Camera Obscura
Det här att fotografera blommor (eller naturfoto i allmänhet och makrobilder i synnerhet) blir lätt lite pekoralt :-)
Samtliga bilder: Panasonic Lumix GF1 + 40mm f1,7 Konverterade från RAW i PS och tagna i "föbifarten" ;-)
Jag noterar (inte utan en viss förvåning ;-) att naturfoto och makrofoto står högt i kurs bland Fotosidans medlemmar - och bloggare. Dert är som om det är lättast att rikta kameran mot just växter och eventuella djur, och i det senare fallet helst med ett långt tele eller makro-objektiv.
Nu är det absolut inget fel med det. Naturfoto, landskapsfoto, djurfoto och inte minst makro och mikro-fotografi är något som vi ofta möter i böcker, reklam, TV-program och press. Ofta är det bilder som imponerar stort på oss. Dekorativa, rentav mycket vackra och inte så sällan unika bilder. Och fotografer som Mattias Klum och Brutus Östling når kändisstatus - även utanför "fotokretsar".
Inte konstigt att det då blir den sortens fotografi man vill efterlikna och praktisera. Och återigen: absolut inget fel med det - tvärtom.
Jag har för egen del gjort den observationen att det (i framför allt min egen fotografi) lätt blir en smula pekoralt. I den meningen att ambition och faktisk nivå inte riktigt hänger ihop. Men som sagt - inget stort fel i det...
Just därför så föredrar jag att närma mig naturen på samma sätt som alla andra motiv - med en liten kamera och ett ljusstarkt normal alt. vidvinkel. Typ gatufoto i naturen ;-)
Ps.
Innan någon nu blir arg eller sårad - missa inte " ;-) "!
Nu börjar Malmöfestivalen - men jag fotograferar något helt annat....
Ricoh GXR + A12 28/2,5. Obeskuren, och vinjetteringen är pålagd i PS - såklart ;-)
Idag inleds Malmöfestivalen och centrum översvämmas av människor. Men jag riktar kameran mot andra saker ;-)
Ricoh GXR + A12 Leica-M och Summicron 35/2.
Lite "slow photography", en stilla fika och något bra att läsa - det räcker långt...
...efter en intensiv vecka. I morgon tar jag tåget upp till Uppsala och familjen.
Lite gatufoto (med Ricoh GXR + A12 Leica M-mount och CV 15/4,5) från Malmö - staden som har allt ;-)
Samtliga bilder: Ricoh GXR + A12 Leica-M + Voigtländer 15mm f4,5. Obeskuren och vinjetteringn pålagd i PS.
Jag tillbringar mycket tid i Malmö just nu och det blir också en hel del promenerande - Malmö är ju en stad man går eller cyklar runt i ;-)
Den lilla Ricoh GXR med Voigtländers 15mm - som här motsvarar ca 23mm - blir en utmärkt gatufoto-kombo. Hyperfokal fokusering, kameran i brösthöjd och med "ett öga" ner på den utmärkta skärmsökaren, tyst och diskret - en riktig höjdare!
Malmö är en stad där de sociala utmaningarna är ständigt närvarande. Jag slås av alla tiggare, ett stigma som tynger hjärtat.
Malmö erbjuder en lite lugnare lunk, ett sänkt tempo - ett skånskt "avadå" inför alla måsten ;-) Detta är inte den lilla storstaden - det är den stora småstaden!
Begäret - att släcka det förödande begäret så att det inte stjäl din lycka!
"Förstakameran" Leica M8 och min "andra kameran" Panasonic GF1, fotograferade med Ricoh GR-D III.
Människan blir aldrig nöjd. Det som var en dröm igår blir till skräp imorgon. Och ständigt jagar vi: uppmärksamhet, bekräftelse, första platsen, det senaste, det coola, det ouppnåeliga...
Ska man vända på det resonemanget så blir lycka lika med förnöjsamhet.
Men alldeles för många företag är beroende av att just du ständigt måste köpa nytt. Alldeles för många för att du ska få förbli nöjd med det du har idag. Och just därför är det så att ett antal tusen marknadsförare jobbar dygnet runt på att få dig att ständigt längta efter nya prylar. Prylar som definerar din personlighet, din livsstil, dina värderingar och inte minst ditt fotograferande.
Men sanningen är att dina "gamla" prylar är precis lika bra som när du skaffade dig dem.... om du nu inte slitit ut dem ;-)
"Janne Josefsson effekten" - eller att ständigt bli trakasserad av antingen väktare eller PR-folk när man fotograferar!
Leica M8 + Summicron 50mm från 50-talet, lika skarpt som dagens men mjukare i kontrast o färgåtergivning.
När jag var ute och letade miljöer och tog bilder i Malmö hamn (se mitt tidigare blogginlägg) så hände det igen - en bil med väktare kom ut ifrån en av industrianläggningarna. Och följande konversation utspelade sig (fritt ur minnet): när väktaren klivit ur bilen säger han myndigt:
- Jaha, och vad fotograferar ni?
- Industrimiljöer.
- Varför då?
- Det är faktiskt min ensak och vi står på allmänn plats så tycker nog att både ditt uppdykande och din fråga är en smula obefogade...
-Hmm. Dyra kameror du har.
- Japp, så är det.
Efter ett långt komradio-samtal säger väktaren:
- Vår PR-chef vill hälsa att ni är välkommen in för en guidad tur runt anläggningen. Vi bjuder på kaffe.
- Skratt :-)
- Vilken... vilken tidning kommer ni från?
- Lyssna nu på mig - jag letar efter min barndoms miljöer i min gamla hemstad - under min semester. Jag är inte det minsta intresserad av ert företag, så du kan hälsa din chef att han kan sova lungt :-)
- Aha... Då är nog allt ok. Men vill du ha telefonnumret till vår PR-avdelning, om du kommer på något du vill fråga?
- Nej, jag är som sagt inte intresserad av ert företag! Och nu går jag vidare och fotografera era grannar istället...
- Jaha... ok, lycka till. Men om du vill ställa frågor så vet du var vi finns....
Snacka om journalist-noja! Och jag undrar fortfarande vad de hade att dölja? ;-)
Det tråkiga är att rädslan för fotografer tilltar, inte bara i "näringslivet" utan även bland vanligt folk. Jag tycker att det blir allt svårare att "gatufotografera" och att människor allt oftare ifrågasätter om man faktiskt får fotografera - just människor - på allmän plats utan att fråga först.
Moderskeppets Mattias Karlsson reder ut begreppen tillsammans med Stefan Ohlsson och Göran Segeholm - mycket pedagogiskt - i videon ovan.
Frågan är hur länge vi får behålla vår, för fotografer, mycket generösa lagstiftning i Sverige? Jag tror att den nya lagen mot "kränkande bilder", på sikt, även kommer att slå mot all fotografi...