Camera Obscura
Det här att fotografera blommor (eller naturfoto i allmänhet och makrobilder i synnerhet) blir lätt lite pekoralt :-)
Samtliga bilder: Panasonic Lumix GF1 + 40mm f1,7 Konverterade från RAW i PS och tagna i "föbifarten" ;-)
Jag noterar (inte utan en viss förvåning ;-) att naturfoto och makrofoto står högt i kurs bland Fotosidans medlemmar - och bloggare. Dert är som om det är lättast att rikta kameran mot just växter och eventuella djur, och i det senare fallet helst med ett långt tele eller makro-objektiv.
Nu är det absolut inget fel med det. Naturfoto, landskapsfoto, djurfoto och inte minst makro och mikro-fotografi är något som vi ofta möter i böcker, reklam, TV-program och press. Ofta är det bilder som imponerar stort på oss. Dekorativa, rentav mycket vackra och inte så sällan unika bilder. Och fotografer som Mattias Klum och Brutus Östling når kändisstatus - även utanför "fotokretsar".
Inte konstigt att det då blir den sortens fotografi man vill efterlikna och praktisera. Och återigen: absolut inget fel med det - tvärtom.
Jag har för egen del gjort den observationen att det (i framför allt min egen fotografi) lätt blir en smula pekoralt. I den meningen att ambition och faktisk nivå inte riktigt hänger ihop. Men som sagt - inget stort fel i det...
Just därför så föredrar jag att närma mig naturen på samma sätt som alla andra motiv - med en liten kamera och ett ljusstarkt normal alt. vidvinkel. Typ gatufoto i naturen ;-)
Ps.
Innan någon nu blir arg eller sårad - missa inte " ;-) "!
4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)
Jag tror på den omdelbara, direkta bilden, den som jag ser i sökaren och som fångas på film eller minneskort. Den bilden är, i någon mån, sanning - en fryst tusendels sekund som komponerats av mitt öga. Subjektivt - men trots det sann, fångad av optiken och presenterad obeskuren och omanipulerad.
Bilden har alltid ett budskap, jag som upphovsman har såklart en tanke, men det är betraktaren som gör den slutgiltiga tolkningen. Hela den processen underlättas om betraktaren kan lita på att fotografen inte manipulerat bilden. Bilden berättar en historia, den är subjektiv, men motivet är det som fanns framför linsen i exponeringsögonblicket.
Sedan så finns det bilder som jag tagit av kommersiella själ, uppdragsbilder, reklambilder och modebilder. De lever sitt eget liv och för dem gäller andra regler.
Jag älskar gatufoto, de enkla, nära och berörande bilderna. De välkomponerade bilderna. De bilder som förmedlar doften av mänskligt liv.
Men bilder får gärna även uppröra och provocera. Och de får flytta gränser, väcka starka känslor och bränna sig fast i människors medvetande.
De kan ta sig ann det oförklarliga, det mörka, det onämnbara, och kanske kan de bringa någon förståelse, till och med lite medkänsla.
Foto handlar också om det som är vackert. Om möten. Om bilder av människor. Porträtt.
Ps.
Vill du veta mer om var, när och hur bilderna är tagna så klicka på dem - de är alla länkade från mina olika album här på Fotosidan.
Some thoughts on the DOGMA-07 vow of chastity - a portrait of my daughter and her squirrel.
Panasonic Lumix GF1 och 20mm f1,7. DOGMA, dvs obeskuren och mycket varsamt efterbehandlad i PS.
Jag har funderat lite över mitt DOGMA-löfte (för er som nu undrar vad det är så kan ni läsa mer om DOGMA 07 här). Panasonic Lumix GF1 har många fördelar, inte minst autofokusen och den mycket fina skärmsökaren, för att inte tala om den synnerligen kompetenta 20mm f1,7 optiken.
Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren samt framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.
Men jag har allt mer börjat använda min Leica M8 igen, specielt vid mina fotopromenader. Jag tycker om mätsökaren, att betrakta motivet genom den, komponera och invänta ögonblicket - med kameran i ögonhöjd.
Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren, framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.
Leica-optiken är milt sagt speciell - med en helt egen "glöd". Något odefinerbart men synnerligen närvarande i bilderna. Och med en omisskännlig "analog" känsla - både i handhavandet och i bilden.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad från DNG o varsamt efterbehandlad i PS.
Jag tycker även att Voigtländer-optiken matchar sina dyrare syskon från Leica bra, både optiskt, handhavandemässigt och inte minst rent utseendemässigt. Visst finns där en liten, liten skillnad, men den är verkligen försumbar - och vissa Voigtländergluggar har verkligen "Leica-glöden".
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren, framkallad från DNG + varsamt efterbehandlad i PS.
Sedan så rycker det lite i "vidvinkeltarmen" ;-) 40mm är ok, en bra kompromiss - men motsvarande 28mm (dvs en 21:a på M8:an) är kanske lite mera "jag". Seanste tiden så har Voigtländer ColorSkopar 21/4 suttit på M8:an, lite i ljussvagaste laget - men jag gillar perspektivet. DOGMA handlar ju om att hitta "sin egen" fotografi och förfina processen - allt för att i slutändan få just de bilder som jag vill ta - och som är "jag".
När någon annan kunde ha tagit dina bilder - mycket bättre än du själv...
Samtliga bilder: Leica M8+Summicron 50mm. Obeskurna och varsamt "framkallade" från DNG i PhotoShop.
Jag är egentligen en typisk gatufotograf - jag älskar att utforska den urbana miljön, och männiksorna som lever i och interagerar med den.
Men numera bor jag på "landet"...
Så de flesta av mina fotopromenader utspelar sig i en lantlig (ofta rent av idyllisk ;-) miljö. Och mina motiv blir såklart därefter.
Fast jag är ingen "naturfotograf" - så jag nog söker oftast spår av människan i landskapet. Och mina bilder - jag tror att någon annan hade kunnat ta dem "bättre". Men nu tar jag dem helt och fullt för mitt eget höga nöjes skull - det är det som är själva "grejen" med att vara glad amatör :-)
30 dagars bloggfasta är nu över! Hur klarade jag det? Bla med lite hjälp från Facebook och min nalle ;-)
Samtliga bilder tagna med Ericsson X10 Mini Pro, den ovan behandlad i PhotoShop Express för Android.
Och det har blivit en hel del bilder under blogguppehållet, tagna med Leica, Panasonic, Ricoh och Canon - men även med Ericsson X10 Mini Pro ;-)
Bilderna tagna med mobilkameran har ofta laddats upp direkt till Facebook, men där kan bara mina "facebook-vänner" se dem. Så nu tänker jag dela med mig med lite av den senaste månadens "mobilbilder" här på bloggen.
Jag använder mig ofta av en sk "app" som heter "Vignette" och som skapar "Toy-camera" lika bilder rakt av.
Ofta så blir bilderna lite mera "spännande" i "Vignette" - och man slipper efterbehandla dem ;-)
Fördelen med mobilkameran är att den alltid är med - och att den inte tar plats. Och så är bildkvaliten helt ok (för 5 MP). Tar man sen bilden i "Vignette" så struntar man fullständigt i "megapixlarna" - det är stuket som gäller.
Och som sagt - halva grejen är att kunna publicera till Facebook med en knapptryckning. Kan inte Fotosidan införa en liknande funktion för sina bloggar?
Ps.
Bra med de nya "dela med sig" och "gilla" knapparna under varje inlägg!