Camera Obscura
Some thoughts on the DOGMA-07 vow of chastity - a portrait of my daughter and her squirrel.
Panasonic Lumix GF1 och 20mm f1,7. DOGMA, dvs obeskuren och mycket varsamt efterbehandlad i PS.
Jag har funderat lite över mitt DOGMA-löfte (för er som nu undrar vad det är så kan ni läsa mer om DOGMA 07 här). Panasonic Lumix GF1 har många fördelar, inte minst autofokusen och den mycket fina skärmsökaren, för att inte tala om den synnerligen kompetenta 20mm f1,7 optiken.
Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren samt framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.
Men jag har allt mer börjat använda min Leica M8 igen, specielt vid mina fotopromenader. Jag tycker om mätsökaren, att betrakta motivet genom den, komponera och invänta ögonblicket - med kameran i ögonhöjd.
Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren, framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.
Leica-optiken är milt sagt speciell - med en helt egen "glöd". Något odefinerbart men synnerligen närvarande i bilderna. Och med en omisskännlig "analog" känsla - både i handhavandet och i bilden.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad från DNG o varsamt efterbehandlad i PS.
Jag tycker även att Voigtländer-optiken matchar sina dyrare syskon från Leica bra, både optiskt, handhavandemässigt och inte minst rent utseendemässigt. Visst finns där en liten, liten skillnad, men den är verkligen försumbar - och vissa Voigtländergluggar har verkligen "Leica-glöden".
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren, framkallad från DNG + varsamt efterbehandlad i PS.
Sedan så rycker det lite i "vidvinkeltarmen" ;-) 40mm är ok, en bra kompromiss - men motsvarande 28mm (dvs en 21:a på M8:an) är kanske lite mera "jag". Seanste tiden så har Voigtländer ColorSkopar 21/4 suttit på M8:an, lite i ljussvagaste laget - men jag gillar perspektivet. DOGMA handlar ju om att hitta "sin egen" fotografi och förfina processen - allt för att i slutändan få just de bilder som jag vill ta - och som är "jag".
Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!
Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.
Överst min kompis M8:a - med honom på Österlen. Jag vet att det är "über nördigt" när man fotograferar varandras kameror ;-)
Och ovan lite lånade fjädrar - en M9:a tillsammans med min egen M8:a.
En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?
Min "vardags kamera" - Bessa L - under många år - används fortfarande då och då. Enormt smidig vid brännvidder 25mm och kortare - hyperfokalfokusering!
Mitt senaste kameraköp, en Bessa R2, är tänkt att vara "stand in" för lite dyrare kameror :-) Men den är så snygg att den till vardags får stå i vitrinskåpet - fast den inte är en Leica...
Slutligen Leica II:an - som alltid står färdig laddad med film. Så även om den till vardags fungerar som "prydnad" så tas den ofta fram för att användas. speciellt om jag behöver tänka och vill ägna mig åt riktigt "slow photography".
Jag är ingen samlare, de kameror jag äger är tänkta att användas (annars bör de säljas - i teorin ;-) Men vissa är så vackra att de faktiskt pryder hemmet - när de inte används. Fast de flesta kameror i mitt hem ligger oftast nedpackade i olika fotoväskor...
Ps.
Nu har jag bloggat klart om kameror för ett tag - det trots allt bilderna som är det viktiga ;-)
Ensamheten, kylan, ja till och med bilköerna - allt är så vackert i Stockholm :-)
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag hade förmånen att få flanera lite i huvudstaden under helgen. Och jag känner någon sorts tillgivenhet för STHLM. Inte bara för alla de vackra vyerna, utan själva infrastrukturen - betongen och stålet som bär upp staden och skapar dess skelett, muskler och artärer.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Och för alla dessa människor, som ständigt är upptagna, av arbete, av att ta sig någon annan stans. Eller av att sitta med sina datorer och mobiltelefoner, uppkopplade mot arbete eller vänner - någon annan stans.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag får en känsla av att "nuet" har fått vika sig inför en dominant, allt mer tvingande "framtid". Och att jag som betraktare måste ta kameran till hjälp för att fånga stunden.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Till sist, när skymningen faller och pulsen avtar och staden och dess maskiner liksom stelnar i vinterkylan - då ser jag ödsligheten.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Platser som plötsligt töms på allt liv, förutom några få - de rastlösa och de som ännu inte hunnit hem, och de som inget hem har.
Ps.
Oftast så är jag en av alla dessa i bilköerna, alltid på väg, alltid med en full agenda. Men just därför är det så befriande att få iaktaga verkligheten genom kameran, någon gång då och då :-)
När någon annan kunde ha tagit dina bilder - mycket bättre än du själv...
Samtliga bilder: Leica M8+Summicron 50mm. Obeskurna och varsamt "framkallade" från DNG i PhotoShop.
Jag är egentligen en typisk gatufotograf - jag älskar att utforska den urbana miljön, och männiksorna som lever i och interagerar med den.
Men numera bor jag på "landet"...
Så de flesta av mina fotopromenader utspelar sig i en lantlig (ofta rent av idyllisk ;-) miljö. Och mina motiv blir såklart därefter.
Fast jag är ingen "naturfotograf" - så jag nog söker oftast spår av människan i landskapet. Och mina bilder - jag tror att någon annan hade kunnat ta dem "bättre". Men nu tar jag dem helt och fullt för mitt eget höga nöjes skull - det är det som är själva "grejen" med att vara glad amatör :-)
30 dagars bloggfasta är nu över! Hur klarade jag det? Bla med lite hjälp från Facebook och min nalle ;-)
Samtliga bilder tagna med Ericsson X10 Mini Pro, den ovan behandlad i PhotoShop Express för Android.
Och det har blivit en hel del bilder under blogguppehållet, tagna med Leica, Panasonic, Ricoh och Canon - men även med Ericsson X10 Mini Pro ;-)
Bilderna tagna med mobilkameran har ofta laddats upp direkt till Facebook, men där kan bara mina "facebook-vänner" se dem. Så nu tänker jag dela med mig med lite av den senaste månadens "mobilbilder" här på bloggen.
Jag använder mig ofta av en sk "app" som heter "Vignette" och som skapar "Toy-camera" lika bilder rakt av.
Ofta så blir bilderna lite mera "spännande" i "Vignette" - och man slipper efterbehandla dem ;-)
Fördelen med mobilkameran är att den alltid är med - och att den inte tar plats. Och så är bildkvaliten helt ok (för 5 MP). Tar man sen bilden i "Vignette" så struntar man fullständigt i "megapixlarna" - det är stuket som gäller.
Och som sagt - halva grejen är att kunna publicera till Facebook med en knapptryckning. Kan inte Fotosidan införa en liknande funktion för sina bloggar?
Ps.
Bra med de nya "dela med sig" och "gilla" knapparna under varje inlägg!