En billig beater - men mycket snygg och funktionell! #blogg100

Ricoh GR-D III, "Momentum Steelix" - bilden tagen på mitt skrivbord och i fönsterljus.

"Beater" är "klockspråk" för bruksklocka som tål tuffa tag, oftast av det billigare slaget så att man inte behöver gråta blod om mans skulle råka förstöra den. En sådan klocka måste inte på något sätt kompromissa med vare sig design eller kvalitet utan oftast är det ursprunget som sänker prislappen. Och det faktum att urverket med fördel är ett kvartsverk - ofta ett japanskt sådant.

Kanadensiska Momentum är ett bra exempel på en tillverkare som fokuserar på tåliga bruksklockor, tänkta för "professionellt" bruk, som tex dykare, extremsportare, jägare osv, osv. Men som för alla klockor med den imagen så är det vi "kontors-hjältar" som är den största kundgruppen...

Momentun har precis fått distribution i Sverige och på bilden ovan är deras modell "Steelix". En extremt tålig klocka med boett i borstat rostfritt-stål, safirglas, robust kvartsverk med fem års batteritid, skruvad krona och 200 meters vattentålighet. Dessutom har den kronan vid klockan 4 för att undvika att den skär in i handen. Med en prislapp på runt tusenlappen så är den extremt prisvärd. Jag har "extrautrustat" min med ett sk zulu-band i grovt läder med matchande ringar i borstat stål :-)

--- EDIT ---

Uppdaterat: den svenske importören M43 Media AB har inte öppnat sin webbshop än utan klockan köpes enklast via direktkontakt med dem, förslagsvis via denna annons på klockforumet "Klocksnack.se". Så fick jag min, men om man hellre vill beställa från Amazon.com så finns klockan även där.

 

 

Sverige är vackert! (Varning för grav naturromantik och en skadlig dos piktorialism) #blogg100

iPhone via Instagram, fotograferat genom tågfönstret nu ikväll.

Jag sitter på ett tåg som i svindlande hastighet tar mig från Stockholm hem till Malmö. Utanför fladdrar ett drömlikt, stundtals bedövande vackert landskap förbi. Sverige är som vackrast i den tidiga skymningen…
Och jag är tacksam över att få bo i ett av värdens friaste, renaste, jämlikaste, mest fungerande (trots allt) och även vackraste lände.! Vi har mycket att vara tacksamma över - glöm inte att rösta den 25:e!

(Piktorialism? Ja visst - men ibland behöver vi det enkla, vackra, lättillgängliga och lättsmälta - rentav det "Instagram-estetiska" :)

 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Vad gör man en helg hemma i Malmö? #blogg100

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4 - tuplan i Slottsparken, bildn nedan Emporias Parkerings - Ricoh GR-D III, båda bilderna i vanlig ordning obeskurna.

En helg hemma med familjen, två dagar som går så fort. Allt ska hinnas med, shopping på Emporia, promenader, gudstjänst, familjemiddag, snabba kast, vardags kontraster....



Ps.
Återkommer till Leica T i nästa bloggpost :-)

 

 

Först bilden med Leica T - på mig! #blogg100

Leica T med M-adapter och Summarit-M 50/2.5 - foto:Rickard Eriksson, och ja - de är jag på bilden ;-)

Var hemma hos Rickard i går kväll, han hade en Leica T på prov - roligt :-)
Det blir några "hands on" rapporter i bloggen, men först en bild på mig... 
Och ett konstaterande att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler!