Alla dessa alldeles för privata egobloggar!

Min "nätpersonlighet" som Simpsons-figur - på nätet är vi alla avatarer...

När jag läser vissa bloggar så blir jag trött...
Trött på människor som lämnar ut sig själva lite för mycket - på ett obetänksamt sätt. Eller som inte kan se de subtila gränserna mellan arbetsliv, privatliv, familjeliv, osv. Och det slutar nästan alltid med att de stänger ner sin blogg och tystnar, ofta efter någon konflikt i kommentarerna eller för att deras nära och kära fått nog ;-)

Detta är inte i första hand ett "FS-fotobloggsfenonmen" utan det dyker upp överallt. Låt mig - i all omtanke - få ge några enkla generella råd:

1. Tänk på att alla - jag menar ALLA - kan läsa din blogg. Din chef, dina kollegor, din familj, din ev handläggare på F-kassa och A-kassa, osv. Eller tänk så här: din KOMMANDE chef, handläggare, livspartner osv kan också läsa bloggen.

2. Undvik konflikter, oavsett om du har rätt eller fel, bara det enkla faktum att du har en konflikt får dig att framstå i dålig dager.

3. Lämna inte ut andra utan att fråga först, om du tex har problem i ditt äktenskap så blir de inte bättre av att din partner läser om det i din blogg ;-)

4. Om din blogg är en förtäckt kontaktannons, jobbannons osv. Bli tyst när du "får napp". Ta upp bloggen igen när du har "landat" i din nya relation, jobb osv.

5. Den bild du ger av dig själv i bloggen är en "image", den kan aldrig bli 100% "sann" - varför? Därför att det är en skapad bild - utifrån vad du väljer att berätta om dig själv och beroende på hur det uppfattas av mottagaren. Man kan inte uttrycka 100% av sig själv och sin  personlighet i en blogg. Därför måste DU medvetet välja vilken bild av dig själv du vill ge.
Detta är något som offentliga personer och kändisar är väldigt duktiga på, men som vi vanliga dödliga har svårt att förstå. Dvs du måste bestämma dig för vem du vill vara i bloggen och sedan vara konsekvent mot den "nätpersonligheten".

Slutligen så är det upp till var och en av oss att bestämma hur mycket av vår privata sfär som vi vill lämna ut. Men som någon vis person sa - "man kan vara personlig utan att bli privat".

Läs mer på SVD om "Fällorna på nätet som kan kosta dig jobbet"

Och tycker du att jag har fel - eller rätt? (Eller att jag bara är dryg? ;-)
Kommentera!

En snabbis förbi Ellens...

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG, obehandlad och obeskuren.

Var tyvärr allt jag hann med idag. Hade tagit ut semester från jobbet men hade även en gäst från Skåne på besök och skulle hinna förbi Scandinavianphoto innan vi for vidare till Uppsala för middag. Det får bli Ellens lite mer fokuserat en annan onsdag...

I'm EVIL - or should I give my Leica to my daughter?

Dotterns porträtt på mig, med Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG, obeskuren.

Fick min EVIL (Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses) Panasonic Lumix GF1 i fredags - så vi hade hela helgen på oss att bekanta oss med kameran. Och idag har jag både gjort ett fotojobb och ett filmjobb med den - GF1:an presterar väldigt bra i båda disciplinerna!



Leica M8 + 28/2 - framkallad från DNG i PS, obeskuren

Både frun och dottern gillar GF1:an - den är otroligt användarvänlig. Panasonic har verkligen lyckats få till vettiga automatikfunktioner och ett synnerligen intuitivt gränsnitt. Mer om detta i kommande bloggposter.


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 - kamerans JPG S/V-konverterad i PS, obeskuren.

Och nu när pappa har så många kameror så undrar dottern om inte hon kan få en av dem - tex Leica M8:an?
Nja... hon får nog nöja sig med sin Samsung så länge ;-)
Och när hon fyller 6år senare i sommar så kanske, kanske, det är aktuellt med en ny kamera - i rimlig prisklass. Fast å andra sidan, vad jag än ger henne så är risken stor att hon är såpass "Leica skadad" att hon fortsätter använda mina kameror istället...

Maktens korridorer

Ricoh GR-D III - framkallad i PS från DNG och såklart obeskuren. Samtliga bilder.

Förra veckan tillbringade jag en halv dag i riksdagshuset - mycket intressant. Cicero var en bekant och riksdagsman som bjudit in mig och några kollegor till samtal, lunch och en rejäl rundvandring. Jag kunde inte motstå frestelsen att låta Ricoh GR-D III:an slinka med och föreviga mina intryck av miljöerna ;-)



Riksdagens plenisal - en välbekant vy.



Gamla andrakammarens plenisal, numera känd från bla konstitutionsutskottets förhör.



Utsmyckning i maktens korridorer, för att få sin byst uppsatt så krävs minst 12 år som statsminister.



Här finns den verkliga makten i Sverige - hos riksdagens utskott. Ovan finansutskottets arbetsrum.

VE Day +1 (och 69 ton tyskt stål ;-)

Leica M6, 35/2, senare "om/av-fotograferad" med Leica II och Elmar 50/3,5 med hjälp av en Leitz BELUN (reproställ med mellanringar) för att få "40-tals känsla" i bilden + lite PS.

Jag är inte så intresserad av att fotografera fåglar och älgar - men tacka vet jag 69 ton tyskt stål ;-)

Såklart - jag kanske är lite knäpp, för på semestrarna brukar jag besöka historiska platser, allt från antiken till 1900-talet är av intresse. Finner ett speciellt nöje i att leta upp artefakter och platser där ögonblick i historien liksom "frusit" - för att om möjligt få en bild som återskapar lite av historien. Königstigern (Tiger II) på bilden ovan övergavs av Tyskarna i byn La Gleize i Belgien dagarna före julafton 1944. Och den står kvar, i dag restaurerad till originalskick, inte långt ifrån där den en gång lämnades.

Idag är det 65 år + 1 dag sedan Tyskland skrev under kapitulationsdokumentet, så redan igår den 8:e firade de flesta av de forna allierade VE-Day, men för Ryssarna mfl är det den 9:e som gäller. Varför blev det så?
Jag har läst att det hela berodde på att den ryske representanten i de allierades högkvarter dels hade för låg rang och dessutom inte inväntade Stalins godkännande att delta i kapitulations cermonin den 7/5. När Stalin fick veta att kapitulationshandlingarna redan var påskrivna fick han ett raserianfall och cermonin fick göras om dagen efter (den 8:e) nu med en rysk officer med rätt rang (även de övriga allierade kastade in representanter med högra grad) och som Stalin personligen godkänt. Det hela skedde utanför Berlin - men så sent på kvällen att klockan redan hunnit passera midnatt i Moskva - allt så blev det den 9:e som ryssarna firar. 
Läs mer om det hela på Wikipedia.