I natt drömde jag om en kamera som inte finns - än? (Jag brukar faktiskt inte drömma om kameror på natten... )

Min vision av en 18MP Epson RD-2 med Voigtländer Nokton i sk "safari utförande" - bilden manipulerad och ursprungligen från CameraQuest.com ;-).

I natt drömde jag om kameror - något jag faktiskt inte brukar göra ;-)

I drömmen hade jag en Epson(Voigtländer?) RD-2 med ett Nokton 35/1,2 - båda i sk "safari" grön färg. Jag var på Malmö station, på väg att ta tåget över till Köpenhamn för att gatufota, och och det föll ett lätt duggregn.
( Det blir så i en dröm - det kan inte regna in på perrongerna i verkligheten... ) Och jag fotograferade medresenärer, njöt av den glasklara sökaren och att med tummen spänna slutaren inför varje bild ny bild. Det distinkta avtrycket och ljudet av slutaren samt bilden som flimrade förbi på skärmen efter varje exponering...

Så långt min dröm. Men varför drömmer man en sådan här dröm? Antagligen var det mitt undermedvetna som rensade upp i alla intryck efter första veckan med Fujifilm X-Pro1 ;-)

För drömmen adresserade det som är mina största frustationer med Fujin:
1. avsaknaden av kopplad mätsökare - även om sökaren är glasklar med tydlig AF-indikator.
2. slutarfördröjningen orsakad av kontrastautofokusens långsamhet - som på alla EVIL-kameror.
3. ergonomin är mycket bra men jag saknar en frammatningsarm eller kanske en "Thumbs-up"?

Detta hade jag nog förträngt pga kamerans alla positiva sidor - inte minst ergonomin, optiken och bildkvaliteten.

Men mer om det i kommande bloggposter - nu åter till min dröm.

Tänk om Epson (eller Voigtländer?) ville återuppliva RD-1 konceptet? Jag tror att vi är många som uppskattar idén med RD-1 men inte den föråldrade (samma som Nikon D70) 6MP APS-C sensorn. Föreställ dig en RD-2 men med Fujifilms fantastiska sensor från X-Pro1...
 

Några snaps "straight out of camera" tagna med Fujifilm X-Pro1

Fujifilm X-pro1 med 18/2 vid f4 och 1/250 sek @640 ISO.

Tog en kvällspromenad med Fujifilm X-Pro1 och 18/2. Det blev några snaps i all enkelhet. Bilderna är kamerans JPG i standarläge, allt jag gjort är att anpassa storleken till FS-standard i PhotoShop. Ingen skärpning, ingen färgjustering, ingen kontrastjustering osv - bara JPG "straight out of camera".


Fujifilm X-pro1 med 18/2 vid f2,8 och 1/400 sek @640 ISO.
Nu ska jag lära känna Fujin och arbeta in mig på den så att den blir ett med mitt "fotografiska medvetande" ;-)
Mer om detta i kommande bloggposter...

Är iPhone vår tids Leica?

                                       
  När Oskar Barnack för snart 100 år sedan konstruerade embryot till den första Leican (men kameran skulle inte komma ut på marknaden för än 1925 pga depression, krig och annat elände) så hade han några bärande idéer: liten, diskret och med fullgod bildkvalitet. 



Märk väl det sista - fullgod bildkvalitet. På 20-talet var inte Leican, trots en mycket fin optik, det bästa valet om du ville få maximal bildkvalitet och högsta möjliga "upplösning" i dina bilder. 35mm filmen, som egentligen var avsedd för rörlig bild, hade sina begränsningar, speciellt vid höga ISO (Och allt över ISO 20 var högt på den tiden... )



Sedan skulle Leica - tack vare sin unika design och kvalitet - utvecklas från fotojournalisternas favorit till en "varumärkes ikon", men det är en helt annan historia.

Men det som slog mig är Oskar Barnacks ursprungs idé har stora likheter med dagens iPhone - kameran som du alltid har med dig! Och både Leican på sin tid och iPhonen idag har inte bara revolutionerat hur vi tar våra bilder utan även hur vi delar med oss av dem till andra.

Själv har jag många snapshots som är tagna med med iPhone, och delade via Instagram, men som under andra omständigheter definitivt skulle varit "Leica-bilder":

"Hädiska tankar"? Eller kommer vi att få se iPhonen utvecklas till vår tids fotojournalisters och mästerfotografers favorit arbetsredskap? 

Lite tankar efter 5 år med min blogg här på Fotosidan...

Firar med en bild på dottern och lite bilder från mitt älskade Malmö. Samtliga tagna med iPhone och ursprungligen publicerade via Instagram :-)

Fem år med bloggen - svårt att riktigt ta till sig! Stort tack till alla ni som framförallt läser, men även kommenterar, mailar mig eller på andra sätt hör av er. Ni har alla gjort mitt liv så mycket rikare! 



Mitt bidrag till Fotosidan är nog, förutom bloggen, DOGMA 07 sällskapet som jag startade tillsammans med Bengt Björkbom - vilket också är också en mycket speciell resa som är långt ifrån avslutad.



När man tittar i backspegeln så är det alltid roligt att se vad som väcker mest uppmärksamhet och vad som flest besökare läser. Mitt absolut mest lästa blogginlägg är min recension av Leica M8 som har lästs av nära 14000 besökare! Och en spännande nyhet når alltid många läsare - som när jag visade "spionbilderna" på nya Fujifilm X1 för några månader sedan. Ett typiskt inlägg brukar ha fått omkring 2000 läsare inom någon månad varav ca 500 under de första dygnet. Inte "Blondinbella" men helt ok ;-)



Detta tål att påpekas igen - formen i bloggen är viktig för mig. Jag har konsekvent använt typsnittet Arial, alltid med en anfang i början av inlägget och med bildtexten en grad mindre än brödtexten. Och viktigast:  nästan alltid minst en bild, oftast fler. 



Som jag berättat tidigare så började bloggandet som ett experiment, för att jag under mitt dåvarande jobb som marknadschef ville lära mig mer om sociala medier i allmänhet och bloggar synnerhet. Men jag blev rejält biten och på den vägen är det ;-)



Och den viktigaste läxan jag lärt mig av bloggen kan sammanfattas i uttrycket "Consumer Power".
Något som verkligen en och annan produktchef, marknadschef eller VD borde lära sig mer om ;-)

Personligen tillämpar jag principen:
"...har du inget positivt att säga så är det bättre att inte säga någonting alla..."
 

Hur blåser man liv i en döende blogg?

Kanske med lite svartvita bilder från den stad jag älskar.



Där gentrifiering och förslumning går sida vid sida.



Där gammalt och nytt möts.



Där odslighet dominerar trots att över 300.000 människor trängs i staden.



Där kulturerna möts och bryts mot varandra.



Där hela världen är närvarande via ombud.



Där livet och döden går hamd i hand. 



Där kommersen aldrig upphör och staden aldrig sover.



Där hoppet föds på nytt var morgon.

---
Samtliga bilder tagna med Ricoh GXR med A12 28/2,5 eller Ricoh GR-D III, obeskurna, omanipulerade och konverterade till S/V i PhotoShop.