Pimp my Leica #3

Leica M8 med Voigtländer Color-Skopar 28mm f3,5 - ett verkligt kompakt objektiv - och skarpt!

Det finns vissa tillbehör som definitivt gör fotograferandet enklare - även med en så fulländat kamera som Leica M8 ;-)



1. Tom Abrahamsons klassiska "softrelease" gör avtrycket mjukare och man kan tillåta sig lite längre slutartider. Tricket är att trycka av med fingret och inte med fingertoppen, som vid precisionsskytte.



2. Tim Isaacs "Thumbs up" som, speciellt på M8:an som saknar frammatingsarm, ger skönt stöd åt tummen. Men den funkar lika bra på en analog Leica. Aldrig har kameran suttit så stadigt i handen, inte ens med ett "M-grip".



3. Leicas "Camera Protector", dvs en halv beredskapsväska framtagen speciellt för M8:an som förutom skydd för bottenplatta och sidor även förbättrar greppet avsevärt. Lite opraktisk när man skall byta batteri eller ta ut minneskortet och med lite "töntig" amatör look ;-) Men - praktisk när man släpar med sig kameran precis överallt i alla möjliga miljöer. Och som sagt - greppet blir skönare, spec. med "Thumbs up" som gör ett fullstort "front grepp" onödigt.

Nytt DOGMA-löfte och - nej, jag är inte sponsrad ;-)

Leica M8, Leica M6TTL och Leica II, alla med Summicroner som är/motsvarar 50mm ;-)

I bilden ovan ryms tre generationer av Leica och nästan 80 år av kamerautveckling. Och kamerorna är så förunderligt lika, åtminstone handhavandemässigt ;-) Teknikst så är det ett stort hopp till M8:an men reglagen sitter där de alltid suttit, även om de blivit färre. Den är förvånansvärt enkel att använda paralellt med med de äldre kamerorna, ingen "omprogramering" av tänket krävs - det är bara att fotografera som vanligt. En liten skillnad är att Leicorna växer lite för varje ny generation, M8:an är märkbart "fetare" än sina M-föregångare, men man vänjer sig snabbt.


Leica M8:an direkt ut kartongen, försedd med en inttressant (nödvändig?) varnings-tag :-)

Och - nej, jag är inte sponsrad ;-) Min M8 är köpt ny av Meister Camera i Hamburg och jag gav faktiskt inte mer än för min svarta M6 TTL. (Och jag sålde en annan M6 TTL för att finansiera köpet:-)  Just det specialerbjudandet som jag nappade på är slut men de har andra, inte minst flera demo-kameror till mycket bra priser. Och deras personal är synnerligen kunnig, tillmötesgående samt pratar utmärkt engelska - rekommenderas varmt!


Leica M8, Summicron 50mm

En av de första bilderna med kameran, efter jag laddat batteriet, hämtat dottern på dagis och återvänt till kontoret för att knyta ihop dagen....

Så mitt nya DOGMA-löfte blir:
Leica M8
Summicron ASPH 35mm (motsvarar ca 50mm med film)
Färg: S-RGB
Sharpening: off
Color Saturation: standard
Contrast: standard

Tekniken tar jättekliv - och jag med den ;-)

Mellan kamerorna i bilden skiljer det 70 år, Leica II från 1932 och Leica M6 TTL från 2002. Men de är i stort sätt samma kamera, de är båda systemkameror tillverkade i mässing och med mätsökare. Leica II har skruvfattning och M6:an bajonett men de är kompatibla via adapter så båda objektiven: en asfärisk 35:a från 2000 och en normal från 1959, båda med ljusstyrka f2, passar på båda kamerorna. Bildresultatt blir alltså identiskt.

Man vad skiljer kamerorna åt, vad har 70 års utveckling gett oss?
Båda kamerorn är mekaniska och manuella, men M6:an har en inbyggd ljusmätare.
I M6:an är mätsökaren inbyggd i sökaren och ramar för flera brännvidder finns, II:an har två sökare och visar bara 50mm.
M6:an har utvecklade reglage som frammatningsarm och returspolningsvred samt är lättare att ladda med film, II:an har ett lite långsammare handhavande.

Det är allt - och viktigast: båda använder film - samma filmformat som Leica definierade på 20-talet.


Hasselblad o Imacons Kodak sensor, en större släkting till M8:ans sensor

Men tekniken har tagit ett jättekliv, så båda kamerorna ovan är idag nästan lika förlegade.
Den digitala tekniken har på mycket kort tid ändrat förutsättningarn för fotografin, inte i första hand bildkvaliten eller förväntningarna på bilden, utan arbetsflödet. Ingen uppdragsgivare vill idag vänta på att filmen skall framkallas och skannas. Man förväntar sig ofta de första "råkopiorna" i samband med själva fotograferingen.
Likaså har det privata fotografernadet påverkats, tex vill jag idag kunna publicera mina bilder i bloggen minuterna efter att de är tagna. Att ta ut minneskortet ut kameran och sätta det i datorm för att "framkalla" bilderna i Photoshop har blivit en självklarhet.

Och om jag som Leica-fotograf med mycket Leicaoptik i bagaget och Leicahandhavandet i ryggmärgen vill bli digital ställs jag inför två möjligheter:
A. Byt kamerasystem - med allt vad det innebär
B. Köp en M8:a och gilla läget


M8:an är trots allt som en klassisk Leica M minus frammatningsarm o returspolningsvev ;-)

M8:an kan aldrig till 100% bli en klassisk Leica M, bla den elektroniska slutaren och brännviddsförlängningen blir ett hinder för det. Men i handhavandet, sökaren och reglagen så ÄR den en Leica M - fullt ut. Och kan man lära sig att leva med dess begränsningar så bjuder den på en fotografisk upplevelse helt i klass med sina analoga syskon. För M8:an är nog den mest "analoga" av dagens digitalkameror, både avseende handhavandet och bildresultatet.


Leica M8, Summicron ASPH 35 Jerusalem 2009 - kunde varit tagen med Kodachrome :-)

För till styvende och sist så är det ju bilden som allt handlar om....

Kan man sedan köpa en ny M8:a i butik för mindre än vad M6 TTL kostade på sin tid - ja då blir valet lätt ;-) Mer om det i nästa bloggpost!

Kill your darlings

Så sålde jag min kromade M6 TTL med den helt fantastiska uppdaterade 0,58x sökaren. Den kamera som enligt mig var den fulländade analoga M-Leican, resultatet av mer än 50 års utveckling och erfarenhet ;-) Kvar har jag min unika svarta "Sista exet nr 252"  M6 TTL med 0,85x sökaren. Nästan exakt samma kamera, bara lite mer "traditionell", dvs gjord i mässing, med Leica-skriptet på toppen och med en sökare som är nästan identisk med M3:ans. Så ingen anledning att sörja. Och den uppgraderades omedelbart från "bankfacks Leica" till brukskamera, laddades med film, batterier, försågs med "softie" osv.

Och snart har jag en M8:a, trots allt...

Jag är nog lite knäpp, som köper en M8:a, men inte minst dottern föredrar den - man kan se bilderna direkt ;-) Och - ja, hon kan använda den. Hela frågan kokar ner till vad som är mest praktiskt - en kamera som jag kan "få loss" bilderna ur eller fortsätta fylla kylen med exponerad film i väntan på ett gynnsamt framkallningstillfälle. Och svaret är inte antingen eller - det är både och!



Ps.
Ja, jag vet, urnördigt inlägg och ursäkta de sunkiga bilderna, den övre är tagen med Ricoh GR-D II:an nu ikväll vid matbordet och den nedre är tagen med min kameramobil - usch va hemskt!

Så skall det låta! (Leica M6 vs uppgraderad Leica M8)