Camera Obscura
Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!
Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.
Överst min kompis M8:a - med honom på Österlen. Jag vet att det är "über nördigt" när man fotograferar varandras kameror ;-)
Och ovan lite lånade fjädrar - en M9:a tillsammans med min egen M8:a.
En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?
Min "vardags kamera" - Bessa L - under många år - används fortfarande då och då. Enormt smidig vid brännvidder 25mm och kortare - hyperfokalfokusering!
Mitt senaste kameraköp, en Bessa R2, är tänkt att vara "stand in" för lite dyrare kameror :-) Men den är så snygg att den till vardags får stå i vitrinskåpet - fast den inte är en Leica...
Slutligen Leica II:an - som alltid står färdig laddad med film. Så även om den till vardags fungerar som "prydnad" så tas den ofta fram för att användas. speciellt om jag behöver tänka och vill ägna mig åt riktigt "slow photography".
Jag är ingen samlare, de kameror jag äger är tänkta att användas (annars bör de säljas - i teorin ;-) Men vissa är så vackra att de faktiskt pryder hemmet - när de inte används. Fast de flesta kameror i mitt hem ligger oftast nedpackade i olika fotoväskor...
Ps.
Nu har jag bloggat klart om kameror för ett tag - det trots allt bilderna som är det viktiga ;-)
En liten titt i mitt vitrinskåp (på tal om att fotografera sina kameror ;-)
Jag får väl erkänna - jag har ett vitrinskåp i vardagsrummet - med kameror, objektiv och diverse fotorelaterade tillbehör :-)
Som min Leica II i bilden ovan, från 1930. Den började sitt liv som en Leica I (mod A) med fast optik men konverterades någon gång (antagligen före -34) till Leica II med mätsökare och standardiserad M39-skruvfattning.
Bredvid står min Clunz - den tar fortfarande fantastiska bilder (tror jag - det är några år sedan jag provade den sist ;-)
Och nu hoppar jag över en hylla - mer om några av kamerorna som brukar stå där i en egen bloggpost.
Ner till de objektiv och tillbehör som jag inte använder så ofta. Här står flera teleobjektiv med sökare. Faktum är att 50mm är den längsta brännvidd jag använder till vardags. Men det händer att jag monterar en Leica 135mm på min Panasonic Lumix GF1:a - som då motsvarar modiga 270mm.
Längre ner står kamerorna med stort affektionsvärde: pappas Olympus Pen F som jag en gång i tiden lärde mig fotografins grunder med. Och farmors systers Voigtländer Vito Automatic som var med henne under alla hennes år som missionär i Indien.
Att ständigt fotografera sin fotoutrustning - är det verkligen ett friskt beteende?
Ibland drabbas jag av en oemotståndelig lust att fotografera mina kameror och objektiv. Oftast för att illustrera något utrustningsrelaterat blogginlägg. Men som senast - bara för att det är så roligt att plocka med grejorna ;-)
Bilden ovan föreställer de saker som jag använder mig mest av just nu. Min Ricoh GR-D III kom inte med (för den tog jag bilden med) och några analoga Leicor är undanstoppade eller står i vitrinskåpet tillsammans med några objektiv som jag sällan använder.
I bilden ser vi två analoga Voigtländer Bessa, en R2 med mätsökare och en L som helt saknar inbyggd sökare, främst avsedd för vidvinklar och hyperfokal-fokusering. Min Leica M8:a och Panasonic Lumix GF1:an - som är ett mycket bra komplement till Leican. Med en "Leica M till Micro 4/3" adapter kan samtliga gluggar användas även på Panasonicen. Dvs (nästan) alla gluggarna kan användas på samtliga kamerahus. Bränvidderna är:
15mm f4,5
20mm f1,7 (endast Micro 4/3)
21mm f4
25mm f4
28mm f2
35mm f1,2
35mm f2
50mm f2 (2st)
Men nu släpar jag inte så ofta runt på allt detta - oftast är det kombon på bilden ovan som hamnar i fotoväskan. Med M8:ans "bränviddsförlängning" så blir det en utrustning som motsvarar ca 28/4 + 35/2 + 50/2 +70/2.
Eller om jag är på "DOGMA-humör" - då blir det bara GF1:an med 20/1,7 (som motsvarar 40mm). Och ibland sätter jag en optisk sökare i tillbehörskon ;-)
Ensamheten, kylan, ja till och med bilköerna - allt är så vackert i Stockholm :-)
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag hade förmånen att få flanera lite i huvudstaden under helgen. Och jag känner någon sorts tillgivenhet för STHLM. Inte bara för alla de vackra vyerna, utan själva infrastrukturen - betongen och stålet som bär upp staden och skapar dess skelett, muskler och artärer.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Och för alla dessa människor, som ständigt är upptagna, av arbete, av att ta sig någon annan stans. Eller av att sitta med sina datorer och mobiltelefoner, uppkopplade mot arbete eller vänner - någon annan stans.
Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Jag får en känsla av att "nuet" har fått vika sig inför en dominant, allt mer tvingande "framtid". Och att jag som betraktare måste ta kameran till hjälp för att fånga stunden.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Till sist, när skymningen faller och pulsen avtar och staden och dess maskiner liksom stelnar i vinterkylan - då ser jag ödsligheten.
Panasonic Lumix GF1+20/1,7. Obeskuren samt framkallad och varsamt efterbehandlad i PhotoShop.
Platser som plötsligt töms på allt liv, förutom några få - de rastlösa och de som ännu inte hunnit hem, och de som inget hem har.
Ps.
Oftast så är jag en av alla dessa i bilköerna, alltid på väg, alltid med en full agenda. Men just därför är det så befriande att få iaktaga verkligheten genom kameran, någon gång då och då :-)
Analogt megahjärnsläpp under Fotomässan!!!
Voigtländer Bessa R2 med sk Trigger Winder - Voigtländers svar på den klassiska "Leicaviten".
Var på Fotomässan i Älvsjö igår och sprang på ett riktigt fynd: generalagenten slumpade bort en Voigtländer Bessa R2 med Triger Winder och Color Skopar 50mm f2,5. Efter viss tvekan så köpte jag och en vän "kitet" och delade det mellan oss - han tog gluggen och väskan och jag fick huset med "windern".
Bessa R2 + Nokton ASPH 35mm f1,2 Jag har några gluggar, bla Nokton 35:an, som inte passar på M8:an som nu kan komma till heders igen.
Jag har letat efter ett billigt analogt "vardags" Leica M-hus då mina kvarvarande analoga Leicor inte riktigt lämpar sig för "vardagsanvändning" ;-) Och Bessa R2 är ett bra och praktiskt alternativ.
Bessa R2 är byggd i metall med reglage i kromad mässing, men den har kortate mätsökarbas än Leicas M-kameror.
Mekanisk slutare, inbyggd ljusmätare, glasklar mätsökare, M-bajonett, byggd helt i metall med en nästan "Leica-lik" kvalitetskänsla och helt enkelt urläcker i olivgrönt med kromade detaljer. Och med en "vanlig" filmladdning via en baklucka med "index-fönster", lite snabbare och enklare än M-Leicornas avtagbara bottenplatta;-)