Camera Obscura
Fotografiskas invigningsfest
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG, rakt av från kortet - samtliga bilder (UV-filtret "syns" ibland)
Var på Fotografiskas invignings(för)fest igår. Riktigt kul att få se lokalerna och invigningsutställningarna samt träffa lite intressanta människor.
Vee Speers porträtt. Läs mer om utställingarna på Fotografiskas hemsida.
Arrangerad modefotografering som happening - originellt?
Och fotomodeller överallt...
Väldigt välhängda utställningar, i väl anpassade lokaler och med mycket snygg ljusstättning - snyggt!
Precis som ovan - en bild från Annie Leibovitz. Här hennes "arbetsväggar" som utställning.
Dress code var svart och vitt ;-)
Och en mycket välutrustad bokshopp - mumma!
Det förekom en hel del fotografering under festen - mest med kameramobiler ;-)
Och så ett av många budskap från sponsorerna :-))
En bild kan aldrig bli för personlig (och konsten att bli missförstådd ;-)
Ricoh GR-D III
Först ett litet klargörande pga min förra bloggpost. Jag har nu läst responsen, både inläggen och korresponderande bloggposter. Och kan som vanlig konstatera att några har missförstått (alt. läst väldigt slarvigt) min text:
1. jag vill INTE att några bloggar STÄNGS eller CENSURERAS.
2. jag vill INTE BEGRÄNSA bloggandet på Fotosidan.
3. jag tycker att det är UPP TILL var och en hur privata de vill vara.
4. jag tycker INTE att jag själv ALLTID gör rätt ;-)
5. mitt inlägg handlade INTE om TYCKE och SMAK:
Vad jag ville få sagt var följande:
1. att det du säger i bloggen kan SKADA DIG.
2. att du därför måste ta KONTROLL över INNEHÅLLET.
3. för att förtydliga det budskapet gav jag fem ENKLA RÅD.
Och detta skrevs främst med OMTANKE om andra som främsta motivation.
En kort och bra artikel om "Att misstolka budskap i sociala medier"
Personligen är jag övertygad om att en bild (nästan) aldrig kan bli för "personlig", och att just bilden är ett utmärkt sätt att uttrycka det som i annan form lätt skulle kunna upplevas för "privat". För i bilden är det upp till betraktaren att leverera den slutgiltiga (personliga) tolkningen.
Att sedan konsten spränger gränser och provocerar är en annan sak - för att ett fotografi skall betraktas som konst måste det ha sk verkshöjd, och det är en helt annan debatt ;-)
Men även etablerade fotografer/konstnärer kan få problem med med gränserna till det privata - ett talande exempel är Sally Mann.
Nu har jag förtydligat mig - men samtidigt öppnat för nya missförstånd :-)
Alla dessa alldeles för privata egobloggar!
Min "nätpersonlighet" som Simpsons-figur - på nätet är vi alla avatarer...
När jag läser vissa bloggar så blir jag trött...
Trött på människor som lämnar ut sig själva lite för mycket - på ett obetänksamt sätt. Eller som inte kan se de subtila gränserna mellan arbetsliv, privatliv, familjeliv, osv. Och det slutar nästan alltid med att de stänger ner sin blogg och tystnar, ofta efter någon konflikt i kommentarerna eller för att deras nära och kära fått nog ;-)
Detta är inte i första hand ett "FS-fotobloggsfenonmen" utan det dyker upp överallt. Låt mig - i all omtanke - få ge några enkla generella råd:
1. Tänk på att alla - jag menar ALLA - kan läsa din blogg. Din chef, dina kollegor, din familj, din ev handläggare på F-kassa och A-kassa, osv. Eller tänk så här: din KOMMANDE chef, handläggare, livspartner osv kan också läsa bloggen.
2. Undvik konflikter, oavsett om du har rätt eller fel, bara det enkla faktum att du har en konflikt får dig att framstå i dålig dager.
3. Lämna inte ut andra utan att fråga först, om du tex har problem i ditt äktenskap så blir de inte bättre av att din partner läser om det i din blogg ;-)
4. Om din blogg är en förtäckt kontaktannons, jobbannons osv. Bli tyst när du "får napp". Ta upp bloggen igen när du har "landat" i din nya relation, jobb osv.
5. Den bild du ger av dig själv i bloggen är en "image", den kan aldrig bli 100% "sann" - varför? Därför att det är en skapad bild - utifrån vad du väljer att berätta om dig själv och beroende på hur det uppfattas av mottagaren. Man kan inte uttrycka 100% av sig själv och sin personlighet i en blogg. Därför måste DU medvetet välja vilken bild av dig själv du vill ge.
Detta är något som offentliga personer och kändisar är väldigt duktiga på, men som vi vanliga dödliga har svårt att förstå. Dvs du måste bestämma dig för vem du vill vara i bloggen och sedan vara konsekvent mot den "nätpersonligheten".
Slutligen så är det upp till var och en av oss att bestämma hur mycket av vår privata sfär som vi vill lämna ut. Men som någon vis person sa - "man kan vara personlig utan att bli privat".
Läs mer på SVD om "Fällorna på nätet som kan kosta dig jobbet"
Och tycker du att jag har fel - eller rätt? (Eller att jag bara är dryg? ;-)
Kommentera!
I'm EVIL - or should I give my Leica to my daughter?
Dotterns porträtt på mig, med Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG, obeskuren.
Fick min EVIL (Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses) Panasonic Lumix GF1 i fredags - så vi hade hela helgen på oss att bekanta oss med kameran. Och idag har jag både gjort ett fotojobb och ett filmjobb med den - GF1:an presterar väldigt bra i båda disciplinerna!
Leica M8 + 28/2 - framkallad från DNG i PS, obeskuren
Både frun och dottern gillar GF1:an - den är otroligt användarvänlig. Panasonic har verkligen lyckats få till vettiga automatikfunktioner och ett synnerligen intuitivt gränsnitt. Mer om detta i kommande bloggposter.
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG S/V-konverterad i PS, obeskuren.
Och nu när pappa har så många kameror så undrar dottern om inte hon kan få en av dem - tex Leica M8:an?
Nja... hon får nog nöja sig med sin Samsung så länge ;-)
Och när hon fyller 6år senare i sommar så kanske, kanske, det är aktuellt med en ny kamera - i rimlig prisklass. Fast å andra sidan, vad jag än ger henne så är risken stor att hon är såpass "Leica skadad" att hon fortsätter använda mina kameror istället...
Maktens korridorer
Ricoh GR-D III - framkallad i PS från DNG och såklart obeskuren. Samtliga bilder.
Förra veckan tillbringade jag en halv dag i riksdagshuset - mycket intressant. Cicero var en bekant och riksdagsman som bjudit in mig och några kollegor till samtal, lunch och en rejäl rundvandring. Jag kunde inte motstå frestelsen att låta Ricoh GR-D III:an slinka med och föreviga mina intryck av miljöerna ;-)
Riksdagens plenisal - en välbekant vy.
Gamla andrakammarens plenisal, numera känd från bla konstitutionsutskottets förhör.
Utsmyckning i maktens korridorer, för att få sin byst uppsatt så krävs minst 12 år som statsminister.
Här finns den verkliga makten i Sverige - hos riksdagens utskott. Ovan finansutskottets arbetsrum.