Kort statusuppdatering (a la Facebook) - och några snaps från vardagen...

iPhone och Camera+ via Instagram, samtliga bilder.

Först av allt - Ett riktigt gott 2012!

Och så lite om livet och några "Instagram-bilder" från de senaste dagarna:

 

Igår fick vi nycklara till vår nya lägenhet, men vi sover inte där än - först ska flyttlasset ner från Uppsala. Det är alltid en speciell känsla att komma in i en tom lägenhet (eller hus) som ska bli ens hem.



Lägenheter är nästan alltid som vackrast innan de möbleras. En lustig detalj är att mina föräldrar bodde ca 10 år i en exakt likadan lägenhet när huset var nytt - och nu bor de i lägenheten bredvid oss. Generationsboende är ordet för dagen.

 

Även om huset vi bor i är en modernistisk koloss mitt i Malmö (där Kungstagatans allé slutar och övergår i Storgatan) så är utsikten fin (som tex mot Kaptensgatan ovan). Och omgivna av gågator som vi är så hörs inget direkt trafikbuller.

 

Vi fick en garageplats i huset - den minsta och absolut mest svårparkerade. Men det är underbart att slippa den ständigt närvarande "p-vakten-kommer--ångesten"!



En anna bonus med flytten är att vi kommer närmare min "analoge" bror (ovan med sin älskade Nikon FM2 som hängt med i snart 25 år) och hans familj - på enkelt gångavstånd i andra änden av Kungsgatan. 

Status i övrigt: inget nytt jobb än - men jag är numera "spelbar" som en STHLM-reklambyrå valde att uttrycka det. Och jag har sålt min Leica M8 och gjort mig av med en hel del (onödig?) kamerautrustning - mer om det i kommande bloggposter.

Compact EVIL Street Shooter - with optical viewfinder!

Ricoh GXR + A12 28/2,5 + optisk mini-sökare :-)

Jag köpte egentligen Ricoh GXR för Leica M-modulen - men jag blev även förälskad i 28mm modulen ;-) Den har några fördelar framför Leica-optiken (med M-modul): autofokus, låg vikt och hög ljusstyrka. 28:an är på typiskt Ricoh-vis väldigt välkorrigerad överlägsen de flesta andra fasta 28:or i skärpa, för att inte tala om zoomar med motsvarane brännvidd.  (Ja - jag har jämfört den med några andra tillverkares 28:or och det är i princip bara Leicas Summicron 28:a som är bättre - rent subjektivt ;-)


Ricoh GXR + A12 28mm f2,5 @640 ISO Sveriges sista telefonkiosk? (Obeskuren osv)

Ricoh GXR med (A12) 28mm f2,5 och optisk mini-sökare (GV-2) blir en mycket kompakt och kompetent "street shooter". Helt tyst, bra ljusstarkt vidvinkel, lätt att skjuta både från höften (med skärmsökaren) och ifrån ögonhhöjd (med hjälp av den optiska sökaren). Ställer man fokus i det sk "snap-läget" (hyperfokal) så blir kameran blixtsnabb. Den fina APS-C sensorn medger även höga ISO vilket gör att man kan fortsätta köra nedbländat med hyperfokal-fokus även i svagt ljus.

Sedan så är kameran liten och lätt - och den väcker inte så stor uppmärksamhet. Sammantaget ett vinnande koncept för en "street shoter". 

Om fick önska mig något så vore det en motsvarande 35mm modul med hög ljusstyrka - typ f1,4. Kanske något för Ricohs utvecklingsteam att fundera på ;-)

Och mer om GXR:en med Leica-optik inom kort..

På väg hem från det jobb jag fortfarande har...

Ricoh GXR + A10 24-70mm @24mm Södertull (Obeskuren osv)

En välvillig sols sista strålar blandas med stadens egna ljus och skänker vyerna ett nästan filmiskt utseende. Medans jag gå hem från det jobb jag fortfarande har. Kan inte, trots en nästan förlamande trötthet, låta bli att ta några bilder. En kreativitetens seger över de senaste veckornas utnötning.


Ricoh GXR + A12 28mm f2,5 Davidhall (Obeskuren osv)

Under promenaden, under tilltagande skymning, möter jag andra Malmöbor - på väg hem från sina arbeten. 

Ett arbete som med största sannolikhet är en del av deras identitet, och inte bara skänker en försörjning utan även ett självförtroende. Är det något jag önskar alla - som vill - så är det nog ett arbete...

Ska jag sluta blogga? Bara för att jag inte svarar på alla kommentarer...

Ricoh GXR + A12 28mm f2,5 @3200 ISO När dagen inte räcker till får man använda natten. (Obeskuren osv)

Sitter i soffan med min febriga dotter bredvid mig, hon har spelat spel på min iPhone, nu ser hon på Barnkanalen. Jag läser ifatt bloggar som jag försummat, bla de på Fotosidan - och så kommer jag till Tobbes blogg och då läser jag detta: 

"Det finns några här på FS som inte svarar på tilltal. Alla är män. Ingen nämnd och ingen glömd. Däremot har alla kvinnor svarat som jag tilltalat. Med tilltal menar jag i det här sammanhanget svar på ett blogginlägg. Jag har svarat på ett blogginlägg men har inte fått någon reaktion tillbaka.

Varför svarar inte dessa herrar kan man undra. Oförskämt? I allra högsta grad. Högmodigt? En stor portion. Snobbigt? En lika stor portion. Dessa herrar verkar föredra monologen som samtalsform. Eller är det kanske föredraget? Eller så betraktar de mig som en buse. Oavsett vilket så är det trist och jag kommer inte mer att tilltala dessa herrar som har blivit så fina och märkvärdiga."

Ingen nämd ingen glömd säger han - så jag bör nog räkna in mig själv. För jag svarar inte alltid på kommentarerna i min blogg. Varför?
Om jag ska tro Tobbe beror det på att jag är: oförskämd, högmodig och snobbig!

Tobbe - du har fel!  

Det finns två anledningar till att jag inte alltid svarar på bloggkommentarer:
A. Tidsbrist  Och när tiden väl infinner sig så känns det ibland dumt att svara på gamla komentarer... 
B. Stress. Och då menar jag inte i första hand pga "tidsbrist" enl punkt A - utan snarare "kommunikations-stress" som uppstår när två mobiler konstant ringer, fyra mailkonton flödar över av mail, och budskap via sms, Facebook och Twitter strömmar in. För att klara det måste jag stänga av ibland. Och prioritera.

När jag prioriterar så kommer såklart familjen först. Sedan arbetet. Osv.

Borde jag i ljuset av detta sluta blogga? Nej - men det måste ske på mina villkor. Dvs jag gör mina inlägg när ledig tid och inspiration sammanstrålar och jag svarar på kommentarer när det går.

Vill någon ha en dialog med mig så rekommenderar jag mailen, eller "kontakta medlem" funktionen här på Fotosidan. För mail svarar jag alltid på - såklart ;-)

Ps.
Jag uppskattar såklart alla kommentarer - även om jag inte svarar, och jag vill såklart att det kommenteras i bloggen.
Och Alf har även skrivit ett mycket läsvärt blogginlägg om detta. 

Efter tre veckors förkrossande mediadrev - får jag äntligen komma till tals! Läs hela intervjun...

Nu handlar detta om mig själv - därför en bild på mig för ovanlighetens skull. Foto: Jesper Ericson.

Efter att ha utstått direkta lögner, fula retoriska påhopp och en massa insinuationer så får jag äntligen komma till tals i en längre intervju. För er som inte vet vad jag talar om - artikeln ger också en bra bakgrundsinformation, och citerar en del av mediakommentarerna. 
Läs hela intervjun i Sydsvenskans nätupplaga: 
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1554407/Skiljer-pa-tro-och-jobb.html 

Åter igen - tack för allt stöd!
Och i fortsättningen så handlar bloggen om foto som vanligt ;-)