En svart katt är en svart katt: DOGMA och ISO

Dogmatanken har några inneboende utmaningar, jag vill med detta blogginlägg belysa två av dem:

1. Man "föds" inte till "Dogma-fotograf" - man blir det som resultat av en medveten fotografisk utvecklingsprocess. Vissa av oss har "landat" rent fotografiskt och löftena är bara en beskrivning av hur vi redan fotograferar sedan många år. Men å andra sidan så har andra bara påbörjat den processen i sitt fotograferande, kanske är rentav både verktyget och tekniken ny osv. 
Dvs det behövs en "novisperiod" då man kör in sig, söker sin stil och sina inställningar mm. Alltså - man måste få ändra i löftena tills man "hittat rätt" och sedan fortsätningsvis - när kreativiteten så kräver ;-) Så låt inte löfteskravet avskräcka, utan se det som en ram, som vid behov kan justeras.


Leica M6TTL, Nokton 35/1,2 (En äkta munk, jag tror inte att han klagar på sina löften, eller? ;-)

2. Det behövs enligt medlemmarna en upplättning av ISO-löftet, men utan att "en film" tänket blir för urholkat. Mitt förslag blir då:

Att ISO inställningen blir fri - man anger i sitt löfte bara färg eller S/V om man är "digital". Den "analoge" fotografen anger "filmtyp" dvs: s/v negativ, färgdia eller negativ färgfilm - inget ISO eller filmnamn/filmtillverkare behöver anges.

Men - detta innebär inte att man kan frångå sin grundinställning så mycket så att bilden påverkas synbart. Dvs det ät inte OK att i ena stunden köra T-Max 100 för att sedan pressa en gammal ORWO till 1600 ISO. Eller i den digitala världen gå från 50 ISO och neutrala färger till 6400 ISO och färg "saturation" på max.
Hänger ni med?

Alltså: s/v eller färg alterantivt s/v negativ film, färg dia eller färgnegativ. Valfritt ISO och valfr film.
Men: behåll samma inställningar, byt bara ISO eller film när motivet så kräver.
Dvs: frihet under ansvar!

Och Dogma-löftets punkt fyra skulle då formuleras:
4.  Färg ELLER s/v. Bara en film alt inställning i kameran bör användas. På digitalkameran bör skärpa, mättnad, ISO och övriga parametrar ändras bara om ljusförhållandena så kräver. Likaså skall byte av filmtyp bara ske av samma anledning.

Funkar detta? Feedback please!


Ricoh GR-D II (Dogma kameran nr 1 - Leica MP ;-) (Bilden är kraftigt bearbetad i PhotoShop ;-)

Är detta inlägg helt obegripligt? Lär mer om "DOGMA 07" på:
http://www.fotosidan.se/groups/dogma/index.htm

Leica street shooter

Canon 5D, 24-70/2,8 L (Leica II 1930, med en modern, 2001, Summicron 50mm i 39mm LTM)

Efter allt testande, bloggande och funderande på Leica M8 fick jag ett akut behov att återvända till rötterna ;-) I mitt fall innebär det en Leica II med en extra - glasklar- 50mm sökare (SBOOI på Leitz-språk) och en Summicron 50mm. Ibland en äldre inskjutbar modell men oftast den senaste generationen från Leica. Båda såklart i 39mm LTM gänga. Original Elmaren är lite för mjuk för min smak ;-) Och nästan alltid - laddad med Tri-X....

Vad är då fördelarna med denna utrustning?
1. Analog och mekanisk, äkta film-korn, ingen skärm att kolla histogrammet på ;-)
2. Ingen ljusmätare, antingen en lös sådan eller en massa erfarenhet...
3. Ett handhavande och en sökare som tvingar dig att sänka tempot och vänta in "rätt ögonblick". Dvs ingen motor, ingen zoom, ingen autofokus - men en exakt mätsökare!
4. Tyst, diskret och ej provokativ.
5. Du använder (sånär som på objektivet) samma utrustning som HCB tog de flesta av sina mest berömda bilder med - som att köra runt i Michael Schumachers Ferrari ;-)

Fotograferandet som en sorts mediation med bilden i fokus - inte tekniken!