Camera Obscura
Detta är vad jag packar i fotoväskan inför min stundande reportageresa! #blogg100
Ricoh GR-D III (som också ska med) min "huvudkamera" Fujifilm X-pro1 med 4 obektiv: 15/4,5, 18/2, 3571,4 och 60/2,4 samt diverse nödvändiga saker.
Just nu packer jag mina väskor inför en reportageresa söder ut. Mer om den under de kommande dagarna :-)
Farligt att blogga om känsliga ämnen - bättre att blogga om min nya "mini-softie" ;-) #blogg100
Fujifilm X-pro1 med Softrelease i olika varianter - bilderna tagna med Ricoh GR-D III.
Jag är beroende av tillbehöret "softrelease" eller "mjukavtryck" på svenska. En liten "knapp" som skruvas i trådutlösargängan i kamerans avtryck och förstorar det samt höjer det något. Vilket gör det lättare att krama av bilden med fingrets sista led och inte med fingertoppen. Att använda en "softie" och krama av avtrycket som på en pistol - mellan andetagen och med fingrets led - gör att men får ett stadigare avtryck. Vilket i praktiken inte bara ger en mer harmonisk fotografi - man kan också använda något längre slutartider om så skulle behövas. Hur långt ner man kan gå är individuellt men för mig hadlar det om ca två steg beroende på aktuell optik, tex 1/15 sek utan vidare med 18/2 på Fujifilm X-Pro1. Med en analog Leica M med vidvinkel så handlar det om tider som 1/8 sekund - tyvärr är den digitala tekniken mindre förlåtande för skakningsoskärpa.
Men - när jag använder beredskapsväskan till min Fujifilm X-Pro1 så är "softien" ivägen när man stänger väskan. Opraktiskt, vilket tvingar en att montera av och på "softien" hela tiden, som förutom själva besväret även medför en risk att man slarvar bort den...
Lösningen heter "mini-softrelease" - en mindre och därmed inte lika hög variant. Som trots sin litenhet faktiskt fungerar lika bra som sin storebror. Och får plats i beredskapsväskan utan vidare!
Tilläggas bör att många moderna digitalkameror har ett avtryck utan gänga men som är ofta är lite större och ofta vinklat så att man rent intuitivt använder fingret på rätt sätt ;-)
Man måste inte tigga - det finns alternativ! #blogg100
Ricoh GR-D III, vid Triangeln i Malmö tidigare idag...
I alla fall för många i hemlöshet och utanförskap i våra storstäder - de kan sälja Situation Stockholm eller Faktum...
--- EDIT ---
Detta skriver jag inte utifrån någon empatilös inställning och/eller önskan om hårdare tag - absolut inte!
Men - jag har själv jobbat med problematiken och diskuterat den med såväl politiker som hemlösa. Och jag skriver inte att gatutidningskonceptet är lösningen för alla - men kanske för fler än som är aktiva idag.
Jag talade nyligen med en hemlös jag känner som slutat sälja Faktum och börjat tigga istället - han menade att den ekonomiska behållningen i förhållande till nedlagd tid var större när han tigger (nu utryckte han det inte exakt så men det var andemeningen ;-) Så tigga kanske är den "enklaste" lösningen för honom - men absolut inte den bästa, att sälja en gatutidning har en massa positiva bieffekter förutom det rena försörjningsstödet.
Dessutom har jag sett ganska många EU-migranter sälja Faktum i Malmö till och från - vilket är positivt!
Ps.
Och - ja - jag ger pengar till tiggare ibland, allra mest till de som jag talat med och fått en relation till. För jag tror att osynligheten och föraktet är lika illa som fattigdomen...
Cirkus #blogg100
Ricoh GR-D III @200 ISO, konverterad från DNG i PS och i vanlig ordning obeskuren.
Jag har varit borta från familjen nästan hela veckan, men nu är jag hemma igen. Vi firade vi med att gå på Cirkus Brazil Jack. Det var intressant och roande. Nu är jag trött, men min "To Do" lista för veckan inte helt avklarad, jag behöver ta några av helgens timmar i anspråk för arbete… tyvärr.
Och de kommande två veckorna är fullbokade! Vilket innebär ännu fler dagar iväg från familjen - mycket resande. Men jag har ju tagit mig för att blogga varje dag - #blogg100 - i hundra dagar - så ni kära läsare får hänga på!
En bild för att visa den vackra urtavlan - och att visarna är av metall! #blogg100
Ricoh GR-D III - tagen "on the fly" tidigare idag: min Seagull 1963.
Jag bloggade om min Seagull 1963 här om dagen - och fick en kommentar att visarna såg plastiga ut. Det var nog min RAW-konvertering och färgjustering som lurades lite - ovan en närbild på urtavlan med så naturlga färger som möjligt.