Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Häromdagen - lite streetphoto i Addis Abeba


Fujifilm X-T1 med Fujinon 23/1,4 - och i vanlig ordning obeskurna - samtliga bilder.

J
ag kom nyligen hem efter några veckor i Addis Abeba, Etiopiens huvudstad. En jobbresa tillsammans med 274 kollegor. Men mer om besöket i en kommande bloggpost. Jag fick tillfälle till en del efterlängtat gatufoto så jag delar några bilder här i bloggen - i all enkelhet...


 

Postat 2015-11-29 23:43 | Läst 12365 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Igår i Prag, bara ett streetphoto sådär i förbifarten...

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 - obeskuren men s/v-koverterad och bearbetad i Photoshop.

går, när jag promenerade runt i Prag... 
 

Postat 2015-10-28 23:57 | Läst 12325 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Pimp my camera - the single most important


Från vänster: Fujifilm X-Pro1, Vogtländer Bessa R, Leica M6 TTL och Vogtländer Bessa L, samtliga med en softrelease i olika varianter moterad.

D
et är enligt mig det viktigaste tillbehöret till kameran (bortsett från självklarheter som till exempel filter och motljusskydd) är den geniala "softreleasen" eller "mjukavtrycket" på svenska. Den lilla "knappen" som skruvas i trådutlösargängan i kamerans avtryck och förstorar  och höjer avtryckets kontaktyta med fingret. Vilket gör det lättare att krama av bilden med fingrets sista led och inte med fingertoppen. Att använda en "softie" och krama av avtrycket som på en pistol - mellan andetagen och med fingrets led - gör att men får ett stadigare avtryck. Vilket i praktiken gör att man kan använda en något längre slutartid utan synlig skakningsoskärpa. Hur långt ner man kan gå är individuellt men för mig hadlar det om ca två steg beroende på aktuell optik, tex 1/15 sek utan vidare med 18/2 på Fujifilm X-Pro1. Med en analog Leica M med vidvinkel så handlar det om tider som 1/8 sekund - tyvärr är den digitala tekniken, speciellt med en mindre sensor, inte lika förlåtande för skakningsoskärpa som film.
Softreleasen, eller "softien" finns i olika storlekar, färger och med plan, konkav och konvex yta. Själv föredrar Tom Abrahamssons lite större konvexa som kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ - en svart sådan sitter i Leica M6:ans avtryck på bilden ovan. De lite mindre röda kommer från en japansk tredjepartstillverkare och kan köpas från Amazon.co.uk - jag tror att det är samma som även Kameradoktorn för.


iFujifilm X-T1 med 18/2 och ett handgrepp MHG-XT monterat och ett batterigrepp VG-XT1 bredvid.

Ett annat tillbehör som jag inte kan leva utan är det obligatoriska handgreppet som ofta finns i en mängd olika utföranden. Så och för Fujifilm X-T1, jag använder både batterigreppet VG-XT1 och handgreppet MHG-XT- Det senare finns i tre olika storlekar: MHG-XT small, som är en bottenplatta som saknar grepp men ger stöd för lill eller ringfingret, standarstorleken som jag har på kameran ovan, och slutligen MHG-XT large, som har en ännu större greppyta i själva handtaget. Då X-T1 är en liten kamera behövs ett extra handgrepp, åtminstone för oss som har lite större händer (än japanerna i allmänhet ;) - inte minst tenderar lillfingret att "hamna utanför". Och använder man lite stötte objektiv som till exempel 23/1,4 eller en tele-zoom så behövs greppet ännu mer. Batterigreppet VG-XT1 adderar ytterligare ett batteri till kameran och fördubblar kapaciteten men gör också kameran märkbart större. Vilket som är mest praktiskt varierar beroende på situation och jag använder alltid ett av dem!

Postat 2015-05-31 23:41 | Läst 15537 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Pimp my Fujifilm X-Pro1


Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 och en Artisan & Artist kamerarem samt en "soft release" i avtrycket - fotograferad med Fujifilm X-T1 + Fujinon 23/1,4 ;-)

R
emmen är ett av de viktigaste kameratillbehören - det är i den kameran hänger största delen av tiden som vi har den med oss. Och det är den som blir kamerans kontaktyta mot vår kropp, den måste fördela kamerans vikt på ett bekvämt sätt mot nacke eller axel. Dessutom så är den väldigt synlig så den måste vara snygg och matcha både kamerans look och ens egen stil...

Jag har fastnat för japanska Artisan & Artist som producerar "high end" remmar i flera material: silke, läder och olika tyger. Remmen på bilden ovan är en RED LABEL Artisan & Artist Acrylic Strap RDS-AC100 i khaki, speciellt framtagen för spegellösa systemkameror. Den har en hållare för objektivlocket så att man alltid kan ha det till hands. Varför? De spegellösa kamerornas slutare är ju alltid öppen, även när kameran är avslagen och sensorn är känslig för UV-ljus i allmänhet och brännskador i synnerhet. UV-ljus påskyndar sensors åldringsprocess och då det mesta ljus som flödar in genom objektivet är just UV-ljus så kan det vara vist att sätta på linsskyddet när kameran inte används, speciellt i soliga miljöer. Sedan finns risken att om kameran riktas mot solen en längre stund så kan sensorns få en brännskada. Till exempel om du lägger ifrån dig kameran på rygg (med ett vidvinkelobjektiv med öppen bländare och fokus på oändligt) när solen står högt - kanske på ett kafébord medan du tar en fika? Alla som fotograferat med Leica M-kameror med tygridå känner igen fenomenet, som kann resultera i hål på slutaren. Bästa sättet att undvika misstaget är att vara noga med hur kameran riktas och sätta på locket när man lägger den ifrån sig.
Nördigt eller inte - det är bra att alltid ha objektivlocket med sig.

Artisan & Artist huvudsida (Remmar, handlovsremmar, beredskapsväskor, kameraväskor mm)
Artisan & Artist RED LABEL (Remmar och kameraväskor)
 

Postat 2015-05-30 22:13 | Läst 13747 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...


Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

H
ar funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 


Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Postat 2015-04-04 23:59 | Läst 23329 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera