Varför blir mina mobilbilder ofta bättre än DSLR/EVIL-bilderna?

iPhone 4s - behandlad, filtrerad och publicerad via Instagram. Tagen på Uppsala slott mot bastion Styrbiskop härom kvällen

Jag slås ofta av hur självklart "bra" mina Instagram-bilder blir, ofta när jag fotografera samma motiv med en mera avancerad kamera så blir det inte bättre. Och då "bättre" i betydelsen mera tillgängligt, subjektivt vackrare eller piktorialistiskt om du så vill. Problem, utmaning eller bara sakernas tillstånd? Något jag kontemplenterar över så här första kvällen på min semester...

  Fujifilm X-M1 med Fujinon 27/2,8 - fotograferad vid samma tillfälle som bilden överst, fortfarande vackert men lite mer naturtroget ;-)

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Jag misslyckades… #blogg100

Ricoh GR-D III - dotterns kanin Bonnie.

Bob Dylan skrev en gång "...there's no success like failure, and that failure's no success at all"
Och det får väl sammanfattat mitt deltagande i #blogg100 ;-/ bara knappa 20 inlägg från mållinjen stupade jag. Men jag vill inte släppa bloggen… I'll be back!

 

 

Jag har tydligen en rätt "väl utvecklad självgodhet"? #blogg100

iPhone via Instagram - Västra Hamnen i Malmö i går.

Någon skrev följande kommentar under ett av mina blogginlägg häromdagen:
"...en rätt trist bild, dessutom svarar du aldrig på kommentarer, tyder på en väl utvecklad självgodhet…"

Hur ska man reagera på det?
Bli arg och sårad - försvara sig?
Ignorera?
Förutsätta att skribent valt en hård och anklagande ton av okunskap (eller misstag) och skoja bort det hela?
Radera inlägget och "låtsat som om det regnar"?

Och varför skriver vi oprovocerat "tråkiga" saker i varandras bloggar? Eller är det faktum att man inte svarar på alla inlägg någon forma av förolämpning i sig?

Mycket tacksam för kommentarer i detta ämne :-) Lovar att försöka svara alla! 

Ps.
Helt i linje med min "självgodhet" så tillbringar jag de närmsta sju timmarna på E4:an på väg upp till Solna, så svar på inlägg levereras tidigast efter midnatt...
 
 

 

Detta inlägg borde inte reta någon, det innehåller inte bara gatufoto utan både en fågel och en blombild ;-) #blogg100

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - Skanörs hamn tidigare idag (bilderna är i vanlig ordning obeskurna osv - DOGMA 07).

Mina senaste blogginlägg har väckt en del heta känslor i kommentarsfälten. Det som vissa läsare tydligen funnit provocerande är nyheter från Leica, ett ifrågasättande av samtalstonen här på Fotosidan samt nu senast ett inlägg om kinesiska flygvapnets kronograf från 60-talet. Men lejonparten av kommentarerna har varit både sakliga och givna i en positiv ton - stort tack till alla er som skrivit i kommentarsfälten!



Själv har jag läst alla kommentarer med stor behållning men avvaktat med att svara. Allt fokus i helgen har lagts på familjen och avkoppling. Sådan enkla saker som trampa kanalbåt, fika och gå längst med havet. Och äta god mat och massor av glass :-)