Blå timmen

Fujifilm X-Pro1 med Summicron 50/2 - Skanörs norra revel - bilden är varsamt bearbetad i PhotoShop - men för ovanlighetens skull något beskuren :-)

Jag älskar ljuset som uppstår precis efter solnedgången - ofta kallat "blå timmen".

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Leican ska vara svart - basta!

Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.



Överst några "före detta kameror" - en lånad M9:a tillsammans med min egen gamla M8:a. Visst är svart snyggt, även med kromade objektiv? Ovan min kompis gamla M8:a - med honom på Österlen, för några somrar sedan. Numera har han en M8.2 - svart! 



En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?



Slutligen Leica II:an - underbart vacker i sin över 80-år gamla svarat lack :-) Och den analoga kamera jag använder mest. Just nu laddad med Tri-X...



Men det blir oftast Fujifilm X-Pro 1 som får följa med ut, även den svart. Leica-svart ;-)

Det svenska svårmodet

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

"Det svenska svårmodet" är titeln på den staty som står i Altonaparken i Malmö. Konstnären är Marie-Louise Ekman och modellen är hennes make Gösta - kanske mer känd som Papphammar? Statyn gråter. Och en sådan här gråmulen och snöfri Julhelg så sammanfattar den nog mångas känslor…
God fortsättning! 

Ps.
Statyn ger också en hint om varför det varit så tyst i bloggen, i bland så räcker inte orden, inspirationen och tiden till. Att finnas till för de närmaste och fokusera på arbetet är viktigast när energin går ner. Sedan är det med livet och inspirationen som med vädret och årstiderna - det stundar både solsken och varmare tider!

En sen kväll i Köpenhamn...

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren osv ;-)

Tidigare i veckan spenderade vi en heldag i Köpenhamn och som vanligt hittar man de bästa upplevelserna några kvarter bort från Ströget - som detta fantastiska jazz-bandet! Långt, långt över vad man kan förvänta sig av "vanliga" gatumusiker, misstänker att de gjorde detta "just for fun" ;-)
En av de stora fördelarna med att bo i Malmö är närheten till Köpenhamn...