En typisk bild som jag får betalt för....

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - Garmin Fenix Chronos...

Ett exempel på en typisk bild som jag tar till de artiklar om klockor som skriver för olika magasin. En sidoverksamhet, en rolig sådan. Men oftast så hyr jag in andra fotografer, precis som i mitt ordinarie jobb. Men just klockbilderna är roliga och oftast enkla att ta själv, som bilden ovan. Tagen i soffan i vardagsrummet och med fönsterljuset som enda ljussättning. Några klockor ur min egen samling, mitt jobbanteckningsblock, en bra penna och min Leica M9P som assessorer till till artikelns huvudperson - Garmin Chronos. En lite lyxigare funktionsklocka eller smartwatch om man så vill från Garmin. Dyrare och med en boett i finare material, här titan, än vanliga Fenix-serien. Tål tuffare tag än de flesta smartwatches och är inte lika beroende av telefonen och den inbyggda GPS:en är nog en av marknadens bästa... Vi behöver alla våra "nörderier" - kan man sedan tjäna en liten extrapeng på dem så är det ju ännu roligare. Och lättare att få resten av familjen att acceptera dem!

Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...

Det blir nog mycket om jobbet - men jag börjar med mitt extraknäck och såklart #blogg100

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - och i vanlig ordning obeskuren - Rickard Eriksson fotograferar en av SjööSandströms urmakare.

Ok - jag antar utmaningen - det blir ett inlägg i bloggen varje dag de kommande hundra dagarna!

Vad ska jag då blogga om? Tidigare så har det varit mycket om fotografi och fototeknik - det vet ni som följt mig genom åren. Det kommer såklart fortsättningsvis även handla mycket om foto, men det kan inte bli ett fotorelaterat inlägg varje dag. Men det blir minst en bild varje dag! Och så kommer det att handla mycket om mitt jobb. Det är naturligt med tanke på hur mycket tid och energi jag lägger ner på det. Men jag börjar med mitt extraknäck som klock-journalist. Det tar upp mycket lite av min tid men just nu arbetar jag med nästa nummer av Watches & Jewelry. Därför var Rickard och jag nyligen på SjööSandström i Stockholm. Det är så - jag fotografera inte så mycket själv utan arbetar med olika frilansfotografer. Jag har egentligen bara ett krav på de fotografer jag samarbetar med - att de ska vara duktigare än vad jag är. På foto. Rickard är en av dem - kolla in hans hemsida här!

Och nedan några av hans bilder från besöket hos SjööSandström:








Samtliga fyra bilder ovan - Copyright Fotograf Rickard Eriksson 2016. 

.

#blogg100

Ett extraknäck och några tankar om bloggen och "Blogg100"!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 Macro - Casio G-Shock Gulfmaster GW1000N - klockan som har nästa allt...

Sitter och skriver på en artikel om Casios nya Gulfmaster - em av de senaste evolutionerna av deras numera legendariska G-Shock serie. Och så fundera jag på bloggen, att fortsätta eller inte - det är frågan! 

Jag är frestad att haka på årets Blogg 100 - som går av stapeln för femte året i rad. Frågan är om jag har tid? Eller ork? Klockartiklarna är ett extraknäck som jag ägnar mig åt ett par gånger per år, men att gå med i Blogg 100 och blogga minst en gång om dagen de kommande hundra dagarna kräver mer. Den första mars börjar Blogg 100 - så jag har ett dygn på mig att bestämma mig...
 

2015 fyllde jag 50 år, som Leica-fotograf 32 år och som "gatufotograf" 36 år...

Leica M2 med Summilux 35mm 35/1,4 och Kodachrome 64 - Gustav Adolfs Torg i Malmö - 1983 (obeskuren ;-)

Det började när jag fick min första kamera - en Kodak Instamatic - av pappa när jag gick i lågstadiet, då jag visat för stort intresse för hans Olympus Pen-F. Men några år senare hade jag vuxit ur Istamaticen ocg tog över pappas Olympus, och när jag fyllde 18 år så köpte jag min första Leica. Det blev en sliten M2:a som var lika gammal som jag själv var och det tog mig ett helt år att spara ihop till den. Där någonstans, mellan det som borde varit sista året i gymnasiet och mitt första jobb som fotoassistent utvecklade jag det som nog blev mitt bildspråk. 

  Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - Stockholm 2013 - samma bildspråk 30 år senare? (och i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

Långa promenader, oftast när jag skolkade - med M2:an laddad med Tri-X eller Kodachrome - och lika långa sittningar på biblioteket böjd över fotoböcker formade mitt bildseende. HCB, Robert Capa, Hasse Persson, Yngve Baum, Robert Frank, Anders Petersen och Christer Strömholm blev mina inspirationskällor. För att nämna några, självklart fanns det fler. Några av mina förebilder har jag fått förmånen att träffa senare i livet. Beslutet att lämna gymnasiet sista terminen kom intuitivt (jag skulle få tillfälla att avsluta den delen av min utbildning senare). Det blev en rivstart som fotograf och en karriär som så småningom ledde i helt andra riktningar men fotografin har alltid följt mig - på något sätt.
Fortfarande är det en lisa för själen att hänga en kamera på axeln och ge sig ut på promenad -  helst i en större stad. Och att göra något reportage själv, i den utsträckning övriga ansvar tillåter...

Min första Leica-utrustning från mitten av 80-talet överst och nedan den Fujifilm-utrustig jag använder till vardags idag, med några trogna Leica-gluggar ;-)

Och jag har nog alltid kopplat de bilder jag tar med den utrustning jag använder, för på något sätt så påverkar tekniken och handhavandet bilderna. Jag kan inte riktigt förklara hur, bara ge exempel. Som bilden nedan, en typisk "Leica-bild" för mig - tagen med en M9:a:



Malmö, Gustav Adolfs Torg överst, en regnig eftermiddag sommaren 2011, bilden tagen med en lånad M9:a och mitt trogna Summicron ASPH 35mm ;-)

Nu börjar ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar, en fråga jag kommer att ställa mig är om det är dags att skaffa en digital Leica M igen. Och i så fall vilken? Eller kommer Fujifilms förmodade X-Pro 2 att vara allt det jag önskar mig?

Ps.
Gott nytt 2016!