Kommer Leica att bli EVIL? Och några tankar om Leica M10 och inte minst M9-P - den senare är både bekräftad och "god"!

Leica M9-P - som antagligen är huvudnumret under "A Decisive Moment by Leica & Magnum" i Paris 21-22/7, ev tillsammans med en ny 21:a  - är en kosmetisk uppgradering av nuvarande M9. Som Leica M8.2 jämfört med M8 och Leica MP jämfört med M6. 
Men vänta lite..  verkar det inte lite ologiskt? Att Leica och legendariska Magnum skapar ett ett jätte event för att den röda logga har fått ge vika för en skruv? Och för att "Leica skriptet" återinförs på toppkåpan, safirglas över skärmen och att man äntligen kan välja mellan svart lack och vanlig hederlig silver-krom?

Jag tror (och hoppas) att Leica har ytterligare ett ess i rockärmen, eller kanske två...

Om jag ska gissa vad Leica har använt sina utvecklingspengar till (förutom S2) så blir det följande, graderat efter sannolikhet:

1. Leica M10 - nästa generations M-kamera med "live view" och förbättrad optisk sökare. Men inte autofokus - något som få M-fotografer önskar sig. Och bibehållen M-design, så vi får säkert se även en M10-P om några år.

2. Leica X2 - en X1 på steroider. Kanske med fullformat, förhoppningsvis med en bajonettfattning och  en serie nya af-objektiv - som tar till vara erfarenheterna fån S och M-serierna. Jag tror inte på en "af-moddad" M-bajonett eller Micro FourThirds. Men helt säkert ett adaptersystem som tillåter R-objektiven att komma till heders igen.

3. Leica S3 - ett "skalbart" och spegellöst mellanformats-hus som kan anpassas till "allt" med olika adaptrar a lá gamla S1. Och som kan filma, dvs en riktig "RED-dödare". Det senare något som Leicas nya sk cine-prime objektiv kan vara en indikation på.

Men som sagt - Leica M9-P är allt som läckt ut än, den 21/7 får vi se om mina spekulationer träffat rätt ;-)

Vill du ha en alldeles egen 0-serie Leica men saknar 13miljoner? (Och hur blir bildkvalitén med över 80år gammal Leica?)

Leitz Elmar 50/3,5 uncoated från 1930 och Tri-X.

Lite funderingar efter mitt förra blogginlägg....

Tycker du att 13 miljoner är mycket för en kamera vars garanti gick ut för sådär 85 år sedan? Lugn! År 2000 tog Leica fram en reproduktion av 0-serie Leican, trogen originalet i allt utom optikens konstruktion och  antireflexbehandling. 

                    
Leica O-serie kameran från 1923 - originalritningen som även låg till grund för den officiella replikan från 2000.

Nu är 0-serie Leican ingen lätt kamera att använda, den saknar bla sekundär ridå - objektivet måste täckas när man drar fram filmen och spänner slutaren (så att inte filmen blir ljusskadad). Den har ingen optisk sökare och tidsratten visar "mm" istället för delar av en sekund - dvs storleken på springan i slutarridån...


Bild på Leica 0-serie replikan med tillhörande kartonger och dokumentation - från en annons på E-bay.

Om du trots det vill ha en så finns den på E-bay för ca 2000 USD men även Photografica i Köpenhamn har osålda ex kvar - som går för 25000 danska Kr.
Skulle du bli lycklig ägare till en så finns det en speciell Flickr-grupp där du kan dela dina bilder ;-) 

0-serie replikan har ju ett modernt antireflexbehandlat objektiv, så den presterar samma bildkvalitet som vilken ny Leica som helst. Men hur bra kan bilderna bli med ett "Ur-Elmar" 50mm f3,5 - i stort sett samma objektiv som sitter på de flesta riktiga 0-serie kemerorna? Bilden överst är tagen med mitt Leitz Elmar från 1930 - garanterat "uncoated". Och bildkvalitén är inte fy skam, lite mjuk i kontrasten och en viss känslighet för motljus - men betydligt mindre distorsion än i dagens "kit-zoomar"!


Min Leica II, här med en modern Summicron 50mm "M39 Limited Edition" från 2000.

Bilden togs med Elmaren monterad på min Leica II som egentligen var den Leica I som det ursprungligen satt fast monterat på. Men någon gång på 30-talet så har kameran uppgraderats med mätsökare och M39-skruvfattning med löstagbart objektiv. Något som idag drastiskt sänker kamerans värde - men gör den mycket mer användarvänlig!
För tacke vare skruvfattningen kan jag montera moderna objektiv, både från Leica (som bilden ovan) och från tillverkare som Cosina/Voigtländer. För att nu inte tala om alla fina M39-gluggar från forna Sovjet och dagens Ryssland.

Skaffar du dig en 0-serie Leica har du inte den möjligheten, den är vad vi idag kallar en "ädelkompakt". Gillar du den fasta optiken, designen och formatet, men vill slippa framkalla film så är Leica X1 ett alternativ. Den är dessutom billigare än 0-serie replikan...


Leica X1 med APS-C sensor och ett fast motsvarande 35mm objektiv - skrämmande lik 0-serien från 1923.

4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning

 
Ovan en bild på de tre kameror jag använder mest: Panasonic Lumix GF1, Leica M8 och Ricoh GR-D III (och i bakgrunden min favoritväska - Billingham Headly Pro). Jag har en vurm för optiska sökare och använder nästan alltid motljusskydd. Man kan nog säga att utrustning idag är helt anpassad för reportagefoto (läs gatufoto).

Och jag vill påstå att valet av kameran har viss betydelse - den är interfacet mellan ögat och den färdiga bilden.


Inte minst sökaren har stor betydelse för mig - det är i den som jag skapar min bild.

Detta har fått vissa konsekvenser för mitt kamerainnehav - alla DSLR-kameror och monsterzoomar är avyttrade, kvar finns en några objektiv med fast brännvidd - och Leica-fattning. Från 15mm till 135mm, och en bonus är att alla - med adapter - passar på GF1:an.



Även Ricoh GR-D III:an är en praktiken en liten "systemkamera", med en försats kan optiken förvandlas från 28mm till 21mm - med bibehållen bildkvalitet. Och den är ett suveränt komplement till sina större syskon.

 

För det är ju så - många av de bästa bilderna tas helt enkelt därför att kameran faktiskt är med - och då är det en fördel om kameran är liten och smidig. (Bilden ova tagen med Ricoh GR-D II - som var med i fickan, trots regn och rusk.)

Om att gå i en mästares fotspår (eller att ta bilder som HCB)

Boken "The Mind's Eye" av Henri Cartier-Bresson - kan köpas från AdLibris för 137 Kr - en enkel investering.

Man kan ju alltid börja med att läsa boken. 
Att skaffa samma verktyg hjälper inte - det handlar om att ta till sig mästarens förhållningssätt, att förstå hans syfte och mening.

I vårt post-postmoderna samhälle så finns det en enorm vurm för enkla lösningar och även ett ifrågasättande av alla tidigare mästare.

Vi i vår tid, men vår enorma kunskap och alla överlägsna verktyg - tycker oss alltid ha ett övertag mot de som gått före.

Frågan är om vi verkligen har det....

Some thoughts on the DOGMA-07 vow of chastity - a portrait of my daughter and her squirrel.

Panasonic Lumix GF1 och 20mm f1,7. DOGMA, dvs obeskuren och mycket varsamt efterbehandlad i PS.

Jag har funderat lite över mitt DOGMA-löfte (för er som nu undrar vad det är så kan ni läsa mer om DOGMA 07 här). Panasonic Lumix GF1 har många fördelar, inte minst autofokusen och den mycket fina skärmsökaren, för att inte tala om den synnerligen kompetenta 20mm f1,7 optiken.


Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren samt framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.

Men jag har allt mer börjat använda min Leica M8 igen, specielt vid mina fotopromenader. Jag tycker om mätsökaren, att betrakta motivet genom den, komponera och invänta ögonblicket - med kameran i ögonhöjd. 


Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren, framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.

Leica-optiken är milt sagt speciell - med en helt egen "glöd". Något odefinerbart men synnerligen närvarande i bilderna. Och med en omisskännlig "analog" känsla - både i handhavandet och i bilden.


Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad från DNG o varsamt efterbehandlad i PS.

Jag tycker även att Voigtländer-optiken matchar sina dyrare syskon från Leica bra, både optiskt, handhavandemässigt och inte minst rent utseendemässigt. Visst finns där en liten, liten skillnad, men den är verkligen försumbar - och vissa Voigtländergluggar har verkligen "Leica-glöden".


Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren, framkallad från DNG + varsamt efterbehandlad i PS.

Sedan så rycker det lite i "vidvinkeltarmen" ;-) 40mm är ok, en bra kompromiss - men motsvarande 28mm (dvs en 21:a på M8:an) är kanske lite mera "jag". Seanste tiden så har Voigtländer ColorSkopar 21/4 suttit på M8:an, lite i ljussvagaste laget - men jag gillar perspektivet. DOGMA handlar ju om att hitta "sin egen" fotografi och förfina processen - allt för att i slutändan få just de bilder som jag vill ta - och som är "jag".