Strunta i DHS, DLS och DHL - njut av livet ;-)

Några ödmjuka tips på hur man slutar reta sig på oväsentligheter och istället passar på att njuta lite av livet:
1. Världens bästa mörka choklad - om man får tro experterna ;-) Så god att det är svårt att äta en modestare "vardags" choklad efter att ha smakat den...



2. Leif GW Perssons roman om Palmemordet - får vi äntlingen veta vad som hände? Professorns bästa på länge, en riktig nagelbitare, fast den handlar om just Palmemordet - rekommenderas!



3. Bruce Springsteens senaste - kanske inte hans bästa men han är "the Boss" och E street band kompar tungt och effektivt. En skiva som växer efter hand som man spelar den...

Att följa minsta möjliga motståndets lag

Är tex att välja DSLR:n framför analoga Leican med Tri-X. Eller att låta dottern härja fritt i snön utan vantar - hon ber ju om få dem när hon börjar frysa om fingrarna på allvar ;-)



Min ambition var att ta lite gatufoto, men nu blev det mest bilder på dottern - som vanligt.



...fast det blev några "ögonblick" - varsamt behandlade och konverterade till s/v i PS.



Och fördelen blir - bilder i bloggen! (Men jag saknade såklart Leican ;-)

Kristallnatten eller ränderna går aldrig ur

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4  Auschwitz-Birkenau

I natt så är det 59 år sedan "kristallnatten" och man tycker att vi borde ha lärt oss något....

2000-2001 jobbade jag i Frankfurt am Main, på företaget jobbade även ett antal personer av judisk börd, varav några var Israeler. Bla så hade vår VD:s förfäder överlevt förintelsen.
Av någon anledning så var befolkningen i Frankfurt inte lika överlåtna Nazister som många andra Tyskar på 30 och 40-talet, bla fick stadens synagoga stå orörd under hela kriget. Och idag finns det en stor Mosaisk församling i staden.

Strax efter att vi på allvar börjat känna av IT-branschens utförsbacke blev jag utbjuden av en av mina tyska kollegor. Etfer en utsökt middag kom han till saken:
-"Vi har ett stort problem i vårat företag - det finns för många Judar"
Jag trodde inte mina öron! Under några sekunder stod allt stilla och jag kände mig förflyttad 40 år tillbaks i tiden.
Men nu var det inte så - det var 2001 och antisemitismen stack fram sitt fula tryne mitt framför mig. Jag stammade ett osammanhängade svar som min kollega tolkade som ett medhåll, han fortsatte:
-"De håler ihop mot oss andra och de har en egen agenda, nu är det vi eller dem" osv, osv...
Jag ursäktade mig, blek och illamående gick jag hem genom ett regnpinat Frankfurt. Gatljusen reflekterades i den våta gatstenen och en och annan nattvandrare skymtade i regnet. Jag upprepade chockad, gång på gång för mig själv:
- Det kan hända igen, det kan hända igen...

Ingan bra bilder på flera dagar....

Pentax Optio

Släpar med mig 5D:n överallt, men det blir bara "nödvändiga" bilder på olika jobbsaker.
Sitter på Sturekompaniet efter sista mötet (nästan) för veckan. Trött, tänker.... imorgon skall jag plåta, gatufoto, en kamera, ett objektiv, en film (alt inställning ;-), ingen beskärning, ingen manipulation - bara BILDER!
Frågan blir - Leica, 28mm och Tri-X eller 5D och 28mm?

Ninety Miles An Hour (Korv med mos)