Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...

Vi firade 150 år med att klä ut oss till våra föregångare...

EFS-kansliledning, från vänster: Stefan Holmström - missionsföreståndare, Erik Johansson - internationell missionssekreterare, Annika Gunnarsson - ekonomichef, jag :) - kommunikationschef, Kjell O Lejon - rektor Johannelunds Teologiska Högskola och Mona Edsinger - vik. sverigechef. Foto: Fredrik Noreback.

Nyligen hade EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen - en missionsrörelse i Svenska kyrkan, grundad 1856) sin årskonferens. Och vi firade även en mycket speciellt jubileum - för 150 år sedan blev nämligen EFS första svenska missionsorganisation att sända missionärer till andra länder. Den 15 mars 1866 landsteg EFS tre först utsända missionärer, Lange, Carlsson och Kjellberg, i Massaua, Eritrea. Denna händelse anger också Sida som början på svenskt utlandsbistånd:
"De första svenska "biståndsarbetarna" var missionärer från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som i mitten av 1800-talet var utsända till Abessinien (nuvarande Etiopien). Deras uppgift var att sprida Guds ord. Men de startade också skolor och byggde sjukstugor."

Vi i valde att klä oss i liknande kläder som våra föregångare på 1800-talet som fattade beslutet att inleda utlandsmissionen när vi föredrog årsberättelsen. En kul grej, som åtminstone blev ett roligt minne (och en rolig bild), fast jag nog mest liknande en tidstypisk hästhandlare ;)

Läs mer om vår historia och Sveriges första missionärer på:
http://www.imission150.nu 

Litte bilder från mitt Instagram-flöde - det är där det händer…

iPhone 6s (samtliga bilder) - några av de analoga kameror som jag fortfarande använder - fast de flesta bilderna tas med en iPhone för Instagram.

Det är på Instagram som det händer - i alla fall för mig. Hur hög ambitionsnivå jag än har och hur många meter film jag än exponerar så är det ändå oftast med mobilen som jag både tar och lägger ut mina bilder. Och tyvärr allt mer sällan här i bloggen. För Instagram är så enkelt, så tillgängligt, så närvarande, så smidigt...

Därför bjuder jag på några ögonblick ur mitt liv, så som de presenterats på Instagram:























Bildflödet ger en inblick i min vardag och blir i praktiken en fotografisk dagbok. Följ mig gärna på https://www.instagram.com/creativeimagegroup/ 
eller direkt i Instagram-appen: @creativeimagegroup/ 

Om sekt och kolportörväsende #blogg100

Skannat från originalet.

En kollega fann nyligen en lite skrift i vårt arkiv - Om sekt- och kolportörväsendet. Och med undertiteln - Till belysning af Evangeliska Fosterlandsstiftelsens verksamhet.
Intressant - tydligen var vi mer (eller lika?) kontroversiella 1871 än nu. Det är alltså en nid eller anklagelseskrift författad av någon anonym person - förslagsvis präst eller anställd av kyrkan. Jag konstaterar att vårt arbete väckte starka känslor redan då, både inom och utom kyrkan. Och det är nog bra, som inomkyrklig väckelse eller som vi säger numera - missionsrörelse - så bör vi inte lämna någon oberörd. Nidskriften får ses som ett "proof of concept", då som nu så uppmanar vi prästen att predika evangelium och kyrkan att förbli Bibelordet trogen. 





#blogg100

Det blir nog mycket om jobbet - men jag börjar med mitt extraknäck och såklart #blogg100

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - och i vanlig ordning obeskuren - Rickard Eriksson fotograferar en av SjööSandströms urmakare.

Ok - jag antar utmaningen - det blir ett inlägg i bloggen varje dag de kommande hundra dagarna!

Vad ska jag då blogga om? Tidigare så har det varit mycket om fotografi och fototeknik - det vet ni som följt mig genom åren. Det kommer såklart fortsättningsvis även handla mycket om foto, men det kan inte bli ett fotorelaterat inlägg varje dag. Men det blir minst en bild varje dag! Och så kommer det att handla mycket om mitt jobb. Det är naturligt med tanke på hur mycket tid och energi jag lägger ner på det. Men jag börjar med mitt extraknäck som klock-journalist. Det tar upp mycket lite av min tid men just nu arbetar jag med nästa nummer av Watches & Jewelry. Därför var Rickard och jag nyligen på SjööSandström i Stockholm. Det är så - jag fotografera inte så mycket själv utan arbetar med olika frilansfotografer. Jag har egentligen bara ett krav på de fotografer jag samarbetar med - att de ska vara duktigare än vad jag är. På foto. Rickard är en av dem - kolla in hans hemsida här!

Och nedan några av hans bilder från besöket hos SjööSandström:








Samtliga fyra bilder ovan - Copyright Fotograf Rickard Eriksson 2016. 

.

#blogg100