Leica M8.2 hands on

Nya Leica M8.2 i svart lack och med svart istället för röd "Leica dot" ;-)

När jag var i Tyskland förra veckan passade jag på att skaffa mig en egen uppfattning om nya M8.2:an. Och jag är lite delad i mina intryck...

Positivt:
1. Tystare (mera klassiskt M-aktig) slutare
2. Safirglas (omöjligt att repa) framför skärmen
3. Ny svart lack, mindre glansig än MP:ns och tydligen betydligt slitstarkare
4. Vulcanitens återkomst - klassisk M-känsla ;-)
5. Ny firmware
6. Nogrannare kalibrerad mätsökare (spec. viktigt för ljusstarka gluggar)

Negativt:
1. Priset - ca 5000 Euro ("gamla" M8:an finns kvar för "bara" ca 4000 Euro)
2. S-läget på tidsratten (påminner om "gröna fyrkanten" på vissa kameror)
3. Fortfarande IR-känslig (kräver separata filter på varje glugg)
4. Fortfarande ingen fullformats-sensor utan 1,3 x "crop"
5. Samma (instabila) komponenter som i "gamla" M8:an
6. Fortfarande ingen "live view" på skärmen

Dvs bortsett från slutaren, mätsökarjusteringen och skyddsglaset till skärmen så är det bara kosmetiska förändringrar. Sensor, bildkvalitet, processor, skärmstorlek och alla grundläggande funktioner är i princip oförändrade.
Och att målgruppen i första hand är varumärkesfetichister och i andra hand (foto) lyxaccessoar marknaden visar kombinationen av svart lack och "idiotläget" dvs S:et på tidsratten!



Så jag blir frestad att tycka att en ny "gammal" svartkromad M8:a för sisådär 40 000 Kr (nya priset) med en uppgradering av slutaren och skyddsglaset för nätta 15 000 Kr, dvs totalt 55 000 Kr, ger en betydligt "proffsigare" M8:a - än att köpa en svartlackad "S-märkt" M8.2 för bara 50 000 Kr ;-))

It ain't over 'til the fat lady sings (Leica S2)

Sista bilden med Sigma DP1

SIGMA DP1 (Tidigt i morse från vardagsrummet, obeskuren men färgkorrigerad och skärpt)

Nu har jag haft den lånade Sigma DP1:an alldeles för länge. Man kan säga att jag givit den en andra chans, och en tredje, osv ;-)

Efter de första bilderna var jag helt tagen av dess bildkvalitet, men sedan kom irritationerna, en efter en: segt avtryck, blackout i 4 sek efter varje bild, omöjligt autofukus och enormt svåranvänt manuellt fokus. Ett batteri som knappt klararade 100 exponeringar, en skärm som inte gick att använda i solljus, osv, osv....

Och då tänkte jag: kameran kostar närmare 8000 kr, gör jag rätt, har jag läst manualen tillräckligt  noga? Så kameran fick hänga med, och fick sina chanser. Jag körde den parallellt med Richo GR-D II som "DOGMA" kamera, testade den mot Leica M8 och diverse Nikon och Canon DSLR:er. Den fick åka med på några viktiga resor och uppdrag.

Resultatet? Några fina bilder men enormt mycket frustation ;-)

Min recension, av DP1:an rakt av samt en gämförande test mot Ricoh GR-D II och Leica M8 kommer snart i bloggen. Skall bara rapporteta om de intressantaste Photokinanyheterna (främst Leica, Zeiss, Voigtländer/Cosina och lite Nikon) de närmaste dagarna!

Wall Street Journal om Leica - intressant!

Leicas nyheter inför Photokina officiellt släppta!

Spekulatuionerna är över - ovan är Leicas startfält inför Photokina i Köln, så officiellt som det kan bli.
Var tog R10:an och S2:an vägen? Sista minuten utspel under mässan? Eller snarare - varför börjar många tyska fotohandlare att sälja ut alla Leica R produkter?
Går R-serien ur tiden (precis som M höll på att göra på 70-talet ;-) och dör Leicas DSLR-drömmar här?

Men det finns nog hopp, Leica hintar att det kommer fler pressreleaser under veckan ;-))