Camera Obscura
A vanilla sky over Frankfurt am Main - and then rain, rain, rain...
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - samma för alla bilder i inlägget ;-)
Jag är tillbaka i min gamla "hemstad" Frankfurt am Main, tog en promenad genom centrum i går kväll. Skymningen bjöd på en "vanilla sky" som svepte in staden i ett rosa ljus - stämningsfullt!
Men idag har det regnat hela dagen - trots det så försökte jag mig på lite efterlängtat gatufoto efter avklarade möten. Och så hann jag besöka en av mina favorit Leica-butiker...
Dags för en promenad - annars blir jag tokig!
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren osv - båda bilderna.
Jag jobbar hemifrån de dagar jag inte är i Stockholm, som idag...
Ofta är det lugnt och fokuserat, kanske någon dag med ett välkommet avbrott för något möte ute på stan.
Men - det finns ett "men" - jag kommer inte alltid ut. Som idag - jag går från frukostbordet till skrivbordet, mail, telefon, PM, mm. Lunch hemma, sedan mera arbete, klockan hinner bli både 17.00 och sedan 18.00 - och jag har ännu inte kommit ut. Det hinner bli mörkt, jag hinner få huvudvärk - trots en ansenlig kaffekonsumtion.
Nu måste jag bara komma ut, och det får bli min vanliga rutt ner till hamnen via stationen (samma väg som jag går till tåget ;). Tyvärr inte att tänka på att gå bakgatorna upp mot Möllan eller in i någon av alla fantastiska parker - inte efter mörkrets inbrott med en kamera på magen :-)
Så det blir den vanliga rundan och antagligen ytterligare en bild på den pensionerade isbrytaren Bore...
CHR på Fotografiska är över - några personliga reflektioner
Ricoh GR-D III, obeskurna, konverterade från DNG i PhotoShop.
Den stora CHR - Christer Strömholm - utställning på Fotografiska är över. Jag såg den för en tid sedan. Christer lämnar ingen oberörd, så har det alltid varit. Och jag har alltid beundrat hans bilder, sett dem som stora inspirationskällor. Hans absoluta trohet mot konsten, hans självutlämnande i skapandet och hans total frihet från kommersialism har satt en standard som få konstnärer och fotografer når upp till. Hans storhet är i dag allmänt accepterad och utan tvekan ovedersäglig.
Som fotografisk "lärjunge till en av hans lärjungar" och kanske också i någon mån som förvaltare av en liten del av hans arv genom min roll som lärare på "Kursverksamheten vid Lunds universitet" (numera Folkuniversitetet) på 80-talet - utvecklade jag någon form av relation. Inte till personen CHR - som jag aldrig mött personligen - utan till hans fotografi, eller eller snarare hans fotografiska filosofi. Mitt liv var då väldigt mycket "en film - en kamera - ett objektiv". Översatt till "Tri-X - Leica M - 35mm". Det är fortfarande mitt fotografiska "grundackord", även i den digitala eran en premiss, om än med en helt ny teknik. Och inspirationen till DOGMA 07.
Men ju mer jag genom böcker, dokumentärer och nu senast den nämnda utställning på Fotografiska, lär känna människan CHR - eller åtminstone den biografiska "bilden" av honom, så är det något som stör mig.
Det kan kanske på något sätt fångas i Bruce Springsteens ord i "Highway patrolman":
- Man turns his back on his family, he just ain't no good.
Han är i gott sällskap med August Strindberg, Ingmar Bergman och många andra män vars konst jag beundrar men vars livsval jag fasar inför. Men jag ser ett samband...
Några snaps tagna under en kvällspromenad med Fujifilm X-Pro1 - "straight out of camera" #2
Fujifilm X-pro1 med 18/2 vid f2,4 och 1/350 sek @200 ISO - samtliga bilder.
Tar allt som oftast en promenad ner mot det som numera kallas "Västra Hamnen", nu senast med Fujifilm X-Pro1 som följeslagare.
De sista resterna av den en gång så dominerande varvsverksamheten förvandlas till fashionabla kontor och vad som borde vara den sista fungerande dockan ser ut att bli "fikaterass" för SVT's medarbetare... Kockums huvudkontor finns dock kvar i "Vingmuttern" alldeles intill, och behöver vi nya ubåtar så lär väl de byggas i Karlskrona eller Hamburg.
Men Fujifilm X-Pro1 - vad har jag att säga om den? Den är först av allt en mycket trevlig "promenad-kamera", trots samma "lagom" format som Leica M9 så väger den märkbart mindre, så även optiken. Tre gluggar, ett hus, laddare, minneskort och en Macbook Air i en Billignham Hadley Pro blir inte för tungt. Tvärtom. Och bara huset med monterad glugg i rem över axeln - märks knappt ;-)
Att sedan - med en knapptryckning - kunna växla från optisk sökare till elektronisk dito med 100% exakt utsnitt är fantastiskt, speciellt när man flanerar och inte vet vad (eller vem) som blir nästa motiv.
Jag lär mig kameran dag för dag och är inte på något sätt färdig i mitt omdöme. Men jag tänkte dela med mig av processen här i bloggen, så ni får mina intryck och tankar i "realtid". Och så får vi se vad "slutomdömet" blir...
"Allt du säger kan vändas mot dig..." - Så man måste tänka på vad man skriver i sin blogg, och på Twitter och Facebook!
iPhone och Camera+ via Instagram, samtliga bilder.
Då jag själv är "mellan två uppdrag" - som det så fint heter - är jag extra uppmärksam på jag skriver här i bloggen. Och jag håller som ni märker en mycket låg profil, inte bara i bloggen, utan även på Twitter, Facebook och Instagram. Varför?
Jo - därför som det heter i amerkanska filmer : "...allt du säger kan komma att användas mot dig..."
I den "sociala-media-världen", precis som i många andra sammanhang så är det läsaren som har tolkningsföreträdet. Och min blogg, min facebook-vägg, mina tweets osv - blir som små fönster in i min personlighet, en blick in i mitt vardagsrum, eller en del av mitt CV helt enkelt - vare sig jag vill eller inte.
För en person som av någon anledning utvärdera rmig eller min potential så blir ju dessa "titthål" synnerligen intressanta. Så min fråga till mig själv blir - vad är det för bild jag ger? Hur kan den tolkas? Positivt? Negativt?
Man kan säga att jag blivit min egen "varumärkes-ansvarige" - med allt vad det innebär av av analys, strategi, uppföljning och inte minst eftertänksamhet... Vilket såklart riskerar att lägga sordin på bloggandet.
Nu hade jag tänkt dela mina fem viktigaste punkter för "att förmedla det personliga varumärket", men - jag hoppar över det. Istället tänker jag nog strunta i mina egna "regler" och istället börja blogga om allt som faller mig in igen. Med foton såklart. För man lever bara en gång!
Vad sägs?