Camera Obscura
Arachnophobia revisited (och varning för bilder på otäcka djur ;-)
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 samtliga bilder.
Vi tog en heldag på Skansen nyligen - till dotterns stora glädje! Ponnyridning, ansisktsmålning och en massa djur att klappa. Och vi tog rejält med tid i Akvariet, där man bla får klappa "farliga djur" som stingrocka, boaorm och fågelspindel.
Sist vi var där fick hon inte hålla fågelspindeln - men nu var hon stor nog. Så det var med äkta glädje hon lät den nyfikne krabaten krypa runt på händer och armar. En kille i tjugoårsåldern såg svimfärdig ut - han ville inte prova ;-)
(Tipset är att besöka Akvariet när det inte är allt för mycket folk där, då låter personalen en komma närmare djuren och få mer tid med dem.)
Sedan kan man ju fråga sig vilka djur som verkligen är otäckast?
Stolta stad
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 och väldigt mycket drag i reglagen i PhotoShop, men obeskuren såklart :-)
Stockholm har sina ljusa sidor :-)
En av fördelarna med att flyga Malmö Aviation från Bromma - utsikten ;-)
Panasonic GF1 + 20/1,7 och just det - obeskuren som vanligt = DOGMA-flygfoto ;-)
När planet flyger in mot Bromma så bjuds man på en vidunderlig vy över centrala STHLM - bara den är värd biljettpriset ;-)
4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning
Ovan en bild på de tre kameror jag använder mest: Panasonic Lumix GF1, Leica M8 och Ricoh GR-D III (och i bakgrunden min favoritväska - Billingham Headly Pro). Jag har en vurm för optiska sökare och använder nästan alltid motljusskydd. Man kan nog säga att utrustning idag är helt anpassad för reportagefoto (läs gatufoto).
Och jag vill påstå att valet av kameran har viss betydelse - den är interfacet mellan ögat och den färdiga bilden.
Inte minst sökaren har stor betydelse för mig - det är i den som jag skapar min bild.
Detta har fått vissa konsekvenser för mitt kamerainnehav - alla DSLR-kameror och monsterzoomar är avyttrade, kvar finns en några objektiv med fast brännvidd - och Leica-fattning. Från 15mm till 135mm, och en bonus är att alla - med adapter - passar på GF1:an.
Även Ricoh GR-D III:an är en praktiken en liten "systemkamera", med en försats kan optiken förvandlas från 28mm till 21mm - med bibehållen bildkvalitet. Och den är ett suveränt komplement till sina större syskon.
För det är ju så - många av de bästa bilderna tas helt enkelt därför att kameran faktiskt är med - och då är det en fördel om kameran är liten och smidig. (Bilden ova tagen med Ricoh GR-D II - som var med i fickan, trots regn och rusk.)
En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Bilden är garanterat obeskuren och omanipulerad.
Nu blir det lätt pretantiöst om man säger att man tar bilder i Henri Cartier-Bressons anda - det handlar snarare om att låta sig inspireras.
För mig personligen handlar det om att förstå hur HCB närmade sig motovet. Det finns säkert de som säger att jag bara kopierar honom och inte utvecklar en egen bildstil. Men ett sådant påståendet tror jag är fel.
Då jag är en unik person med mitt eget bildseende, tycke och smak, så blir aldrig mitt fotograferande någon "kopiering". Men genom att införliva HCB's filosofi och metod så utvecklas mitt eget fotograferande och min personliga stil förfinas.
Ta bilden ovan som exempel. Först identifierade jag motivet, linjespelet och definereda utsnittet. Sedan väntade jag medans bilden fick liv i sökaren - och när det ögonblick uppstod då samtliga element (i detta fall personer) i bilden vägde jämt - då exponerade jag. Dvs jag invätade det "avgörande ögonblicket" då kompositionen (enl. mig) var perfekt.
Jag tror att mästarnas kunskap, vare sig det handlar om HCB, Adams, Capa, Lanting eller vår egen Östling - alltid är till hjälp och aldrig ett hinder, i den egna utvecklingen. Sedan väljer man såklart mästare utifrån den stil och det motivområde man själv uppskattar.
Men detta att "lärlingen" kan lära sig utan "mästare" - det är ett sent post-postmodernt axiom.