Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

4 år med bloggen - lite om mina bilder och en kärleksförklaring till fotografin i alla dess former (nästan ;-)


Den heliga elden 3

J
ag tror på den omdelbara, direkta  bilden, den som jag ser i sökaren och som fångas på film eller minneskort. Den bilden är, i någon mån, sanning - en fryst tusendels sekund som komponerats av mitt öga. Subjektivt - men trots det sann, fångad av optiken och presenterad obeskuren och omanipulerad.

Ben

Bilden har alltid ett budskap, jag som upphovsman har såklart en tanke, men det är betraktaren som gör den slutgiltiga tolkningen. Hela den processen underlättas om betraktaren kan lita på att fotografen inte manipulerat bilden. Bilden berättar en historia, den är subjektiv, men motivet är det som fanns framför linsen i exponeringsögonblicket.

Flickor med MG

Sedan så finns det bilder som jag tagit av kommersiella själ, uppdragsbilder, reklambilder och modebilder. De lever sitt eget liv och för dem gäller andra regler.

Ta det lungt

Jag älskar gatufoto, de enkla, nära och berörande bilderna. De välkomponerade bilderna. De bilder som förmedlar doften av mänskligt liv.

Ensam

Men bilder får gärna även uppröra och provocera. Och de får flytta gränser, väcka starka känslor och bränna sig fast i människors medvetande.

Gates of Hell

De kan ta sig ann det oförklarliga, det mörka, det onämnbara, och kanske kan de bringa någon förståelse, till och med lite medkänsla.

Skymningsporträtt

Foto handlar också om det som är vackert. Om möten. Om bilder av människor. Porträtt.

Ps.
Vill du veta mer om var, när och hur bilderna är tagna så klicka på dem - de är alla länkade från mina olika album här på Fotosidan. 

Postat 2011-04-10 20:44 | Läst 21042 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Det finns fotografer - och så finns det FOTOGRAFER



N
u tillhör jag dem som i mitt arbete regelbundet anlitar fotogtafer. Därför så finns det fotografer och FOTOGRAFER i min värld. När man är beroende av någons kompetens för att lyckas i sitt arbetet så uppstår andra kriterier än när man tex bedömer bilder på en fotoklubb eller för all del kommenterar bilder här på Fotosidan. Ibland så blir den lättaste vägen att ta bilden själv ;-) men absolut bäst är att anlita någon som verkligen har "DET". Bildsinnet - förmågan att få till de bilder som har det där lilla extra, som gör skillnad, som fångar AD:ns vision och som lyfter fram nyanserna i personligheten hos de som står framför kameran.

Rickard Eriksson är en sådan fotograf. Ta en titt på hans portfolio så förstår du vad jag menar :-)

Postat 2011-04-07 21:31 | Läst 12256 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Måste få igång bloggen igen - så vad passar bättre än ett äkta nördinlägg :-)



E
tt av mina stora intressen (efter foto och litteratur) är musik och musikåtergivning - populärt "HiFi". Och då speciellt "vintage-hifi", eller snarare budget hifi. Dvs mesta möjliga välljud till minsta möjliga kostnad.
På den vägen sprang jag in i "Muse MU-15 mkII", en sk "T-amp" eller klass-T förstärkare. En liten - bara 10W - men sjukt bra förstärkare.



Den har bara det absolut nödvändigatse: av/på-knapp, volymkontroll, en linje-ingång och uttag för ett par högtalare - det är allt. Men den låter som en fullfjädrad hifi-pjäs på många fler watt. Allt tack vare den revolutionerande Tripaht TA2024 IC-kretsen. Och det bästa av allt - förstärkaren kostar ny under 1000 Kr, jag bjöd hem mitt ex på Tradera för några hundralappar!



Orsaken till att jag överhuvudtaget var på jakt efter ytterligare en förstärkare var att ena slutsteget i min favorit vintage-uppställning - Dynaco MKIII rör-slutsteg med tillhörande PAS3x förförstärkare behövde ses över. (Bilden ovan.)
 


Så in med T-ampen och läge att prova fram lämpliga högtalare till 10-wattaren. Först ut mina små men mycket tungdrivna Linn Kan (ovan) - funkade inte så bra, de kräver nog minst 50W för att låta hyffsat.



Sedan kopplade jag in ett par JPW Minimonitor, nu lät det bättre. Typ som en finare kompaktanläggning av något välrenomerat märke. Men inte "tung hifi" - inte än...



Med ett par klassiska Carlsson OA-51 lyfte det - rejält! Så mycket att det får bli en mera permanent lösning. Fast det blev väldigt tomt i bokhyllan, så vi flyttade dit TV:n och möblerade om rummet (ovan). Inte helt fel med hifi-ljud till DVD:n (fast jag är ingen vän av sk hemma bio och stooora TV-apparater).



I vardagsrummet står min "referensanläggning" - som är "made in Scotland". Snart vintage den med...

Postat 2011-04-07 01:25 | Läst 8225 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Bilden är garanterat obeskuren och omanipulerad.


Nu blir det lätt pretantiöst om man säger att man tar bilder i Henri Cartier-Bressons anda - det handlar snarare om att låta sig inspireras.

För mig personligen handlar det om att förstå hur HCB närmade sig motovet. Det finns säkert de som säger att jag bara kopierar honom och inte utvecklar en egen bildstil. Men ett sådant påståendet tror jag är fel.
Då jag är en unik person med mitt eget bildseende, tycke och smak, så blir aldrig mitt fotograferande någon "kopiering". Men genom att införliva HCB's filosofi och metod så utvecklas mitt eget fotograferande och min personliga stil förfinas.

Ta bilden ovan som exempel. Först identifierade jag motivet, linjespelet och definereda utsnittet. Sedan väntade jag medans bilden fick liv i sökaren - och när det ögonblick uppstod då samtliga element (i detta fall personer) i bilden vägde jämt - då exponerade jag. Dvs jag invätade det "avgörande ögonblicket" då kompositionen (enl. mig) var perfekt.

Jag tror att mästarnas kunskap, vare sig det handlar om HCB, Adams, Capa, Lanting eller vår egen Östling - alltid är till hjälp och aldrig ett hinder, i den egna utvecklingen. Sedan väljer man såklart mästare utifrån den stil och det motivområde man själv uppskattar.

Men detta att "lärlingen" kan lära sig utan "mästare" - det är ett sent post-postmodernt axiom. 

Postat 2011-03-11 08:14 | Läst 11426 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jag kan inte hjälpa det - men jag längtar till havet...


Nikon F4s + 20/2,8 och Kodachrome. Skanörs revlar en höststorm för många år sedan.

Då tänker jag inte på Östersjöns bräkta vatten utan Öresunds och Kattegats salta, gröna, klara vatten. Långgrunda sandstränder och häftiga höststormar, och en vind som aldrig mojnar. Och finkornig vit sand som ständigt flyttar på sig och kan gömma allt från små bärnstenar till stora vikingaskepp. 

  Ricoh GR-D II. Samma plats som ovan, en hösttorm för något år sedan...

 
Sigma DP1. Samma strand, en annan höst.

Postat 2011-03-05 00:20 | Läst 9399 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
Föregående 1 ... 25 26 27 ... 36 Nästa