Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Första gatufotot med min nya Fujifilm X-T1

Fujifilm X-T1 med Fujinon 35/1,4 - och dagen till ära något beskuren ;-)

Häromveckan drabbades jag av flera mindre "katastrofer": först råkade dottern tappa min Ricoh GR-D III när hon gjorde stop-motion film och sedan rasade slutaren på min Fujifilm X-Pro1. Bara sådär - från ena exponeringen till den andra - utan förvarning! Något som aldrig hänt mig förut. Fujin åkte omgående in på service, förhoppningsvis så står Fujifilm för en ny slutare - nästan nya kameror som gör anspråk på att vara yrkesverktyg får helt enkelt inte uppföra sig så! 

Men plötsligt stod jag utan digitalkamera. Nu hade jag ett val - systembyte eller ytterligare ett Fuji-hus. Det blev det senare, jag impulsköpte en X-T1 på Rajala som var närmaste (och billigaste) fotoaffär hemma i Malmö.

Och jag är oförskämt nöjd - faktiskt helt överväldigad! Borde ha köpt en direkt när de kom, för då hade jag aldrig behövt gå runt och fundera på systembyte.

Den är bra, till och med den elektroniska  sökaren får godkänt. Av mig. Trodde aldrig det skulle hända...

Återkommer! 

Praktiska verktyg - ibland behöver man mer än en kamera...

Mina enkla Schweiziska verktyg - fotograferade med min enkla Japanska kamera - Ricoh GR-D III.

Ibland behöver man dem - de enkla men kluriga verktygen. Victorinox gör sådana. Ovan Classic Chronograph, vattentät till 100 meter och byggd för tuffa tag, med tidtagning ner 1/10 sekund samt Swiss Card Lite med inbyggd ficklampa och nästan allt som de större knivarna innehåller. Praktiskt. Och oumbärliga när man är ute på reportage...

Jag misslyckades… #blogg100

Ricoh GR-D III - dotterns kanin Bonnie.

Bob Dylan skrev en gång "...there's no success like failure, and that failure's no success at all"
Och det får väl sammanfattat mitt deltagande i #blogg100 ;-/ bara knappa 20 inlägg från mållinjen stupade jag. Men jag vill inte släppa bloggen… I'll be back!

 

 

Hjälp - jag håller på att sjunka ner i piktorialismens bottenlösa träsk… #blogg100

Ricoh GR-D III - i vanlig ordning obeskuren men något kontrast och färg-justerad, från min kvällspromenad vid Råstasjön.

Vet inte vad jag ska skriva... 
Jag skäms nästan, måste hitta andra motiv! ;-)