Urgamla toaletter och en kattbild - för ovanlighetens skull!

Leica V-Lux 20 - offentliga toaletter från första århundradet i Efesus.

Jag besökte nyligen Efesus, eller rättare sagt ruinerna efter den antika staden. Det är något speciellt med ruiner. De är lite som suddiga och felexponerade snapshots ur historien, man måste ta hjälp av fantasin för att kunna skapa sig en tydligare bild. 

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren.

Teatern, känd inte minst från Apostlagärningarna. En arg folkmassa samlades här efter att silversmedernas fackförbund reagerat på att den framväxande kristendomen påverkat försäljningen av souvenirer och amuletter i form av små Artemistempel negativt. När man nu läst texterna så många gånger blir besöket i ruinerna en upplevelse som på något sätt ger färg och form till berättelsen. Lite som att se om en gammal stumfilm som plötsligt fått ljud. 

 
  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

En vy längst en av de stora affärsgatorna ner mot stadens bibliotek. Efesus var huvudstad i den romerska provinsen Asien och hade upp mot 200 000 invånare under de första århundradena i vår tideräkning. Efter att hamnen slammat igen och ett antal jordbävningar ödelagt staden började en tillbakagång som till slut förvandlade staden till en ruinhög. Invånarna flyttade till det som nu är den moderna staden Selçuk, någon kilometer från den antika stadskärnan och 5 km från den nuvarande kusten.


  Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 - något beskuren…  ;-)

Exempel på tidiga kristna symboler. Staden förekommer flitigt i Nya Testamentet, Paulus predikade här, först i synagogan och därefter i Tyrannos hörsal. Han skrev senare ett brev till församlingen. Johannes bodde och verkade här, antagligen skrev han sitt berömda evangelium i staden.


  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

Invånarna är sedan länge borta, så också deras ägodelar, hus, böcker, musik och konstverk. Kvar är de framgrävda ruinerna, blekta mosaiker, skadade statyer - fragment av det som en gång var liv och rörelse. De bevarade berättelserna och kameran blir för mig verktyg som med fantasins hjälp kan ge lite liv tillbaka till miljöerna och låta mig göra en högst privat "tidsresa".  

  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren. 

Bibliotekets fasad gapar tom, här bakom fans en av den antika världens förnämligaste boksamlingar. Finns någon rulle kvar, något fragment bevarat någonstans?

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

Statyerna ger en bild av hur invånarna kan ha sett och klätt sig under antiken, de för de oss närmare de människor som en gång levde här. Lite som gamla bleknade svartvita fotografier, fast i sten... 


 

Form och funktion - 80 år gammal designfilosofi går igen i Leicas kompakter - så snyggt! :-)

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - min Leica II och Leica V-Lux 20.

Jag kan inte undgå att fascineras av hur elegant Leica låter sitt design-DNA styra form och funktion. Ovan min Leica II (ursprungligen en Leica standard med fast optik) från 1930 och min "ha alltid med mig kompakt" Leica V-Lux 20 - det skiljer ganska exakt 80 år mellan modellerna! Och visst är de vackra?
 

Firade Leicas 100-årsdag med att ta några bilder på Stockholms Central - med Leica M. Grattis Leica! #blogg100

Leica M + Summarit-M 50/2,5 - och i vanlig ordning obeskurna och omanipulerade samt s/v konverterade i PhotoShop - samtliga bilder.

På vägen hem i går mötte jag en vän på Stockholms Central. Vi satte oss ned i vimlet och drack varsin mycket god latte och pratade fotografi och Leica. De hör liksom ihop. Han hade med sig en Leica M, jag lånade den och satte i ett eget minneskort och tog lite bilder på förbipasserande. Lite "en passant" fotografi mitt i fredags-stressen. Sedan gick mitt SJ2000 mot Malmö. Men jag känner att vi hade firat Leicas 100-årsdag på ett värdigt sätt :-)



Grattis Leica!

 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Först bilden med Leica T - på mig! #blogg100

Leica T med M-adapter och Summarit-M 50/2.5 - foto:Rickard Eriksson, och ja - de är jag på bilden ;-)

Var hemma hos Rickard i går kväll, han hade en Leica T på prov - roligt :-)
Det blir några "hands on" rapporter i bloggen, men först en bild på mig... 
Och ett konstaterande att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler!