Vinnarbilden

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 ISO 200 Kamerans JPG, obeskuren. Länkar till bilden i mitt album "Bilder från bloggen".

Frågan dök upp igen - vilken bild som jag vann "Panasonic Lumix GF1 Tour" med. Svaret är bilden ovan :-)

Tack alla ni som röstade på den! 

Bloggtest: Canon 5D vs Rico GR-D II vs Leica M8

Mina "DOGMA-klassiker": en fullformats DSLR, en digi-kompakt med fast optik och en digital Leica M. Var och en med sina speciella fördelar och alla med det gemensamt att de ersatts, alt. kommer att ersättas, av en ny modell.

Men innan jag ger mig hän åt nästa generation så undrar jag hur stor betydelse den tekniska utvecklingen har i praktiken och hur mycket skiljer sig kamerorna åt?

För handhavandemässigt så är de väldigt olika, och även prislappen skiljer dem åt ;-)
Jag bestämde mig för att ta med alla tre ut och sedan fotografera samma motiv med samma inställningra, för att kunna göra en enkel (men ganska ovetenskaplig) gämförelse:


Canon EOS 5D + 28/1,8 @ISO 100, WB=auto, konv. från RAW i PS o skärpt med "oskarp mask".


Canon EOS 5D + 28/1,8, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Ricoh GR-D II @ISO 100, WB=auto, konverterad från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Ricoh GR-D II, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Leica M8 + Ultron 28/2 @ISO 100, WB=auto, konv. från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Leica M8 + Ultron 28/2, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring

Nu tänker jag helt bortse från handhavandet, som är värt en egen bloggpost, och fokusera på bildegenskaperna. Och kan då konstatera följande:
1. Alla tre objektiven är mycket skarpa, även Ricohs lilla 5,9mm glugg.
2. Bildkvaliten vid 100 ISO är snarlik, dock brusar Ricohs lilla sensor mer, men den ger framför allt ett påtagligt lägre dynamiskt omfång (syns i himlen).
3. Canonen ger nog minst brus i lågdagrarna, om man tittat noga och länge...
4. Men Leican skiljer sig från de andra med en annorlunda, lite "rikare" färgåterigning som skänker bilden en nästan analog karaktär. (Auto-vitbalansen skiljer även lite ;-)

Kort sagt - hur tekniskt fulländad än Canons fullformats CMOS-sensor än är så föredrar jag bilderna från M8:ans Kodak CCD med 1,3x brännvidds-förlängning. Och Ricoh GR-D II imponerar med tanke på sensorns storlek samt priset, den kosta nästan en 1/10 av vad Leica M8 kostar :-)

Och nu återstår frågan: hur mycket bättre är nästa generation av nämda kameror?
Jag hoppas kunna ge en hint om det här i bloggen inom kort!

Skåne, Slussen och lite DOGMA-beslutsångest ;-)

Semestern tog slut i mitten av förra veckan (för denna perioden), dottern ville inte lämna Skåne, men det var bara att gilla läget, samt läge för ett porträtt  ;-)



Och bilden togs med Leica M8 och Voigtländer Ultron 28mm f2.



Väl tillbaka i Uppsala så fanns det tid för Stockholmsbesök, träffa vänner, ta en Pizza vid Nytorget, och lite gatufoto, inte minst vid Slussen. Men då känns plötsligt 28(35)mm lite trångt,



Så bilden togs med Leica M8 och Voigtländer Super Wide-Heliar Apsh. 15mm f:4,5 vilket motsvarar ca 21mm, och då behövs både extrasökare och vattenpass ;-)

Men frågan blir återigen - vilken brännvidd är mest intuitiv för mig, hur skall mitt M8 DOGMA-löfte egentligen se ut?

Leica M8 och Dogma ångest - att välja brännvidd ;-)

Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Så har det blivit dags för mig att fundera på ett nytt DOGMA-löfte. Ny kamera och plötsligt en uppsjö av brännvidder att välja mellan. Hade det varit det klassiska 35mm formatet - på film eller på "fullformats" sensor - skulle mitt val antagligen bli Summicron ASPH 35mm. Men M8:ans 1,33x brännvidds-förlängning ställer till det en del. Så jag beslöt mig för att prova mig fram, med början med Summicron 50mm som nu motsvarar ca 67mm - dvs ett mycket kort tele.

Funkar bra till arkitektur, porträtt och bilder som mår bra av en tajt beskärning.


Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Men blir lite problematisk till klassiskt gatufoto, lite för snäv, det känns att det inte är en 50mm längre. Man vill ständigt backa lite för att få till kompen.

Nästa objektiv till prövning blir så min favorit: den asfäriska Summicron 35:an - men nu är den närmast en 47mm, dvs en normalglugg.


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop.

Den känns betydligt vidvinkligare än 50mm - fast den är farligt nära den brännvidden i praktiken. Och med full öppning så ger den ett snyggt "släpp" - som alla Leica gluggar ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop. 

35:an funkar också förvånansvärt bra till porträtt, speciellt om man vill ha lite miljö med. Men den är framför allt vidvinklig nog för gatu och reportagefoto. Och den är även en av Leicas kompaktaste gluggar - vilket talar för den. 
Jag upplever den som sagt lite vidare än den klassika normalen, lite som 40mm på en film-Leica, helt subjektivt såklart. Skulle kunna bli mitt val - men imorgon går jag vidare med 28mm som blir motsvarande ca 37mm - farligt nära favoritbrännvidden 35mm.


Leica M8 Voigtländer Color-Skopar 21/4 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i PS.

Och sedan väntar 24mm som blir ca 32mm och är det vidvinkligatse som M8:an har ram i sökaren för. 21:an som ganska exakt blir en 28:a kräver tyvärr extern sökare.

Mer om detta inom kort!

Stora "DOGMA" bloggtestet: Ricoh vs Sigma vs Leica

Richo GR-D II                            Sigma DP1                              Leica M8

Jag har under en period använt tre "DOGMA" digitalkameror paralellt: två kompakter med fast otik och med möjlighet till extern optisk sökare samt en "riktig" mätsökarkamera med utbytbar optik. 
Kamerorna är: Ricoh GR-D II (med en Voigtländer 28mm sökare monterad), Sigma DP-1 med originalsökaren (28mm) och Leica M8 med olika optik, bla en Voigtländer ColorSkopar 21/4.
Samtliga kameror har då haft optik som motsvarar 28 mm i småbildsformat (ff), men sensorstorleken varier från Ricohs lilla med 4,75 i "crop factor" och 10 MPX, via Sigmas nästan APS-C stora FOVEON sensor med 1,68 "Crop factor" och 14 MPX, till Leicas Kodak sensor med 1,33 i "Crop factor" och 10 MPX. (Vill du läsa mer om kamerornas tekniska specar så följ länkarna till Dpreview.com: Ricoh GR-D II, Sigma DP1, Leica M8 artiklar)

Kamerorna skiljer sig såklar åt i funktion, utförande och inte minst pris, men de ligger nära i möjliga användningsområden, som tex "klassiskt" reportage foto och/eller för min del - "DOGMA" foto.
Jag har skapat tabellen nedan för att sammanfatta mina intryck, subjektiva såklart, men upplevda under likartade förhållanden. Dvs jag tar upp sådant som är relevant för mitt fotograferande. 5 är bäst, 1 sämst och 0 innebär att funktionen saknas.

Som summeringen visar så kommer Ricoh och Leica "farligt" nära varandra, fast det skiljer över 30 000 Kr i pris! Sigman är tyvärr hopplöst svåranvänd, i vissa situationer rent av omöjlig. Detta främst pga en extremt "seg" autofokus, avsaknaden av lättanvänt gränssnitt för det manuella ditot, samt ett "segt" avtryck. Ricohn vinner på riktigt användarvänliga reglage, hyperfokalläget och en synnerligen bra skärmsökare. Leican har som väntat absolut bäst bildkvalitet (även om IR-känsligheten stör ibland) - men Sigman ligger inte långt efter, även det anmärkningsvärt med tanke på prisskillnaden! I tabellen har jag lagt till "Utbytbar optik" och nollat Leican i "Bildkvalitet, optisk", detta för att skapa balans mellan kompakternas exellenta optik och Leicans stora tillgång till fantastiskt optik. Vilket även är M8:ans stora tillgång - den är en systemkamera. Och viktigare för "DOGMA": den har en riktig mätsökare, det enda på M8:an som är identiskt med dess analoga syskon i M-familjen.

För en jämförelse mellan Leica M8 och Sigma DP1, se bilderna nedan:


Leica M8 160 ISO Auto vitbalans 760/s f5,6 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

 
Sigma DP1 100 ISO Auto vitbalans 500/s f5 Detaljen i 300% ingen skärpning eller färgjustering

Slutsats: Leica M8 är en mycket kompetent om än inte prisvärd kamera, Ricoh GR D II bjuder på väldigt mycket användarvänlighet för pengarna och Sigma DP1 kan man glömma!

Dagspris: Ricoh GR-D II: 5500 Kr, Sigma DP1: 4500 Kr, Leica M8: 35000 Kr