Camera Obscura
Tankar kring Påsk...
Nikon D200 + 18-55/2,8 - Gordons Golgata i Jerusalem, bilden tag från parken kring den sk "trädgårds-graven".
"Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös...
...Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.
Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande."
Aposteln Paulus i 1 Korinterbrevet 15:14,19-22
Jag tycker nog att de kristna urkunderna vittnar om en ganska klädsam självinsikt. Att Jesus var en historisk person, kanske rentav en sk "profet", som den romerska ockupationsmakten i Judeen lät avrätta genom korsfästelse omkring år 33 kan nog de allra flesta acceptera. Men frågan om Jesu uppståndelse ställer allt på sin spets - om han inte uppstod igen på "tredje dagen" så är hans offerdöd förgäves, profetiorna i Gamla Testamentet feltolkade och vi som kallar oss kristna grundlurade. Men - om han verkligen uppstod, då är världen försonad med Gud, livet bortom döden en realitet och Bibels alla löften sanna!
Därför väljer jag att idag - tillsammans med miljarder trossyskon, martyrer och bekännare utbrista - "Christos anesti" - Kristus är uppstånden!
---
Ps.
Jag hade för några år sedan förmånen att på påskaftonen få vara med när den ortodoxa grenen inom kristenheten firade "Den Heliga Eldens Mässa" i Gravkyrkan i Jerusalem - se mitt bildreportage här!
Fujifilm X-Pro1 och Leica M-adapter - får mig att minnas Kodachrome!
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @640 ISO 1/200 sekund och f:2.
Som jag tidigare berättat så har jag uppdaterat min Fujifilm X-Pro1 och samtliga gluggar till senaste firmware-versionen - 2.01. Och därmed kunde jag även börja använda mina Leica-gluggar med hjälp av Fujifilms egen "M Mount Adapter" - dvs Leica M-adapter ;-)
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @3200 ISO 1/90 sekund och f:2.
Fujin har en fantastisk sensor och mycket fina egenskaper på höga ISO. Samtliga bilder i blogginlägget (som är tagna med Fujin) är framkallade i "Silkypix" (som följde med kameran) från RAW och sedan slutbehandlade i Photoshop. De är mycket varsamt justerade, dvs färgmättnad, kontrast, efterbelysning och vinjettering av hörnen - men ingen "oskarp mask" eller annan artificiell skärpa - för att det helt enkelt inte behövs!
Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och ett Leica Summicron 35/2 ASPH samt ett klassiskt Leitz "12585" motljusskydd, bilden tagen med Richo GR-D III.
Det har blivit ett antal fotopromenader under helgerna (då jag är hemma i Malmö) - i skiftande väder. Och oftast går de ner mot havet, till hamnen och kvarteren däromkring.
Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och Leica Summicron 35/2 ASPH - obeskuren @200 ISO 1/1000 sekund och f:2.
Det blir kanske inte så våldsamt spännande motiv, eller något gatufotograferande i klassisk stil. Snarare en dokumentation av de miljöer jag passerar och ibland stannar upp inför. För att minnas det som en gång var och meditera inför det som kommer...
Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och Leica Summicron 35/2 ASPH - obeskuren @200 ISO 1/500 sekund och f:5,6.
En utmärkande egenskap i Leica-optiken är den höga kontrasten som i kombination med Fujifilm X-Pro1's sensor ger bilder som får mig att tänka på ärevördiga Kodachrome.
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @320 ISO 1/420 sekund och f:2 (denna bild är till skillnad mot de andra något skärpt med "oskarp mask").
Sedan - när det kommer till gatufoto och lite mera "action" betonat foto så är kanske Fujifilms egna gluggar att föredra. Inte för att det är svårt att fokusera manuellt med Fujifilm X-Pro1 utan för att autofokus är smidigare.
Men mer om det i en kommande bloggpost :-)
--- Edit ---
Lägger upp en av bilderna ovan på nytt, men nu med en måttlig dos "oskarp mask" ;-)
Så kan alla som undrar själva jämföra...
27:e januari - minnesdagen över förintelsens offer och 68 år sedan Auschwitz befriades!
Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4 - Auschwitz-Birkenau
Idag, 27:e januari, är det 68 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den sovjetiska Röda armen och dagen högtidlighålls internationellt som "minnesdagen över förintelsens offer" .
Jag försöker just nu läsa boken "Auschwith - Nazi Death Camp" på engelska (ISBN 83-85047-74-3) - en mycket saklig bok om dödslägret. Den beskriver i detalj hur lägret var organiserat, regler och villkor samt inte minst hur det dagliga livet tedde sig för fångarna. Den grundliga dokumentationen går också in i detalj på SS och bödlarna - och själva "dödsindustrin". Som tur är så ger den också en utförlig bild av motståndet och slutligen befrielsen. Boken måste nog räknas som ett standardverk om man är intresserad av 1900-talets historia i allmänhet och förintelsen i synnerhet. Fruktansvärt jobbig läsning. Men nyttig.
Tror inte att boken finns att köpa i Sverige (eller på Amazon.co.uk) men den finns på Amazon.com och såklart i museibutiken i Auschwitz-Birkenau.
Vi får aldrig glömma!
Men detta är lättare sagt än gjort. För vi lever i en tid då de sista ögonvittnena kommer att lämna oss och vi måste förhålla oss till historiens fasor. Och just detta - att det är historia - fri att tolka, förkasta, förneka, kulturanpassa osv - gör att den objektiva, grundliga, sakliga, oantastliga, på förstahandsinformation och ögonvittnen baserade dokumentationen - är så viktig!
För vi får aldrig glömma...
---
Länkar till mina tidigare inlägg på minnesdagen över förintelsens offer:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/65-ar-sedan-auschwitz-befriades-och.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/27474.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14859.htm
Och om mina egna erfarenheter av antisemitism i dagens Europa:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/12707.htm
---
CHR på Fotografiska är över - några personliga reflektioner
Ricoh GR-D III, obeskurna, konverterade från DNG i PhotoShop.
Den stora CHR - Christer Strömholm - utställning på Fotografiska är över. Jag såg den för en tid sedan. Christer lämnar ingen oberörd, så har det alltid varit. Och jag har alltid beundrat hans bilder, sett dem som stora inspirationskällor. Hans absoluta trohet mot konsten, hans självutlämnande i skapandet och hans total frihet från kommersialism har satt en standard som få konstnärer och fotografer når upp till. Hans storhet är i dag allmänt accepterad och utan tvekan ovedersäglig.
Som fotografisk "lärjunge till en av hans lärjungar" och kanske också i någon mån som förvaltare av en liten del av hans arv genom min roll som lärare på "Kursverksamheten vid Lunds universitet" (numera Folkuniversitetet) på 80-talet - utvecklade jag någon form av relation. Inte till personen CHR - som jag aldrig mött personligen - utan till hans fotografi, eller eller snarare hans fotografiska filosofi. Mitt liv var då väldigt mycket "en film - en kamera - ett objektiv". Översatt till "Tri-X - Leica M - 35mm". Det är fortfarande mitt fotografiska "grundackord", även i den digitala eran en premiss, om än med en helt ny teknik. Och inspirationen till DOGMA 07.
Men ju mer jag genom böcker, dokumentärer och nu senast den nämnda utställning på Fotografiska, lär känna människan CHR - eller åtminstone den biografiska "bilden" av honom, så är det något som stör mig.
Det kan kanske på något sätt fångas i Bruce Springsteens ord i "Highway patrolman":
- Man turns his back on his family, he just ain't no good.
Han är i gott sällskap med August Strindberg, Ingmar Bergman och många andra män vars konst jag beundrar men vars livsval jag fasar inför. Men jag ser ett samband...
Första dagen på mitt nya jobb ;-)
En magisk glänta i en i övrigt mörk skog - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - vacker och spännande, beskriver mina känslor idag ;-)
Jag har börjat mitt nya jobb idag, nästan sju månader av förhandlingar och förberedelser är över. Stort.
Känslan jag just nu känner är samma som när jag (i lumpen) för första gången klev ombord på en Vertol-helikopter iförd full utrustning (och kameror). Mörkt ute och en ytterst svag röd belysning inne i flygkroppen, tysta män som vant intar sina positioner. Lastluckan som stängs när motorn börjar varva upp - och så det magiska ögonblicket då farkosten lyfter från marken. För att sedan i hög fart och på mycket låg höjd svepa fram över Östersjöns månbelysta vatten. Och man lever 100% i nuet, helt fokuserad på uppgiften. Lycka.
En annan tid - en annan plats - Leica M2 + Summicron 50/2 + Tri-X - en övning fotograferad från följebåt.
Mitt nya jobb? Mer om det i framtiden, eller så får du kolla in min profil på Linkedin (eller kontakta mig ;-) Och Kungliga Magasinet finns kvar i min värld, jag har bara en helt ny roll i förhållande till tidskriften...