Camera Obscura
En kamera, ett objektiv, en film
Nikon F4s, Nikkor 35/1,4 AI-S, Kodachrome 64, Abu Simbel i södra Egypten vid gränsen till Sudan
Många av de bilder som jag själv är mest nöjd med (behöver nödvändigtvis inte vara mina mest sålda) har tillkommit under inflytande av filosofin "en kamera, ett objektiv, en film". Fast ibland har den varit påtvingad - som för bilden ovan ;-)
Tidigt nittiotal, på uppdrag för en resebyrå i Egypten, i juli - varmt! Reser med "full utrustning" dvs Nikon F4s, FM2+MD12, 20/2,8, 24/2, 35/1,4, 55/2,8, 85/1,4, 180/2,8 och en farlig massa Kodachrome 64.
Värmen (50+) tvingar mig att välja, en kamera, ett objektiv, resten inlåst på hotellet. Valet blir nästan alltid F4+35/1,4. Under uppdragets gång når jag Abu Simbel efter en flera timmar lång bilresa genom mördande öken. Vattnet slut, magsjuk, utmattad. Ramlar ut taxin, köper vatten, går in i templet, ser bilden, väntar in rätt tillfälle - tar bilden. Tar några obligatoriska extriörbilder, hittar min taxi och genomlider ytterligar någar timmars vansinnesfärd tillbaka till hotellets AC-himmelrike.
Väl hemma i Sverige efter fem veckors plåtande, alla filmer framkallade, så inser jag att de bästa bilderna oftast blev till då jag enbart använde F4:an och 35:an. Fokuserade på bränviddens möjligheter och inte de olika alternativa bränvidderna och deras bildperspektiv. Filmens begränsningar blev till möjligheter och en del av bildtänket.
Frågan blir: finns det plats för en liknande upplevelse idag?
Sist jag plåtade professionellt i mellanöstern så bestod utrustningen av Nikon D200, D70s, 17-55/2,8 DX, 80-200/2,8 och en farlig massa minneskort.
Men jag kom på mig med att nästan, nästan alltid använda DX-zoomet i 17mm (motsv 25mm) läget.
Less is more.