Snart har jag gjort 1000 blogginlägg här på Fotosidan - men vad ska jag blogga om? #blogg100

Ricoh GR-D III, i vanlig ordning obeskuren, från kvällens event.

Jag närmar mig raskt mitt 7:års jubileum och även mitt 1000:e blogginlägg här på Fotosidan. #blogg100 åtagandet tvingar mig att hålla takten uppe - bra. Men samtidigt en rejäl utmaning - vad ska jag blogga om?

Ni som följt bloggen - kanske redan från starten i april 2007 - vet att jag har vissa favoritämnen. Och att jag alltid publicera minst en bild i varje bloggpost.
Det har blivit en hel del om kameror och objektiv i allmänhet och mycket, mycket om Leica i synnerhet. Ibland fokus på bilden och dess budskap, men ibland på tekniken.
Jag har skrivit om min familj, mina arbeten, mina vänner och kollegor, mina resor, min favorit musik, mina prylar, de böcker jag läser och de filmer jag uppskattar, olika saker jag tycker är viktig att lyfta fram, värderingar, tro och politik, osv, osv...

Men efter nästan 1000 poster så känns jag tom, som om allt jag vill säga redan har sagts. Och att allt som händer redan har hänt...

Mycket av det som händer i mitt professionella liv kan jag inte heller längre dela här i bloggen - det tar sig utryck i annan media. 

Så vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa? 

Det är målet som räknas! #blogg100

iPhone via Instagram  - den stad jag lämnade i fredags och som jag nu återvänder till...

Jag befinner mig ofta på resande fot - inte för resandets egen skull utan såklart för målets skull. Målet med resan är oftast jobbrelaterat, som nu när jag åker mot Stockholm för ännu en vecka i huvudstaden. Där - nästan - allt händer. I alla för mig. Men det blir en annorlunda vecka, på många sätt. Mer om det senare i bloggen. 

Och jag längtar lite efter en resa för resan egens skull… kanske till sommaren?


 

 

Vet inte om jag klarar detta… #blogg100

iPhone via Instagram  - samtliga bilder tagna under min hemresa från Basel via diverse möten i Tyskland. Autobahn roules!

Att posta en bloggpost om dagen. Jag har redan misslyckats några gånger, pga tidsbrist.



Och livet går just nu i 180 knyck - bokstavligt talat...



Men jag ger inte upp - inte än. Jag kör på, för jag vill nå målet :-)


 

 

Några personliga favoriter från Baselworld 2014 #blogg100

iPhone via Instagram -  wrist shots från olika personliga visningar under mässam - samtliga bilder.

Nu har jag känt och klämt på samt läst och talat om ett stort antal nyheter i klockvärlden. Alla är intressanta och kommer att få det utrymme de ska ha mina kommande artiklar. Men vissa klockor - oavsett prisklass - fångade mitt intresse på ett alldeles speciellt sätt. Subjektivt, känslomässigt och strikt personligt. Här presentera jag några av dem. 

Ovan en bild på "världens tuffaste klocka" - Victorinox Inox - som tål i princip allt. Förutom att vara vattentät så klarar den ett fall från 10 meter ner i ett betonggolv. Och upp till 12 G är inga problem, extrema temperaturväxlingar från -51 till +71, samt hettan från en blåslampa i flera minuter. Att bli överkörd av en stridsvagn klara den också, och den är dessutom snygg! 




Ständigt lika aktuella Omega Speedmaster, här med grå keramisk boett. Modellen kallas "Moondust" och är en uppföljare till förra årets succé i svart: "Dark side of the moon".




Ovan PatekPhilippes nya Nautilus Travel Time Chronograph - ikonisk, innovativ och svindyr.




Senaste i Longines Heritage serien: One Push Chronograph - grymt snygg re-edition av en sann klassiker.




Tudors uppföljare till succén Black Bay från 2012 - nu med blå vridning, svart urtavla samt visare och index i silver. Samma pris som föregångaren som även finns kvar i modellprogrammet. Förtjänar verkligen epitetet "ursnygg"!

Och det finns fler favoriter som tex flera modeller från Seiko och inte minst Omegas Seamaster 300 - men den har jag redan bloggat om...


 

 

Får man bli besviken på Moderna (och vädret ;)? #blogg100

Ricog GR-D III, konverterade från DNG i Photoshop och i vanlig ordning obeskurna - samtliga bilder.

Fick för mig att besöka Moderna Museet tillsammans med Rickard idag. Just nu visar de en utställning med Gabriel Orozco - Mexikansk "multikonstnär". Då han även tar bilder som en del av sitt konstnärskap så kvalar han in som fotograf också. Och utställningen består till stor del av hans foton. Bla 40 bilder på två gula motorcyklar parkerade tillsammans i olika stadsmiljöer… och här tog det slut för mig. Bilderna var inte bara meningslösa, tråkigt eller slarvigt komponerade samt tekniskt tarvliga - de var rent ut sagt fula. Riktigt fula, men nu handlar det om "konst". Så upplevelsen av - och den efterföljande reaktionen på - de 40 fula bilderna, det är nog det som är själva konstverket. 
Orozcos övriga konst, inte minst det målade valskelettet "Dark Wave" och den "förminskade" Citroen DS:n "La DS Cornaline" hade jag mycket lättare att till mig...



Avslutar med en bild på Rickard i snögloppet, utanför Moderna. Kanske borde man rikta sin besvikelse från konsten och mot vädret istället?