignham Hadley Pro blir inte för tungt. Tvärtom. Och bara huset med monterad glugg i rem över axeln - märks knappt ;-) 

Att sedan - med en knapptryckning - kunna växla från optisk sökare till elektronisk dito med 100% exakt utsnitt är fantastiskt, speciellt när man flanerar och inte vet vad (eller vem) som blir nästa motiv.

Jag lär mig kameran dag för dag och är inte på något sätt färdig i mitt omdöme. Men jag tänkte dela med mig av processen här i bloggen, så ni får mina intryck och tankar i "realtid". Och så får vi se vad "slutomdömet" blir...