Camera Obscura
Ibland återvänder man till ett motiv… #blogg100
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - i vanlig ordning obeskurna och s(v-konvertrade i PS - samtliga bilder.
Ibland måste man återvända till ett motiv, för att utforska och kanske försöka förstå det .
Och så den eviga frågan - är bilden ett fönster eller en spegel?
Eller bara en omedveten längtan efter något som vi inte kan formulera i ord?
När vädret blir för ruggigt så flyttar gatufotografin inomhus… #blogg100
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren och s/v-konverterad i PS.
Jag försöker ta en fotopromenad varje dag, vare sig jag är i Stockholm eller hemma i Malmö. Kan inte säga att jag lyckas alla dagar, speciellt vädret kan vara en hämmande faktor ;-)
Då kan man ju alltid lurka runt på olika kaféer istället - kanske rentav sökandes efter sitt alldeles egna "Café Lehmitz"?
Men nu är våra svenska miljöer så enormt välordnade och kafé-priserna generellt så höga att man mest möter "daglediga" med inkomst eller möjligtvis gymnasie eller högskoleelever… Och såklart latte-mammorna (och papporna) om man nu rör sig i de mest gentrifierade stadsdelarna….
Jag kommer som tidigare meddelat att blogga varje dag i hundra dagar - detta var inlägg #3 i utmaningen #blogg100 :-)
I regnet syns inte tårarna...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i ösregn :-) Statyn heter "Det svenska svårmodet" (och bilden är i vanlig ordning obeskuren osv..)
Tog en promenad häromdagen i ösregnet - ville testa X-Pro1:ans nya läderkläder ;-)
Årets sista...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - s/v-konvertrerad i PS och i vanlig ordning obeskuren osv. Ett Malmö som ömsar skinn ;-)
Årets sista bloggonlägg med en bild från året sista fotopromenad… snart brakar fyrverkerierna lös.
Gott Nytt 2014!
Det svenska svårmodet
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i vanlig ordning obeskuren osv ;-)
"Det svenska svårmodet" är titeln på den staty som står i Altonaparken i Malmö. Konstnären är Marie-Louise Ekman och modellen är hennes make Gösta - kanske mer känd som Papphammar? Statyn gråter. Och en sådan här gråmulen och snöfri Julhelg så sammanfattar den nog mångas känslor…
God fortsättning!
Ps.
Statyn ger också en hint om varför det varit så tyst i bloggen, i bland så räcker inte orden, inspirationen och tiden till. Att finnas till för de närmaste och fokusera på arbetet är viktigast när energin går ner. Sedan är det med livet och inspirationen som med vädret och årstiderna - det stundar både solsken och varmare tider!