Varning för förfalskningar av "Seagull 1963" - Folkets Befrielsearmes Flygvapenklocka! #blogg100

FRicoh GR-D III - Seagill1963 flygkronograf i närbild. Övriga bilder är tagna med iPhone ;-)

Jag bloggade nyligen om kinesiska klocka: Seagull 1963. Vilken är Seagull-fabrikens egna sk re-edition av deras berömda flygarur framtaget för "Folkets Befrielsearm´s Flygvapen". 
Under Baselworld-mässan nyligen träffade jag en officiell representant för Tsinlien Seagull CO, LTD. Han berättade att de bara tillverkar "Flygvapenklockan" Seagull 1963 i original storleken, dvs med 37,5mm boett, och alltid med plexiglas. Alla varianter med 42mm boett och/eller safirglas är kopior tillverkade av mindre nogräknade kinesiska konkurrenter. Gissa om jag blev något chockad - har själv övervägt att köpa 42mm-varianten via USA.



Han berättade vidare att de har försökt stämma förfalskarna för att få stopp på fake-klockorna men utan framgång. Dock är urverken original, inköpta från Seagull via någon mellanhand. Men boett, urtavla, glas osv är inte från Seagull. Och en sådan klocka är alltså inte en äkta Seagull 1963. 
De har inte heller några planer på att göra en "modern" variant med större boett, utan deras tanke har hela tiden varit att ligga så nära originalet som möjligt - med optionen med "see through" baksida som enda undantag.

Den enda auktoriserade återförsäljaren i Europa är Watchunique i Holland. Han varnade för att köpa klockorna på Ebay eller liknande sajter då det kan bli problem med ev garantier osv. 



Kineser som kopierar kineser - ur led är tiden! Nu är jag glad att jag själva köpte originalet via http://www.watchunique.com och jag hoppas att detta inlägg är till hjälp för er som eventuellt vill köpa en egen "Seagull 1963".



Ps.
Och en kronograf är ju alltid praktisk - inte minst när man kokar ägg ;-)

 

Snart har jag gjort 1000 blogginlägg här på Fotosidan - men vad ska jag blogga om? #blogg100

Ricoh GR-D III, i vanlig ordning obeskuren, från kvällens event.

Jag närmar mig raskt mitt 7:års jubileum och även mitt 1000:e blogginlägg här på Fotosidan. #blogg100 åtagandet tvingar mig att hålla takten uppe - bra. Men samtidigt en rejäl utmaning - vad ska jag blogga om?

Ni som följt bloggen - kanske redan från starten i april 2007 - vet att jag har vissa favoritämnen. Och att jag alltid publicera minst en bild i varje bloggpost.
Det har blivit en hel del om kameror och objektiv i allmänhet och mycket, mycket om Leica i synnerhet. Ibland fokus på bilden och dess budskap, men ibland på tekniken.
Jag har skrivit om min familj, mina arbeten, mina vänner och kollegor, mina resor, min favorit musik, mina prylar, de böcker jag läser och de filmer jag uppskattar, olika saker jag tycker är viktig att lyfta fram, värderingar, tro och politik, osv, osv...

Men efter nästan 1000 poster så känns jag tom, som om allt jag vill säga redan har sagts. Och att allt som händer redan har hänt...

Mycket av det som händer i mitt professionella liv kan jag inte heller längre dela här i bloggen - det tar sig utryck i annan media. 

Så vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa? 

Τί ἐστιν ἀλήθεια* - alla cynikers ständiga fråga

Foto: Rickard L Eriksson - och ja - det är jag på bilden, söndagen 9/3.

När cynismen ställs inför ett öppet hjärta så uppstår en verklig oförståelse. För det öppna hjärtat följer en logik som cynikerna inte kan förstå. Då blir misstron det självklara svaret. Och domen.
Men det öppna hjärtat dömer i sin tur ingen. Det älskar. Det förlåter. Det går en högre väg, det följer Lammet. Det är fritt från människofruktan. Det trampar inte på någon. Och det säger aldrig: "vad var det jag sa"...

Var är då jag i allt detta? Jag mer än något annat respekterar ett öppet hjärta, även om jag inte kan förstå det till fullo - och är det något som jag verkligen önskar mig för egen del så är det - ett öppet hjärta! 
Deus Caritas Est **

 

* "Vad är sanning?" ( Pontus Pilatus, citerad i Johannes 18:38)
** "Gud är kärlek" (1 Johannesbrevet 4:16, tillika titeln på Benedictus XVI första encyklika)

 Ps.
Ber om ursäkt för att detta inlägg kan uppfattas som något kryptiskt av vissa - lovar att återgå till ordningen i nästa… ;-) 

Idag är det den 27:e januari och minnesdagen över förintelsens offer och 69 år sedan Auschwitz befriades!

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4 -  Auschwitz-Birkenau 

Idag, 27:e januari, är det 69 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den sovjetiska Röda armen och dagen högtidlighålls internationellt som "minnesdagen över förintelsens offer" .

Jag har läst (så mycket jag orkar i) boken "Auschwith - Nazi Death Camp" på engelska (ISBN 83-85047-74-3) - en mycket saklig bok om dödslägret. Den beskriver i detalj hur lägret var organiserat, regler och villkor samt inte minst hur det dagliga livet tedde sig för fångarna. Den grundliga dokumentationen går också in i detalj på SS och bödlarna - och själva "dödsindustrin". Som tur är så ger den också en utförlig bild av motståndet och slutligen befrielsen. Boken måste nog räknas som ett standardverk om man är intresserad av 1900-talets historia i allmänhet och förintelsen i synnerhet. Fruktansvärt jobbig läsning. Men nyttig.

Tror inte att boken finns att köpa i Sverige (eller på Amazon.co.uk) men den finns på Amazon.com och såklart i museibutiken i Auschwitz-Birkenau.

Vi får aldrig glömma!

Men detta är lättare sagt än gjort. För vi lever i en tid då de sista ögonvittnena kommer att lämna oss och vi måste förhålla oss till historiens fasor. Och just detta - att det är historia - fri att tolka, förkasta, förneka, kulturanpassa osv - gör att den objektiva, grundliga, sakliga, oantastliga, på förstahandsinformation och ögonvittnen baserade  dokumentationen - är så viktig!

För vi får aldrig glömma... 

---
Länkar till mina tidigare inlägg på minnesdagen över förintelsens offer:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/65-ar-sedan-auschwitz-befriades-och.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/27474.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14859.htm
Och om mina egna erfarenheter av antisemitism i dagens Europa:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/12707.htm
---

(Detta blogginlägg är en något redigerad återpublicering av förra årets bloggpost 27/1.)

Det svenska svårmodet

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

"Det svenska svårmodet" är titeln på den staty som står i Altonaparken i Malmö. Konstnären är Marie-Louise Ekman och modellen är hennes make Gösta - kanske mer känd som Papphammar? Statyn gråter. Och en sådan här gråmulen och snöfri Julhelg så sammanfattar den nog mångas känslor…
God fortsättning! 

Ps.
Statyn ger också en hint om varför det varit så tyst i bloggen, i bland så räcker inte orden, inspirationen och tiden till. Att finnas till för de närmaste och fokusera på arbetet är viktigast när energin går ner. Sedan är det med livet och inspirationen som med vädret och årstiderna - det stundar både solsken och varmare tider!