Camera Obscura
Den blå planet - ett måste om du besöker Köpenhamn!
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - samtliga bilder ;-)
Tidigare i år invigdes ”Den Blå Planet” alldeles invid Öresundsbron på den danska sidan. Och i veckan som gick fick jag tillfälle att besöka anläggning med familjen - en helt otrolig upplevelse!
Detta är inte bara norra Europas största och modernaste akvarieanläggning, det är också arvtagaren till det berömda ”Danmarks akvarium” som öppnades redan på 30-talet. I de helt nya och arkitektoniskt banbrytande lokalerna ryms 20.000 fiskar och vattenlevande djur i totalt 53 akvarier och bassänger som innehåller över 7 miljoner liter vatten. Man sugs ner i ”havet” genom byggnadens finurliga planlösning och bjuds på en hisnande resa genom olika biotoper och havsmiljöer – från varmaste Amazonas till kallaste Arktis. Här finns något för alla åldrar och alla smaker. Många av de största akvarierna har enorma fondväggar och sluttande sittplatser som på en teater – man kan lugnt sitta ner och låta sig förtrollas av det blå ljuset och de fantastiska vattenvarelserna som sveper förbi glaset. I andra akvarier går man in i glastäckta gångar och befinner sig bokstavligt talat på oceanens botten.
Dessutom kan man få umgås med både fiskar och diverse andra varelser som krabbor och sjöstjärnor på nära håll genom att både få ta upp dem och klappa dem – om man är snabb nog. Allt kompletteras med utomhusbassänger och ett rullande program med utfodringar av djuren och andra aktiviteter. I vanlig dansk ordning finns där en utmärkt restaurang – som såklart är specialiserad på olika fiskrätter. Kommunikationerna är mycket goda, både busshållplatser och en metrostation finns i direkt anslutning till anläggningen som ligger så nära Sverige som det bara går – första avfarten efter man lämnat Öresundsbron.
Rekommenderas!
Klockor för miljoner - bokstavligt talat :-)
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 eller 60/2,4 - samtliga bilder ;-)
Nymans Ur bjöd in till ett fantastiskt klock-event – Watchout Day – på anrika Grand Hotell i Stockholm. I spegelsalen och i dess sidoutrymmen visade utvalda klockmärken upp sina senaste nyheter: Rolex, Audemars Piguet, Breguet, Cartier, Chopard, IWC, Jaeger-LeCoultre, Ulysse Nardin, Vacheron Constantin, Panerai, HYT och inte minst svenska Halda.
Förutom alla de fantastiska klockorna med tillhörande representanter och experter på olika områden så bjöds det på god mat, musik och balett i världsklass. Ballerinor från Kungliga baletten uruppförde en nyskriven komposition speciellt komponerad för eventet.
Jag var där på spaning efter det klassiska herruret – eller med andra ord – kostymklockan. Ovan en Audemars Piguet Grande Complication i guld för dryga åtta miljoner, men nedan de tre klockor jag valde att skriva om.
Allt började med Cartier och deras modell Santos från 1904 – som faktiskt är det första armbandsuret för herrar. Just armbandsuret var innan dess en rent kvinnlig företeelse och män bar sina klockor i fickan. Men det ändrades snabbt och något årtionde senare släppte Cartier sin berömda modell – Tank. Formen hämtade sin inspiration från första världskrigets stridsvagnar, därav namnet. Just denna modell med namnet Tank MC (bilden ovan) är utrustad med ett 1904 MC urverk – MC står för Manufacture Cartier, det vill säga att det är ett helt egenproducerat, mekaniskt och självuppdragande. Just denna modell av Tank är också den största med hela 43mm i bredd för den fyrkantiga boetten. Ett mera klassiskt herrur får man leta efter. Och nu uppdaterat till en storlek som är passar dagens bärare. (Den blir din för i detta sammanhanget modesta 48.600 Kr.)
Breguet är en annan av klockvärldens verkliga pionjärer, redan 1801 patenterade Abraham-Louis Breguet turbillionen och 1810 tillverkade han världens första armbandsur åt Neapels drottning. Traditionen med turbillioner lever vidare hos Breguet som inte bara återskapar sina historiska mästerverk utan också leder utveckling i många avseenden. Som detta enormt eleganta kostymur (ovan), en Turbillion ”Classique Extra Thin Automatic” – faktiskt världens tunnaste självuppdragande turbillion ur.
Vad är då en turbillion? Enkelt förklarat en anordning som gör att urverkets ”hjärta” med balansfjädern roterar så att inte gravitationen och klockans läge ska påverka exaktheten. Detta var banbrytande på sin tid då fickuren oftast befann sig i samma läge i bärarens ficka. Moderna urverk är så exakta och praktiken okänsliga för gravitationen så att turbillion-uret inte har några praktiska fördelar. Men turbillionen representera fortfarande det yttersta av hantverksskicklighet och ett ur med ett sådant urverk är alltid något alldeles extra. (Men smakar det så kostar det – du får ge en bra bit över miljonen för detta ur när det väl börjar säljas i början av 2014.)
Det blir aldrig fel med en klassiker som Rolex Datejust. Precis som många andra design och stilikoner så är den tidlös och Rolex är ett varumärke som de allra flesta känner till och känner igen. Datejust II med en stålboett på 41mm, här med silverfärgad urtavla och slät glasring samt stållänk är en stilren klocka som passar lika bra till kostym som till jeans. Den kombinerar skickligt kostymurets elegans med sporturets tålighet, oysterboetten är vattentät till 100 meter och stålet är reptåligt – en klocka som är gjord för att bäras varje dag. (Priset? 55.400 Kr.)
Artikeln finns att läsa i nästa nummer av Kungliga Magasinet som kommer ut 12/11 - om nu någon skulle vara intresserad ;-)
Jag beslutade mig för att behålla min kamera... trots allt! (Tack Fujifilm ;)
Fujifilm X-Pro1 med Leica.M.adapter 0ch Voigtländer 15mm f4,5 samt Ricohs 21mm sökare och den obligatoriska "Softreleasen" från Tom Abrahamsson :-)
Jag har beslutat att behålla mitt Fujifilm X-Pro1 system - efter att jag uppgraderat till firmware till 3.01 (och låtit kameran genomgå en service ;)
Men det är inte i första hand den nu betydligt snabbare och säkrare autofokusen som avgjort utan det enkla faktum att X-Pro1 nu har sk "Focus Peak Highlight" vid manuellt fokus. Äntligen!
Jag hade verkligen saknat den funktionen från min tidigare Ricoh GXR med Leica-M-adapter. Nu har Fujifilm överträffat Ricoh på alla parametrar och det är busenkelt att köra manuellt fokus på X-Pro1. Speciellt min Voigtländer 15mm f4,5 kompletterar Fujis egna gluggar alldeles utmärkt. Den har alltid varit lätt att använda då skärpedjupet är enormt men med "Focus Peak Highlight" så blir den ännu mera användbar, speciellt på nära håll.
Fujifilm har verkligen lyckats förbättra autofokusen steg för steg och nu är den riktigt acceptabel. Sedan har nog servicen där bla 60mm "trimmades in" ordentligt bidragit till att jag inte längre upplever att autofokus "vandra" fram och tillbaka innan den till slut "låser".
Tack Fujifilm :-)
Dags för en promenad - annars blir jag tokig!
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren osv - båda bilderna.
Jag jobbar hemifrån de dagar jag inte är i Stockholm, som idag...
Ofta är det lugnt och fokuserat, kanske någon dag med ett välkommet avbrott för något möte ute på stan.
Men - det finns ett "men" - jag kommer inte alltid ut. Som idag - jag går från frukostbordet till skrivbordet, mail, telefon, PM, mm. Lunch hemma, sedan mera arbete, klockan hinner bli både 17.00 och sedan 18.00 - och jag har ännu inte kommit ut. Det hinner bli mörkt, jag hinner få huvudvärk - trots en ansenlig kaffekonsumtion.
Nu måste jag bara komma ut, och det får bli min vanliga rutt ner till hamnen via stationen (samma väg som jag går till tåget ;). Tyvärr inte att tänka på att gå bakgatorna upp mot Möllan eller in i någon av alla fantastiska parker - inte efter mörkrets inbrott med en kamera på magen :-)
Så det blir den vanliga rundan och antagligen ytterligare en bild på den pensionerade isbrytaren Bore...
Nej Joakim - jag vill INTE ha bekräftelse, men du och Annelie har lika rätt...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren osv...
Jag har precis läst Joakim KE Johanssons bloggpost: "Fotosidan urholkar den fotografiska kvalitén" och sedan Annelie Hallbergs reaktion: "Min reflektion på inlägget..." och jag blir trött, så trött...
För ni båda har både rätt och fel - på samma gång!
Det handlar om äpplen och päron, eller om skillnaden på ett privat och offentligt samtal, eller om mitt semesteralbum kontra din fotografiska portfölj. Din ambition kontra mitt bekräftelsebehov, och där har Annelie en poäng - vi behöver alla uppmuntran för att våga...
Även Joakim har flera poänger i sitt resonemang, men jag tycket att det hade gjort sig bättre på papper, i någon tidning riktad till en tydlig målgrupp. På ett mycket brett community som Fotosidan blir poängerna lätt till pekpinnar...