Får man bli besviken på Moderna (och vädret ;)? #blogg100

Ricog GR-D III, konverterade från DNG i Photoshop och i vanlig ordning obeskurna - samtliga bilder.

Fick för mig att besöka Moderna Museet tillsammans med Rickard idag. Just nu visar de en utställning med Gabriel Orozco - Mexikansk "multikonstnär". Då han även tar bilder som en del av sitt konstnärskap så kvalar han in som fotograf också. Och utställningen består till stor del av hans foton. Bla 40 bilder på två gula motorcyklar parkerade tillsammans i olika stadsmiljöer… och här tog det slut för mig. Bilderna var inte bara meningslösa, tråkigt eller slarvigt komponerade samt tekniskt tarvliga - de var rent ut sagt fula. Riktigt fula, men nu handlar det om "konst". Så upplevelsen av - och den efterföljande reaktionen på - de 40 fula bilderna, det är nog det som är själva konstverket. 
Orozcos övriga konst, inte minst det målade valskelettet "Dark Wave" och den "förminskade" Citroen DS:n "La DS Cornaline" hade jag mycket lättare att till mig...



Avslutar med en bild på Rickard i snögloppet, utanför Moderna. Kanske borde man rikta sin besvikelse från konsten och mot vädret istället?


 

 

En klocka måste inte vara dyr eller från Schweiz för att vara vacker, bra och unik! #blogg100

FRicoh GR-D III - Seagill1963 flygkronograf på läder-natoband.

Beställde nyligen hem en klocka ända från Kina - en Seagull 1963. Vilken är Seagull-fabrikens egna sk re-edition av deras berömda flygarur framtaget för "Folkets Befrielsearm´s Flygvapen" just 1963. Och det är ingen "kopia" - under huven tickar ett Seagull ST19 som egentligen är ett Venus caliber 175 - ett beprövat schweiziskt urverk. Seagull, som är Kinas (och en av världens) största ur-tillverkare köpte helt sonika in både patentet och maskinerna från Schweiz. Åt Flygvapnet var bara det bästa gott nog :-)

 

 --- Edit ---

Seagull 1963 finns i flera varianter, den jag har är trogen originalet med en boett-diameter exklusive kronan på 38 mm och med plexi-glas. Det finns även "modern" variant med samma urtavla som mäter 42 mm och har safirglas. De kan beställas från olika webbshopar som tex amazon.co.uk - men tillgången är begränsad och de är ofta slut. En handlare som har 38mm varianten på lager är holländska watchunique.com - de tar motsvarande ca 2500 kr för den med glasbaksida och frakt.

--- Edit 2 ---

Jag har skrivit ytterligare en bloggpost om klockan: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/varning-for-forfalskningar-av-seagull-1963.htm  som berättar att versionerna av Seagull 1963 med 42mm boett och/eller safirglas istället för plexiglas är förfalskningar. Eller rättare sagt - icke auktoriserade versioner. Urverken är de samma, från det riktiga Seagul, men de övriga delarna kommer ifrån, samt själva tillverkningen sker på - någon mindre nogräknad fabrik...  
Den ända auktoriserade återförsäljaren i Europa är nämnda  watchunique.com !

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Bad under röd flagg

Ricoh GR-D III - Underbara vågor vid Skanörs havsbad - obeskuren osv - vid sådana här motiv är det inbyggda vattenpasset till enorm nytta.

Jag och familjen var som vanligt nere i Skanör och badade - en av sommarens obestridliga vanor. Att bada i Skanör har jag gjort alla mina somrar, oavsett var jag bott eller gjort i övrigt. Idag kom badvakterna fram till frun (som tyckte det var för kallt för ett dopp) och tyckte att jag och dotterns skulle komma upp ur vattnet. Röd flagg, höga vågor och farliga underströmmar - hon lugnade dem med att förklara att jag var så gott som uppväxt här på stranden och visste att hantera förhållandena. Själv är jag ganska övertygad om att den största faran är att bli påkörd av en "kite-surfare" ;-)


Ricoh GR-D III - Hade inget vattenskydd på kameran och det gick inte att undvika stänken... (Något beskuren och upprättad horisont ;) 

Så det gäller att hålla ett öga på dem, idag var de ett tiotal som använde drake samt några vanliga surfare. Och vi var inte de enda som badade - det fanns fler som njöt av vågorna. Jag hade inte tänkt fotografera - men ljuset var fantastiskt och jag hade Ricoh GR-D III:an med mig. Men inget vattenskydd - så den fick sig en rejäl rotblöta - av saltvatten. Fick skölja av den i sötvatten när vi kom hem och sedan rengöra den mycket noggrant - och den verkar ha klarat sig bra ;-)

Hur man hanterar sommarens värme i storstadens landskap...

Ricoh GR-D III - Ribersborg i Malmö.

Jag och familjen söker oss ständigt till vatten, som tur är så är Malmö en stad med mycket vatten och flera fina badstränder. Sedan så drar vi oss ofta söderut, ner mot Klagshamn och framför allt till Skanör. Gemensamt för stränderna norr om Falsterborevet är att vattnet är varmare i Öresund än i Östersjön, och lite saltare.

Själv trivs jag bäst i vattnet, gärna under ytan, i lagom långa (fri) dyk på inte allt för djupt vatten...


 
Försöker också ta lite bilder under vattnet, men det är svårt, jag är ju total novis. Det blir mest bilder på olika dykarur på väg upp mot ytan och ljuset ;-) Kanske läge att gå en kurs?