SMÄM's 10 steg till en bättre blogg!

Min kollega, mera känd som SMÄM, har skrivit ett mycket bra inlägg på sin blogg: "10 steg till en bättre blogg".

Jag citerar hennes steg 4 & 5:

4. Håll dig kortfattad. Om jag ska vara ärlig så finns det bloggar som man bara tittar på bilderna hos. Speciellt om man besöker bloggen första gången. Sedan är rubriker viktigt. Var inte rädd för att avslöja vad hela inlägget handlar om i en rubrik. Tänk tidning. Ingen orkar med kryptiskt. Försök att ha rubriker som har med inlägget att göra.

5. Uppdatera kontinuerligt. En blogg som uppdateras ofta får förmodligen besökaren att komma tillbaka oftare. Kanske rent utav flera gånger per dag. Viktigt dock att inte blogga bara för att blogga ofta. Tänk att ditt blogginlägg gärna får ha en tanke. Babbla inte bara.

Tänkvärt!
Läsa om alla 10 stegen här: http://smam.blogg.se/2011/march/10-steg-till-en-battre-blogg-1.html

Ps.
Sedan tar hon upp saker som eget domännamn och anpassad design - saker som kanske vore något för Fotosidan att tänka på - både för bloggarna och portfoliosidorna.

Även känsliga konstnärssjälar måste minsann tåla lite - eller?

Leica M8 + Elmarit 135/2,8.

Jag slås av hur svårt det är att kommunicera via en blogg eller en kommentarsfunktion. Hur lätt budskap feltolkas eller övertolkas. Och hur ofta läsaren missar själva poängen i budskapet och istället tolkar enskilda delar istället för helheten. Osv, osv...

Det är därför jag nästan helt slutat kommentera bilder här på Fotosidan.

Det är även därför som jag drar mig för att ge mig in i den sk "bloggspam-debatten". Kan konstatera att flera bloggare på Fotosidan känner sig både utpekade och påhoppade. Och därför tänker sluta blogga eller flytta bloggandet någon annanstans.
Varför kan man inte tåla ett samtal där andra har avvikande åsikter? Måste det oundvikligen tolkas som ett påhopp?

Och så har vi de som reagerar precis tvärtom - de struntar högaktningsfullt i vad andra tycker och tänker. Vilket är lite problematiskt om vi alla skall samsas i ett "community" där de ansvariga styr upp versamheten med tvingande regler om vi inte kan komma överens. 

Så bara en tanke - kan vi inte lyssna på varandra, utan att bli sårade, och sedan - om möjligt - visa rimlig hänsyn till varandra? Vi är ju vuxna människor...

Är du en bloggspammare?

(Samtliga bilder tagna med Ericsson X10 Mini Pro och "Vignette-appen" ;-)

Just nu pågår en debatt här på Fotosidan.se om den för oss unika företeelsen "bloggspamming" :-) Forumtråden finner du här.



Kortfattat så är "bloggspamming" något som uppstår då en person som bloggar på Fotosidan publicerar flera inlägg under en kortare tidsrymd. Det som händer då är att listningen "Blogginlägg" som visar de senaste 10 publicerade inläggen på Fotosidans startsida domineras av "spammaren". Och att andras blogginlägg pressas ner från listan. På samma sätt påverkas listan som visar senaste inlägg på Fotosidans bloggindexsida, fast här exponeras inläggen 27st åt gången.



Varför är nu detta ett problem? Därför att de flesta FS-bloggarna är beroende av exponeringen på start och index-sidan för att attrahera läsare. Förenklat så får ett inlägg som ligger kvar på startsidan initiellt flera hundra läsare medan ett som "tvingas bort" för snabbt kanske bara hinner få ett tiotal. Detta är speciellt märkbart för de som inte "annonserar" sin blogg på annat sätt och/eller har få prenumeranter på sitt RSS-flöde.



Nu menar dessutom kritikerna av företeelsen att den typiske "bloggspammaren" skriver meningslösa inlägg, ofta parade med mediokra - om inte rent av dåliga bilder. Och att "spammaren" därför istället borde samla materialet till ett längre och kanske lite mer genomtänkt inlägg. Observera att detta är en tolkning av kritiken och inte nödvändigtvis min personliga åsikt.



Men kritikerna stannar inte bara vid själva kritiken - de ropar även på förbud. Främst i form av en begränsning av antalet möjliga inlägg, alternativt en begränsning av möjligheten att bli exponerad i listorna.

Jag tycker personligen att alla begränsningar vore synnerligen olyckliga. Har man valt bloggen som uttrycksmedel och Fotosidan som plattform så vill man såklart själv råda över hur många inlägg man publicerar. Likaså vill man att alla inlägg exponeras lika och på lika villkor - oavsett hur ofta man väljer att publicera.



Istället för förbud och begränsningar vill jag komma med en uppmaning:

om du som FS-bloggare läser detta och känner igen dig i beskrivningen av "bloggspammaren", snälla - ta till dig kritiken och undvik att provocera fram ev begränsningar. Ok?

Om du inte känner igen dig - vg bortse från detta inlägg ;-)

Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"

Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm

Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.

--- Edit ---

Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:

"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"

Som svar på det påståendet vill jag säga:

- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!

I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627

Sluta tjafsa - ut och fotografera istället!

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Obeskuren. Nationalmuseum.

Läste med stor behållning Alfs senaste blogginlägg - om vi skall diskutera Fotosidan så är just bildpoolerna och systemet med bildkommentarer värt lite tankemöda.

Men jag börjar bli lite trött på allt narcissistiskt gnällande i bloggarna. Kan vi inte bara låta "tusen blommor blomma"? Även om jag inte plåtar makro, delar ut bloggutmärkelser, hanterar språket som en akademimedlem eller toppar några listor - så är bloggen min.

Och just detta - att jag kan visa mina bilder och skriva om vad jag har på mitt  hjärta, på mitt sätt, på mina vilkor - i min egen blogg. Är inte det fantastiskt?

Tack Fotosidan för att ni ger oss en plats att mötas, visa bilder, samtala - och inte minst blogga :-)

Ps.
Och när vi talar om bloggar - jag tycker fortfarande att SMÄMs blogg är ett utmärkt exempel på en mycket bra blogg. Som håller balansen mellan text och bild, allmänt och personligt.