Camera Obscura
Idag är det "Nationaldagen" och det är 200 år sedan min släkt blev svensk - men när blir man en svensk egentligen?
Slaget vid Sävar - sista drabbningen 1809, bilden föreställer den svenka linjen - på andra sidan min anfader.
För ca 200 år sedan blev min farfars-farfars-far svensk.
Han var en ung judisk man från en by i vad som idag är Georgien som med största säkerhet tvångsvärvats till Tsarens arme. 1808 angrep Ryssland Sverige och 1809 hade ryska styrkor trängt i norra Sverige efter att det svenska försvaret av östra rikshalvan brutit samman.
Norrlandskusten ockuperades av ryssarna och till och med Stockholm hotades av deras framryckning. Sverige lyckades förhandla fram ett fredsfördrag i elfte timmen och ryssarna lämnade det som nu är Sverige men Finlad var förlorat.
Medans de ryska styrkorna drogs tillbaka över Torne älv så deserterade min anfader tillsammans med en vän. De höll sig länge gömda i skogarna kring Jävre i Norrbotten, svenskarna hade en ovana att slå ihjäl ryska dessertörer och eftersläntrare. Men till slut gav de sig till känna och begärde vad vi idag skulla kalla asyl. De blev kända i bygden som "storryssen" och "lillryssen" (den senare var min förfader).
Min farfarsfarfarsfar lät döpa sig och tog namnet Johan Skog. I början av 1800-talet rådde inte religionfrihet i Sverige, judar fick inte bosätta sig varsomhelst och framför allt inte gifta sig över religionsgränserna (först 1870 fick svenska judar fulla medborgeliga rättigheter). I bevarade husförhörsprotokoll kan man läsa att han ropades upp som "den ryske överlöpare Johan Skog" så länge han levde. Han gifte sig och fick en son, Eric Johanson.
Tyvärr var inte ryssar väl sedda och hans vän "storryssen" blev ihjälslagen efter en dans i Piteå Kyrkby. Men det gick bra för min anfader, fast till slut så hann främlingsfientligheten, rysshatet, antisemitismen eller om det bara var den gamla svenska avundsjukan ikapp även honom. Under en jakt sköts han (enligt vittnen uppsåtligt) till döds.
Hans son Eric fick även han en son: Karl Ericson och namnet Ericson har följt oss tills idag. Epitet "ryss" följde släkten i flera generationer, även min far fick när han var liten höra (när han ställt till med något ofog): "jo, nog märks det att ni ryssar alltid".
Jag hörde ett föredrag nyligen som sa att styrkan i USA's ekonomi var att invandrare blev accepterade som amerikaner inom (i genomsnitt) två år! Medans vår svaghet är att det tar flera generationer att bli "svensk".
Fotofika på Ellens, analogt vs digitalt - och vad har detta med facebookfenomenet "den rosa hamstern" att göra???
Leica M8 + Summicron 50/2, Jan-Eriks Leica M8:a och Staffans Canon EOS 5D mkII i bilden :-)
Lyckades till slut lägga livspusslet så att jag kunde pricka in ett fotofika på Ellens - dvs bara halvdag på jobbet, bilen på service i Märsta och hämta dottern direkt efter skolan (inget fritids). Det var ett tag sen jag var med och där var en del nya ansikten och betydligt fler digitalkameror än sist ;-)
Samtliga bilder på den rosa hamstern är tagna med min SonyEricsson X10 Mini Pro och Vignette appen :-)
Eftersom dotterna var med så var såklart även den rosa hamstern med.
Nu kanske någon vän av ordningen undrar vad detta är? Den rosa hamstern är dotterns favorit gosedjur just nu och är med överallt.
Den har också utvecklats till något av en facebookfavorit bland mina vänner då han ofta är med i mina sk statusuppdateringar i samband med att vi gör saker tillsammans i familjen.
Det är som om alla vardagliga saker som man berättar om blir lite roligare för andra att ta del av om hamstern är med bild ;-)
Så börjar hamstern även att bli en del av berättelsen, för att allt mer bli huvudperson...
Till slut så lever han sitt eget liv och hamsterns egna berättelser börjar ta form.
Just nu ligger den rosa hamstern illa till. Den blå ormen kom med hem från Skansen häromdagen - och han har fått smak för hamstern.
Fortsättning följer... på Facebook ;-)
Ps.
Nu har den Rosa Hamstern fått en egen sida på Facebook - som du kan "Gilla" om du vill :-)
Om att gå i en mästares fotspår (eller att ta bilder som HCB)
Boken "The Mind's Eye" av Henri Cartier-Bresson - kan köpas från AdLibris för 137 Kr - en enkel investering.
Man kan ju alltid börja med att läsa boken.
Att skaffa samma verktyg hjälper inte - det handlar om att ta till sig mästarens förhållningssätt, att förstå hans syfte och mening.
I vårt post-postmoderna samhälle så finns det en enorm vurm för enkla lösningar och även ett ifrågasättande av alla tidigare mästare.
Vi i vår tid, men vår enorma kunskap och alla överlägsna verktyg - tycker oss alltid ha ett övertag mot de som gått före.
Frågan är om vi verkligen har det....
Ensamheten, kylan, ja till och med bilköerna - allt är så vackert i Stockholm :-)
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag hade förmånen att få flanera lite i huvudstaden under helgen. Och jag känner någon sorts tillgivenhet för STHLM. Inte bara för alla de vackra vyerna, utan själva infrastrukturen - betongen och stålet som bär upp staden och skapar dess skelett, muskler och artärer.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Och för alla dessa människor, som ständigt är upptagna, av arbete, av att ta sig någon annan stans. Eller av att sitta med sina datorer och mobiltelefoner, uppkopplade mot arbete eller vänner - någon annan stans.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag får en känsla av att "nuet" har fått vika sig inför en dominant, allt mer tvingande "framtid". Och att jag som betraktare måste ta kameran till hjälp för att fånga stunden.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Till sist, när skymningen faller och pulsen avtar och staden och dess maskiner liksom stelnar i vinterkylan - då ser jag ödsligheten.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Platser som plötsligt töms på allt liv, förutom några få - de rastlösa och de som ännu inte hunnit hem, och de som inget hem har.
Ps.
Oftast så är jag en av alla dessa i bilköerna, alltid på väg, alltid med en full agenda. Men just därför är det så befriande att få iaktaga verkligheten genom kameran, någon gång då och då :-)
Iskallt uppvaknande och snälla, snälla ni som läser detta: låt det bli en vit Jul i år!
Ricoh GR-D III @64 ISO - iskall gryning utanför vårt hus (obeskuren som alltid och varsamt framkallad ;-)
Det är kallt i Sverige just nu, igår visade termometern på 28 minusgrader. Men det är en annan kyla som besvärar mig mer - den mänskliga.
Idag skriver Aftonbladet att: "Fyra barn i varje skolklass får julen förstörd av fylla". Vidare skriver SVT-text att: "Nästan 138.000 barn i Sverige levde förra året i familjer med socialbidrag." Och bara 80 av totalt 324 kommuner beviljar extrapengar till barnens julklappar. Som grädde på moset skriver en av Sveriges absolut mest lästa bloggare, Kissie, följande: "Rika måste vara ödmjuka, det måste ni fattiga också vara!"...
Och så läser jag ett antal andra bloggar och debattartiklar om hurvida Julen är eller skall få vara en Kristen högtid. Som om det skulle vara problemet?
Själv ber jag om en vit (nykter) Jul - för fattiga och rika!