Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Praktiska verktyg - ibland behöver man mer än en kamera...

Mina enkla Schweiziska verktyg - fotograferade med min enkla Japanska kamera - Ricoh GR-D III.

Ibland behöver man dem - de enkla men kluriga verktygen. Victorinox gör sådana. Ovan Classic Chronograph, vattentät till 100 meter och byggd för tuffa tag, med tidtagning ner 1/10 sekund samt Swiss Card Lite med inbyggd ficklampa och nästan allt som de större knivarna innehåller. Praktiskt. Och oumbärliga när man är ute på reportage...

Jag misslyckades… #blogg100

Ricoh GR-D III - dotterns kanin Bonnie.

Bob Dylan skrev en gång "...there's no success like failure, and that failure's no success at all"
Och det får väl sammanfattat mitt deltagande i #blogg100 ;-/ bara knappa 20 inlägg från mållinjen stupade jag. Men jag vill inte släppa bloggen… I'll be back!

 

 

Hjälp - jag håller på att sjunka ner i piktorialismens bottenlösa träsk… #blogg100

Ricoh GR-D III - i vanlig ordning obeskuren men något kontrast och färg-justerad, från min kvällspromenad vid Råstasjön.

Vet inte vad jag ska skriva... 
Jag skäms nästan, måste hitta andra motiv! ;-)

 

 

Jag gjorde en ovanlig prioritering idag - jag lät inte jobbet komma i första hand! #blogg100

Ricoh GR-D III - obeskuren osv, från dagens kvällspromenad i Västra Hamnen, som var i princip folktom till skillnad från i går - då solen sken.

Jag gjorde något ovanligt idag - jag prioriterade mig själv (och indirekt min familj). Skulle egentligen kört till Stockholm under eftermiddagen för att kunna vara på plats på kontoret för måndagsmötet kl 09.00 i morgon. Men jag behöver gå till doktorn - inget allvarligt (hoppas jag) - jag behöver en remiss. Så istället för att vänta en vecka tills jag är hemma igen så beslöt jag att stanna hemma och ringa vårdcentralen i morgon när växeln öppnar och be om en akuttid. Så blir det fixat och jag får en vecka mindre i vårdkön…  Och till Stockholm kommer jag ju alltid :-)
Fast det känns konstigt, nästan omoraliskt - att prioritera sig själv...