Camera Obscura
Det här att fotografera blommor (eller naturfoto i allmänhet och makrobilder i synnerhet) blir lätt lite pekoralt :-)
Samtliga bilder: Panasonic Lumix GF1 + 40mm f1,7 Konverterade från RAW i PS och tagna i "föbifarten" ;-)
Jag noterar (inte utan en viss förvåning ;-) att naturfoto och makrofoto står högt i kurs bland Fotosidans medlemmar - och bloggare. Dert är som om det är lättast att rikta kameran mot just växter och eventuella djur, och i det senare fallet helst med ett långt tele eller makro-objektiv.
Nu är det absolut inget fel med det. Naturfoto, landskapsfoto, djurfoto och inte minst makro och mikro-fotografi är något som vi ofta möter i böcker, reklam, TV-program och press. Ofta är det bilder som imponerar stort på oss. Dekorativa, rentav mycket vackra och inte så sällan unika bilder. Och fotografer som Mattias Klum och Brutus Östling når kändisstatus - även utanför "fotokretsar".
Inte konstigt att det då blir den sortens fotografi man vill efterlikna och praktisera. Och återigen: absolut inget fel med det - tvärtom.
Jag har för egen del gjort den observationen att det (i framför allt min egen fotografi) lätt blir en smula pekoralt. I den meningen att ambition och faktisk nivå inte riktigt hänger ihop. Men som sagt - inget stort fel i det...
Just därför så föredrar jag att närma mig naturen på samma sätt som alla andra motiv - med en liten kamera och ett ljusstarkt normal alt. vidvinkel. Typ gatufoto i naturen ;-)
Ps.
Innan någon nu blir arg eller sårad - missa inte " ;-) "!
Lite gatufoto (med Ricoh GXR + A12 Leica M-mount och CV 15/4,5) från Malmö - staden som har allt ;-)
Samtliga bilder: Ricoh GXR + A12 Leica-M + Voigtländer 15mm f4,5. Obeskuren och vinjetteringn pålagd i PS.
Jag tillbringar mycket tid i Malmö just nu och det blir också en hel del promenerande - Malmö är ju en stad man går eller cyklar runt i ;-)
Den lilla Ricoh GXR med Voigtländers 15mm - som här motsvarar ca 23mm - blir en utmärkt gatufoto-kombo. Hyperfokal fokusering, kameran i brösthöjd och med "ett öga" ner på den utmärkta skärmsökaren, tyst och diskret - en riktig höjdare!
Malmö är en stad där de sociala utmaningarna är ständigt närvarande. Jag slås av alla tiggare, ett stigma som tynger hjärtat.
Malmö erbjuder en lite lugnare lunk, ett sänkt tempo - ett skånskt "avadå" inför alla måsten ;-) Detta är inte den lilla storstaden - det är den stora småstaden!
"Janne Josefsson effekten" - eller att ständigt bli trakasserad av antingen väktare eller PR-folk när man fotograferar!
Leica M8 + Summicron 50mm från 50-talet, lika skarpt som dagens men mjukare i kontrast o färgåtergivning.
När jag var ute och letade miljöer och tog bilder i Malmö hamn (se mitt tidigare blogginlägg) så hände det igen - en bil med väktare kom ut ifrån en av industrianläggningarna. Och följande konversation utspelade sig (fritt ur minnet): när väktaren klivit ur bilen säger han myndigt:
- Jaha, och vad fotograferar ni?
- Industrimiljöer.
- Varför då?
- Det är faktiskt min ensak och vi står på allmänn plats så tycker nog att både ditt uppdykande och din fråga är en smula obefogade...
-Hmm. Dyra kameror du har.
- Japp, så är det.
Efter ett långt komradio-samtal säger väktaren:
- Vår PR-chef vill hälsa att ni är välkommen in för en guidad tur runt anläggningen. Vi bjuder på kaffe.
- Skratt :-)
- Vilken... vilken tidning kommer ni från?
- Lyssna nu på mig - jag letar efter min barndoms miljöer i min gamla hemstad - under min semester. Jag är inte det minsta intresserad av ert företag, så du kan hälsa din chef att han kan sova lungt :-)
- Aha... Då är nog allt ok. Men vill du ha telefonnumret till vår PR-avdelning, om du kommer på något du vill fråga?
- Nej, jag är som sagt inte intresserad av ert företag! Och nu går jag vidare och fotografera era grannar istället...
- Jaha... ok, lycka till. Men om du vill ställa frågor så vet du var vi finns....
Snacka om journalist-noja! Och jag undrar fortfarande vad de hade att dölja? ;-)
Det tråkiga är att rädslan för fotografer tilltar, inte bara i "näringslivet" utan även bland vanligt folk. Jag tycker att det blir allt svårare att "gatufotografera" och att människor allt oftare ifrågasätter om man faktiskt får fotografera - just människor - på allmän plats utan att fråga först.
Moderskeppets Mattias Karlsson reder ut begreppen tillsammans med Stefan Ohlsson och Göran Segeholm - mycket pedagogiskt - i videon ovan.
Frågan är hur länge vi får behålla vår, för fotografer, mycket generösa lagstiftning i Sverige? Jag tror att den nya lagen mot "kränkande bilder", på sikt, även kommer att slå mot all fotografi...
Kärleken till en stad (igen teknik - bara bilder o lite, lite text ;-)
Inget om tekniken i detta inlägg, bara att bilderna är obeskurna och tagna med Ricoh, Panasonic eller Leica.
Jag älskar min födelsestad Malmö, även om det Malmö som finns idag är långt från den industristad jag minns. Den var full av förfall, övergivna fabriker, ödetomter och rivningshus.
Under semestern gav jag mig ut för att leta upp några miljöer som inte exploaterats, bebyggts eller renoverats och tagits i anspråk av den bitvis explosionsartade tillväxten, som i sig är mycket positiv.
I hamnen, som återigen levt upp, hittade jag till slut några byggnader som inte var fulla av aktivitet eller hade nyputsade fasader ;-)
På andra sidan hamninloppet reser sig det "nya" Malmö där universitet och IT-bolag ersatt varv och dockor. Och Turning Torso med sina lyxlägenheter utgör det nya landmärket istället för Kockums stora bock-kran.
Idag för 50 år sedan - en skammans dag!
Samtliga bilder Copyright Johan Ericson 1989-2011. Brandenburger Thor och området runt riksdagshuset.
Natten till den 13:e augusti 1961 började Berlinmuren resas i det som då var den Sovjetiska zonen av Berlin - Östberlin - tillika huvudstad i DDR.
Den kom att kosta långt mer än hundra människor livet och bli den främsta symbolen för både det "kalla kriget" och den sk "järnridån".
Ett öppet sår i ett redan sargat Tyskland, och en ständig påminnelse om det absurda i en totalitär regims försök att kontrollera sina invånare.
Jag var inte född när den byggdes, men jag hade förmånen att vara på plats då den föll 1989.
Inga diktaturer kan i längden hålla sina medborgare instängda, förr eller senare "urholkar dropparna stenen" - eller som i Berlin - "betongen"!
Berlin är idag återigen förenat, huvudstad i ett enat Tyskland. Och på något sätt - sitt gamla vanliga "jag" - trots både nazisters och kommunisters härjningar....
Den enda digitala bilden i inlägget - Alexanderplatz 2007 - Canon EOS 5D + 28/1,8.