Idag är det den 27:e januari och minnesdagen över förintelsens offer och 69 år sedan Auschwitz befriades!

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4 -  Auschwitz-Birkenau 

Idag, 27:e januari, är det 69 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den sovjetiska Röda armen och dagen högtidlighålls internationellt som "minnesdagen över förintelsens offer" .

Jag har läst (så mycket jag orkar i) boken "Auschwith - Nazi Death Camp" på engelska (ISBN 83-85047-74-3) - en mycket saklig bok om dödslägret. Den beskriver i detalj hur lägret var organiserat, regler och villkor samt inte minst hur det dagliga livet tedde sig för fångarna. Den grundliga dokumentationen går också in i detalj på SS och bödlarna - och själva "dödsindustrin". Som tur är så ger den också en utförlig bild av motståndet och slutligen befrielsen. Boken måste nog räknas som ett standardverk om man är intresserad av 1900-talets historia i allmänhet och förintelsen i synnerhet. Fruktansvärt jobbig läsning. Men nyttig.

Tror inte att boken finns att köpa i Sverige (eller på Amazon.co.uk) men den finns på Amazon.com och såklart i museibutiken i Auschwitz-Birkenau.

Vi får aldrig glömma!

Men detta är lättare sagt än gjort. För vi lever i en tid då de sista ögonvittnena kommer att lämna oss och vi måste förhålla oss till historiens fasor. Och just detta - att det är historia - fri att tolka, förkasta, förneka, kulturanpassa osv - gör att den objektiva, grundliga, sakliga, oantastliga, på förstahandsinformation och ögonvittnen baserade  dokumentationen - är så viktig!

För vi får aldrig glömma... 

---
Länkar till mina tidigare inlägg på minnesdagen över förintelsens offer:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/65-ar-sedan-auschwitz-befriades-och.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/27474.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14859.htm
Och om mina egna erfarenheter av antisemitism i dagens Europa:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/12707.htm
---

(Detta blogginlägg är en något redigerad återpublicering av förra årets bloggpost 27/1.)

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Årets sista...

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - s/v-konvertrerad i PS och i vanlig ordning obeskuren osv. Ett Malmö som ömsar skinn ;-)

Årets sista bloggonlägg med en bild från året sista fotopromenad… snart brakar fyrverkerierna lös.

Gott Nytt 2014!

Breaking news! Första bilderna på nya Nikon DF

Källa: www.slrlounge.com

För er som följt rapporteringen på tex Nikonrumors.com - ni vet vad det handlar om - en ny FF-kamera i "retrostil" som knyter an både designmässigt och funktionellt till den klassiska analoga FM-serien. Detta är vad jag och många med mig väntat på i alla år sedan vi blev digitala. Tyvärr så har Nikonrumors.com kraschat just nu - helt säkert pga trycket då Nikon börjat läcka bilderna och det officiella tillkännagivandet bara är timmar bort...

Ps.
Det finns även en tråd i forum-delen här på FS som diskutera kameran. 

Klockor för miljoner - bokstavligt talat :-)

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 eller 60/2,4 - samtliga bilder ;-)

Nymans Ur bjöd in till ett fantastiskt klock-event – Watchout Day – på anrika Grand Hotell i Stockholm. I spegelsalen och i dess sidoutrymmen visade utvalda klockmärken upp sina senaste nyheter: Rolex, Audemars Piguet, Breguet, Cartier, Chopard, IWC, Jaeger-LeCoultre, Ulysse Nardin, Vacheron Constantin, Panerai,  HYT och inte minst svenska Halda. 



Förutom alla de fantastiska klockorna med tillhörande representanter och experter på olika områden så bjöds det på god mat, musik och balett i världsklass. Ballerinor från Kungliga baletten uruppförde en nyskriven komposition speciellt komponerad för eventet.



Jag var där på spaning efter det klassiska herruret – eller med andra ord – kostymklockan. Ovan en Audemars Piguet Grande Complication i guld för dryga åtta miljoner, men nedan de tre klockor jag valde att skriva om.



Allt började med Cartier och deras modell Santos från 1904 – som faktiskt är det första armbandsuret för herrar. Just armbandsuret var innan dess en rent kvinnlig företeelse och män bar sina klockor i fickan. Men det ändrades snabbt och något årtionde senare släppte Cartier sin berömda modell – Tank. Formen hämtade sin inspiration från första världskrigets stridsvagnar, därav namnet. Just denna modell med namnet Tank MC (bilden ovan) är utrustad med ett 1904 MC urverk – MC står för Manufacture Cartier, det vill säga att det är ett helt egenproducerat, mekaniskt och självuppdragande. Just denna modell av Tank är också den största med hela 43mm i bredd för den fyrkantiga boetten. Ett mera klassiskt herrur får man leta efter. Och nu uppdaterat till en storlek som är passar dagens bärare. (Den blir din för i detta sammanhanget modesta 48.600 Kr.)




Breguet är en annan av klockvärldens verkliga pionjärer, redan 1801 patenterade Abraham-Louis Breguet turbillionen och 1810 tillverkade han världens första armbandsur åt Neapels drottning. Traditionen med turbillioner lever vidare hos Breguet som inte bara återskapar sina historiska mästerverk utan också leder utveckling i många avseenden. Som detta enormt eleganta kostymur (ovan), en Turbillion ”Classique Extra Thin Automatic” – faktiskt världens tunnaste självuppdragande turbillion ur. 



  Vad är då en turbillion? Enkelt förklarat en anordning som gör att urverkets ”hjärta” med balansfjädern roterar så att inte gravitationen och klockans läge ska påverka exaktheten. Detta var banbrytande på sin tid då fickuren oftast befann sig i samma läge i bärarens ficka. Moderna urverk är så exakta och praktiken okänsliga för gravitationen så att turbillion-uret inte har några praktiska fördelar. Men turbillionen representera fortfarande det yttersta av hantverksskicklighet och ett ur med ett sådant urverk är alltid något alldeles extra. (Men smakar det så kostar det –  du får ge en bra bit över miljonen för detta ur när det väl börjar säljas i början av 2014.)



Det blir aldrig fel med en klassiker som Rolex Datejust. Precis som många andra design och stilikoner så är den tidlös och Rolex är ett varumärke som de allra flesta känner till och känner igen. Datejust II med en stålboett på 41mm, här med silverfärgad urtavla och slät glasring samt stållänk är en stilren klocka som passar lika bra till kostym som till jeans. Den kombinerar skickligt kostymurets elegans med sporturets tålighet, oysterboetten är vattentät till 100 meter och stålet är reptåligt – en klocka som är gjord för att bäras varje dag. (Priset? 55.400 Kr.)

 

Artikeln finns att läsa i nästa nummer av Kungliga Magasinet som kommer ut 12/11 - om nu någon skulle vara intresserad ;-)