Äntligen - LFI nr2 2009

Detalj av LFIs omslag - de är alltid lika imponerande stilrent och harmoniskt formgivna ;-)

Så kom den äntligen - Leica Fotografie International!
Har väntat med spänning på februarinumret som bla handlar om Leicas nya Super-Elmar-M 18mm f3,8 och den nya blixten SF 58. Och så den obligatoriska artikeln om S2:an - nu lyfter Leica mer och mer på slöjan. Vilket ger en och annan hint om framtiden även för R och M-systemen ;-)

Som vanligt är det massor med outstanding fotografi, har inte hunnit "ta in" hela tidningen än, men Irina Rupperts analoga reportagebilder imponerar verkligen!

Om jag bara fick läsa en fototidskrift så skulle valet bli LFI ;-)

Ps.
LFI har även öppnat ett online-galleri på sin sajt - väl värt ett besök!

Analogue Christmas

(Richo GR-D II) Leica M6 TTL med uppdaterad sökare och en asfärisk Summicron 35:a. Extrautrustad med en Tom Abrahamsson "Soft release" och ett "M-grip" i aluminium samt en Voigtländer tygrem - och såklart ett klassiskt motljusskydd från "gamla" Leitz ;-)

Julen lugnar liksom ner sig betydligt efter Julafton ;-) Juldagen måste var en av de absolut sista dagarna i almanackan då nästan precis allt är stängt. Skönt. Och som gjort för att ta lite analoga foton. Och Leica och Tri-X är bara "Leica och Tri-X". Visst, man kan simulera "looken" i Photoshop, men det finns något i negativet som inte låter sig defineras av det digitala.

Det var några månader sedan sist, känns lite ovant att inte kunna se bilden direkt med histogram och allt. Och att tänka i 36-bilders omgångar. Men Leicans sökare är helt enkelt världens bästa och efter någar bilder så saknar man inget. Njuter av det underbara, mjuka, slutarljudet och det distinkta avtrycket. Försöker visualisera slutresultatet (S/V) när jag komponerar bilderna i sökaren, som jag alltid gjort - förut. Skall bli spännande att få neg och kontaktkartor från labbet - blir väl i slutet på januari....   :-(

Som tur var så hade jag med mig Ricoh GR-D II:an i fickan, så det blev några bilder för bloggen ;-)


Richo GR-D II (Obeskuren, varsamt justerad) Plötsligt tar man "DSLR-bilder" med en kompakt...

Men vänta lite nu - det blir en helt annan typ av bilder med den lilla digitala Ricohn än det blir med analoga Leican! Varför? Båda är "kompakta", med ljusstarka vidvinklar och genomsiktsökare. Leicans sökare är mycket mer avancerad, med mätsökare (skärpeinställning) och automatisk parallaxjustering (och ramar för allt från 28-90mm). På Ricohn sätter man sökaren i tillbehörskon a la 30-tal, men den har även en väldigt bra skärmsökare - och den gör skillnad. För plötsligt så kan man ta bilder som förr var spegelreflexen förunnat med en "kompaktkamera". Man kan säga att den moderna digitalkameran förenar det bästa ur flera världar, "gatufoto" och "natur-makro" i samma lilla vidvinkelkamera.


Richo GR-D II (Obeskuren, varsamt justerad) "Natur-makro" är inte min grej, men ibland kan jag bara inte låta bli ;-)

Och vad blir slutsatsen? Snälla Leica - ge nästa digital M-kamera "live view" sökare precis som senaste generationen DSLR-kameror!

Lite mer om Bruce Springsteens Leica ;-)

Sökaren, den optiska

Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad

Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.

Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)

Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....


(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)


Leica M6 TTL 0,58 vs M8          Leica M6 TTL 0,85                    Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)

En svart katt är en svart katt: DOGMA och ISO

Dogmatanken har några inneboende utmaningar, jag vill med detta blogginlägg belysa två av dem:

1. Man "föds" inte till "Dogma-fotograf" - man blir det som resultat av en medveten fotografisk utvecklingsprocess. Vissa av oss har "landat" rent fotografiskt och löftena är bara en beskrivning av hur vi redan fotograferar sedan många år. Men å andra sidan så har andra bara påbörjat den processen i sitt fotograferande, kanske är rentav både verktyget och tekniken ny osv. 
Dvs det behövs en "novisperiod" då man kör in sig, söker sin stil och sina inställningar mm. Alltså - man måste få ändra i löftena tills man "hittat rätt" och sedan fortsätningsvis - när kreativiteten så kräver ;-) Så låt inte löfteskravet avskräcka, utan se det som en ram, som vid behov kan justeras.


Leica M6TTL, Nokton 35/1,2 (En äkta munk, jag tror inte att han klagar på sina löften, eller? ;-)

2. Det behövs enligt medlemmarna en upplättning av ISO-löftet, men utan att "en film" tänket blir för urholkat. Mitt förslag blir då:

Att ISO inställningen blir fri - man anger i sitt löfte bara färg eller S/V om man är "digital". Den "analoge" fotografen anger "filmtyp" dvs: s/v negativ, färgdia eller negativ färgfilm - inget ISO eller filmnamn/filmtillverkare behöver anges.

Men - detta innebär inte att man kan frångå sin grundinställning så mycket så att bilden påverkas synbart. Dvs det ät inte OK att i ena stunden köra T-Max 100 för att sedan pressa en gammal ORWO till 1600 ISO. Eller i den digitala världen gå från 50 ISO och neutrala färger till 6400 ISO och färg "saturation" på max.
Hänger ni med?

Alltså: s/v eller färg alterantivt s/v negativ film, färg dia eller färgnegativ. Valfritt ISO och valfr film.
Men: behåll samma inställningar, byt bara ISO eller film när motivet så kräver.
Dvs: frihet under ansvar!

Och Dogma-löftets punkt fyra skulle då formuleras:
4.  Färg ELLER s/v. Bara en film alt inställning i kameran bör användas. På digitalkameran bör skärpa, mättnad, ISO och övriga parametrar ändras bara om ljusförhållandena så kräver. Likaså skall byte av filmtyp bara ske av samma anledning.

Funkar detta? Feedback please!


Ricoh GR-D II (Dogma kameran nr 1 - Leica MP ;-) (Bilden är kraftigt bearbetad i PhotoShop ;-)

Är detta inlägg helt obegripligt? Lär mer om "DOGMA 07" på:
http://www.fotosidan.se/groups/dogma/index.htm