Sigma ångest

Pigs in clay (DP1 @ ISO 800:-)

Sigma DP1 @ 800 ISO rakt av från minneskortet

Frun jobbade, jag och dottern hade en heldag. Hon lekte med lera, målade med både tuschpennor och sedan vattenfärg. Målade, lade pussel och spelade memory på datorn (http://www.alv.se/). Lekte med riddare och prinsesor. Tvättade grisarna rena från lera (med min tandborste ;-), målade hästarna med vattenfärg, badade med och schamponerade andra hästar. Åt pizza, lekte med bilar. Fortsatta leka med mjukdjur - somande 17.30 ;-)


Sigma DP1 @ 800 ISO rakt av från minneskortet

Nu skall jag sluta blogga om mitt förråd

Sökaren, den optiska

Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad

Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.

Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)

Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....


(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)


Leica M6 TTL 0,58 vs M8          Leica M6 TTL 0,85                    Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)

1000 missade ögonblick (med Sigma DP1 ;-)

Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket måttligt justerad i Photoshop ;-)

Rubriken är en överdrift, men det känns faktiskt lite åt det hållet efter en helg med Sigma DP1. Nu vill jag inte föregripa min kommande recension men jag måste kommentera Sigmans extremt sega autofukos och ganska klantiga manuella dito.


Ricoh GR-D II i macroläget, bilden föreställer såklart  Sigma DP1

Sigma DP1 saknar ett "snap" (hyperfokal) läge som Ricoh GR-D II. Men Sigman har en rejäl fokusratt som styrs med tummen och även visas på skärmen/sökaren. Men varför då inte komplettera dessa med en skärpedjupsskala? Nu måste man gissa sig fram till hyperfokalinställningarna, ok, efter ett antal misslyckande så lär man sig. Men det hade varit så enkelt att tänka till eller bara snegla lite på Ricoh ;-)


Sigma DP1 med Sigma EF-140DG, skjuten från höften, se reflextionen i fönstret ;-)

TTL-blixt som upplättning är lätt som en plätt med tillbehörsblixten EF-140DG. Fast jag måste tillägga att DP1:an "äter" batteri, ca 140 exponeringar på en laddning med det medföljande batteriet, men det kan ju vara defekt....

 
Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket varsamt justerad och skärpt)

Och Sigman har en enastående bildåtergivning för en kompakt - men räcker det? Speciellt om handhavandet inte riktigt sitter som det skall? För tidigt att dra några slutsatser, så jag fortsätter att plåta med Sigman och återkommer i ämnet!