Tekniken tar jättekliv - och jag med den ;-)

Mellan kamerorna i bilden skiljer det 70 år, Leica II från 1932 och Leica M6 TTL från 2002. Men de är i stort sätt samma kamera, de är båda systemkameror tillverkade i mässing och med mätsökare. Leica II har skruvfattning och M6:an bajonett men de är kompatibla via adapter så båda objektiven: en asfärisk 35:a från 2000 och en normal från 1959, båda med ljusstyrka f2, passar på båda kamerorna. Bildresultatt blir alltså identiskt.

Man vad skiljer kamerorna åt, vad har 70 års utveckling gett oss?
Båda kamerorn är mekaniska och manuella, men M6:an har en inbyggd ljusmätare.
I M6:an är mätsökaren inbyggd i sökaren och ramar för flera brännvidder finns, II:an har två sökare och visar bara 50mm.
M6:an har utvecklade reglage som frammatningsarm och returspolningsvred samt är lättare att ladda med film, II:an har ett lite långsammare handhavande.

Det är allt - och viktigast: båda använder film - samma filmformat som Leica definierade på 20-talet.


Hasselblad o Imacons Kodak sensor, en större släkting till M8:ans sensor

Men tekniken har tagit ett jättekliv, så båda kamerorna ovan är idag nästan lika förlegade.
Den digitala tekniken har på mycket kort tid ändrat förutsättningarn för fotografin, inte i första hand bildkvaliten eller förväntningarna på bilden, utan arbetsflödet. Ingen uppdragsgivare vill idag vänta på att filmen skall framkallas och skannas. Man förväntar sig ofta de första "råkopiorna" i samband med själva fotograferingen.
Likaså har det privata fotografernadet påverkats, tex vill jag idag kunna publicera mina bilder i bloggen minuterna efter att de är tagna. Att ta ut minneskortet ut kameran och sätta det i datorm för att "framkalla" bilderna i Photoshop har blivit en självklarhet.

Och om jag som Leica-fotograf med mycket Leicaoptik i bagaget och Leicahandhavandet i ryggmärgen vill bli digital ställs jag inför två möjligheter:
A. Byt kamerasystem - med allt vad det innebär
B. Köp en M8:a och gilla läget


M8:an är trots allt som en klassisk Leica M minus frammatningsarm o returspolningsvev ;-)

M8:an kan aldrig till 100% bli en klassisk Leica M, bla den elektroniska slutaren och brännviddsförlängningen blir ett hinder för det. Men i handhavandet, sökaren och reglagen så ÄR den en Leica M - fullt ut. Och kan man lära sig att leva med dess begränsningar så bjuder den på en fotografisk upplevelse helt i klass med sina analoga syskon. För M8:an är nog den mest "analoga" av dagens digitalkameror, både avseende handhavandet och bildresultatet.


Leica M8, Summicron ASPH 35 Jerusalem 2009 - kunde varit tagen med Kodachrome :-)

För till styvende och sist så är det ju bilden som allt handlar om....

Kan man sedan köpa en ny M8:a i butik för mindre än vad M6 TTL kostade på sin tid - ja då blir valet lätt ;-) Mer om det i nästa bloggpost!

Kill your darlings

Så sålde jag min kromade M6 TTL med den helt fantastiska uppdaterade 0,58x sökaren. Den kamera som enligt mig var den fulländade analoga M-Leican, resultatet av mer än 50 års utveckling och erfarenhet ;-) Kvar har jag min unika svarta "Sista exet nr 252"  M6 TTL med 0,85x sökaren. Nästan exakt samma kamera, bara lite mer "traditionell", dvs gjord i mässing, med Leica-skriptet på toppen och med en sökare som är nästan identisk med M3:ans. Så ingen anledning att sörja. Och den uppgraderades omedelbart från "bankfacks Leica" till brukskamera, laddades med film, batterier, försågs med "softie" osv.

Och snart har jag en M8:a, trots allt...

Jag är nog lite knäpp, som köper en M8:a, men inte minst dottern föredrar den - man kan se bilderna direkt ;-) Och - ja, hon kan använda den. Hela frågan kokar ner till vad som är mest praktiskt - en kamera som jag kan "få loss" bilderna ur eller fortsätta fylla kylen med exponerad film i väntan på ett gynnsamt framkallningstillfälle. Och svaret är inte antingen eller - det är både och!



Ps.
Ja, jag vet, urnördigt inlägg och ursäkta de sunkiga bilderna, den övre är tagen med Ricoh GR-D II:an nu ikväll vid matbordet och den nedre är tagen med min kameramobil - usch va hemskt!

Leica M8 i krom slut hos importören - har utgått!

Så skall det låta! (Leica M6 vs uppgraderad Leica M8)

Om jag var marknadsansvarig på Leica AG :-)

Ibland är det roligt att göra "tankeexperiment" och försöka överföra sin kunskap och erfarenhet på olika "objekt". Ganska ofta så tänker jag på Leica, deras framtid och vad jag skulle göra om jag kunde påverka deras strategi. Tänkte dela med mig lite här i bloggen, se det som ett "öppet brev" till Leicas ledning ;-)

1. Vad borde vara Leicas fokus just nu?
Ta marknadsandelar! Och om det inte går - behålla marknadsandelar!
I väntan på en "fullkomligare" fullformats M9 se till så att så många som möjligt stannar hos märket och helst blir digitala med M8:an. Största hotet är att marknaden, när väl M9:an kommer, har krymt ihop och helt enkelt inte "bär" utvecklingskostnaderna för M9:an. Och M9:an är den kamera som Leica verkligen kan ta nya marknadsandelar med på allvar.

2. Hur kan då Leica behålla och i bästa fall ta marknadsandelar idag?
Sänk priset! Och inse att varumärkets "glöd" inte räcker för att sälja en ofullkomlig, snart föråldrad, produkt till premiumpris. Och att tex  måla den vit och ta ännu mer betalt - det är inte någon lösning alls!
Istället: sänk priset på "gamla" M8:an till ca 2000 Euro, låt M8.2 ligga kvar på ca 5000 Euro samt låt den ingå i "A la carte" programmet för ca 700-1000 Euro extra - då behåller man den lilla klicken som köper "safari" och Snövit" kamerorna ;-) Slutligen - erbjud uppgraderingspaketet - slutare, sökare, skärmglas - för ca 1500 Euro.

Helt enkelt  se till så att alla "seriösa" Leica ägare med någorlunda normala ekonomiska resurser blir digitala, då skapas en marknad för M9:an när den väl kommer. Och när den kommer så skapas en "ingångsmarknad" med hyffsat billiga begagnade M8:or.
För alla har vi varit nybörjare någon gång, och de allra flesta av oss har börjat sin "Leica karriär" med en bättre begagnad - oftast mer än 30 år gammal kamera :-)

3. Vem är Leicas viktigaste kund?
A. Proffsen! Och då inte "döda storheters sällskap" med HCB i spetsen utan nu levande fotografer. Allt från den nyetablerade bröllopsfotografen via ärrade krigsfotografer till modeikonerna. Leica är och förblir ett förfinat arbetsredskap!
B. De avancerade amatörerna som tar sitt fotograferande på allvar och gärna går i mästarnas fotspår. Och som valt Leican för dess unika egenskaper.
C. Rika människor som behöver varumärkets glans vid sidan om sina andra livsstilsmarkörer, låt dem handla "a la carte" och matcha sin Leica med sin Benltys läderklädsel ;-)

4. Vilken är Leicas viktigaste produkt?
M-kameran med M-objektiven. De är Leicas "själ" och faktiskt ytterst varumärkets existensberättigande. Så allt fokus borde ligga på att ta fram en M9 - som kan mäta sig åtminstone med Nikon D700 och Canon 5D mkII.
Digi-kompakter och R-serien i all ära, andra tillverkare gör samma sak lika bra eller bättre. Och nya "hasselbladdödaren" S2 kommer aldrig att "döda" någon Hasselblad. Imacon med Hasselblad och Fuji mfl ligger flera år före i utvecklingsarbetet och kan antagligen som sista åtgärd "prisa" ut S2:an med rejäla prissänkningar. Något som skulle kunna knäcka hela Leica om för mycket pengar investeras i S2-systemet...
 
Målet måste vara att göra "Mätsökarkamera-segmentet" så stort att de ledande kameratillverkarna som Nikon och Canon följer efter och återupplivar sina egna mätsökarkameraserier. Redan har har Cosina-Voigtländer och Zeiss satsat på mätsökarkameror, visserligen analoga, men med framgång. En större totalt marknad innebär såklart en större försäljningsvolym - speciellt för marknadsledaren - Leica!