Breaking news - Hasselblad H5D (nu även på Fotosidans etta ;-)

 

Jag kollade precis Facebook - och får till min häpnad se att Hasselblad har släppt sin omskrivna H5D kamera - läs mer på http://www.hasselblad.se/promotions/h5d.aspx

Mycket intressant kamera, jag tror att Hasselblad tänker rätt, nu återstår bara att se vad priset blir ;-)

--- Edit ---
Nu har även Fotosidan lagt ut nyheten - bra artikel!
Och därmed så blir ju detta blogginlägg ganska onödigt ;-)
 

Första dagen på mitt nya jobb ;-)

En magisk glänta i en i övrigt mörk skog - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - vacker och spännande, beskriver  mina känslor idag  ;-)

Jag har börjat mitt nya jobb idag, nästan sju månader av förhandlingar och förberedelser är över. Stort. 

Känslan jag just nu känner är samma som när jag (i lumpen) för första gången klev ombord på en Vertol-helikopter iförd full utrustning (och kameror). Mörkt ute och en ytterst svag röd belysning inne i flygkroppen, tysta män som vant intar sina positioner. Lastluckan som stängs när motorn börjar varva upp - och så det magiska ögonblicket då farkosten lyfter från marken. För att sedan i hög fart och på mycket låg höjd svepa fram över Östersjöns månbelysta vatten. Och man lever 100% i nuet, helt fokuserad på uppgiften. Lycka. 


En annan tid - en annan plats - Leica M2 + Summicron 50/2 + Tri-X - en övning fotograferad från följebåt.

Mitt nya jobb? Mer om det i framtiden, eller så får du kolla in min profil på Linkedin (eller kontakta mig ;-) Och Kungliga Magasinet finns kvar i min värld, jag har bara en helt ny roll i förhållande till tidskriften...
 

På tal om analogt - så här laddar man en 82 år gammal kamera med film!

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 samtliga bilder. Kameran på bilden är min Leica II från 1930, dvs den började sitt liv som en Leica I - läs mer om den här ;-)

Som jag berättade i förra blogginlägget så laddade jag min Leica II - ursprungligen från 1930 - med film. Och för er som undrar så är det precis samma film som används än idag - 135mm film om 36 exponeringar, i en ljustät filmkassett (se bilden ovan). Leica var med och skapade den standarden, när Oskar Barnack konstruerade "Ur-Leican" 1913 så anpassade han den helt enkelt för en "armslängd" film - ca 1,5m - vilket blev 36 bildrutor.  Filmen var egentligen avsedd för rörlig bild, därav perforeringen, dåtidens stillbildsfilm höll betydligt större format. De flesta långfilmer spelas fortfarande in och visas på 135mm film - även om digitala biografen blir allt vanligare.



Leica II - precis som alla Leicor tom M3 (som kom 1954) - laddas enbart via botten och saknar den "baklucka" som alla moderna kameror har. Nyare Leicor har en "hjälp-lucka" men tekniken är i stort sett densamma - även Leica M8 och M9 laddas med batteri och minneskort via en likadan avtagbar botten.



Detta kräver att en löstagbar filmspole tas ut och att filmens "flärp" träs upp på den innan den laddas i kameran.


Sedan skjuter man in spole och filmrulle i kameran och filmen måste vara "spänd" annars blir de fel. Därefter måste man dra fram filmen försiktigt samtidigt som man håller mot på återspolningsvredet - så att filmen spänns ytterligare och frammatningsmekanismen tar tag i perforeringen. 



För att kontrollera att filmen kommer rätt - inte minst över tryckplattan - är det bäst att ta av objektivet och öppna slutaren. Skulle filmen fastna kan man även putta på den via slutaröppningen så att den kommer i rätt läge. Ingen perforering får synas i öppningen och filmen måste röra sig jämt när man drar fram den.

Sedan är det bara att sätta på bottenlocket, montera tillbaks objektivet, göra minst två blindavfyrningar (för att mata förbi den ljusskadade delen av filmen) och nollställa räkneverket. 

Nu är man redo att börja fotografera. 

Och inte helt fel med en handhållen exponeringsmätare samt en modern optisk extra-sökare i tillbehörsskon - den inbyggda visar bara 50mm och är ganska liten. Men mätsökaren är lättanvänd och mycket exakt. Så med modern optik på kameran så blir bildresultatet som från vilken analog Leica som helst ;-)

Du kan läsa mer om min Leica II i ett tidigare blogginlägg.

Analoga drömmar och en bil som är 29 år yngre än min kamera som fyller 82 i år ;-)

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 - och kameran på bilden är min Leica II med ett modernt Voigtländer 28/3,5 och Gossen Digiflash ljusmätare ;-)

Jag bestämde mig för att återfalla i det analoga träsket igen - efter nästan ett års uppehåll. Laddade min Leica II med Tri-X, monterade ett modernt vidvinkelobjektiv med tillhörande sökare samt satt in ett nytta batteri i min lilla ljusmätare.
Och - ställde tillbaka allt i skåpet igen :-( 

För jag insåg att jag behövde få fram bilderna på en gång - som vanligt.

Så istället fick lilla Ricoh GR-D III:an följa med, och då kunde jag ju även ladda upp några bilder i bloggen!


Ricoh GR-D III Stranden vid Vitemölla strax före gårdagens åskoväder.



Ricoh GR-D III Min morbrors outsägligt vackra MGA från 1959 strax efter samma oväder - redo för fotografering ;-)

Se gärna hur några av bilderna som Rickard Eriksson tog på bilen blev - på hans blogg!

Fler av mina bilder från dagens aktiviteter finns i mitt Instagram-flöde i högerspalten.
Och jag får återkomma om det analoga...  när jag får tid ;-)

Beskära eller inte beskära - det är frågan...

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och varsamt behandlad i PhotoShop = DOGMA ;-)

Jag finner en väldig glädje att i att komponera bilden i sökaren - några sekunder av ren skaparglädje när känsla, komposition, exponerig osv sammanfaller till en exponerad bild. Ska villigt erkänna att det såklart inte alltid blir så perfekt - många bilder mår bra av lite beskärning ;-) Men - att eftersträva en perfekt komposition redan i sökaren är en bra och mycket utvecklande fotografisk "arbetsmetod". Och då blir kamerans sökare en mycket viktig komponent. 
Här fungerar Fujifilm X-Pro1 mycket bra - att söka motivet i en glasklar optisk sökare för att sedan med ett knapptryck (utan att ta ögat från sökaren) växla till en exakt (100%) elektroniks bild - är banbrytande!