Camera Obscura
Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!
Nu när Fujifilm X100 äntligen börjat levereras så kunde jag inte motstå frestelsen att klämma lite på den - och jämföra den med min Leica M8 (och Panasonic GF1). Det som i första hand intresserar mig är handhavandet och "känslan" i huset samt - såklart - den nya hybridsökaren.
Först av allt storleken - Fujifilm X100 är en stor kompaktkamera, nästan lika stor som Min Leica M8 och betydligt större än Panasonic Lumix GF1 /GF2. Orsaken är såklart att sökaren tar plats och att sensorns storlek - APS-C - tillsammans med optikens konstruktion begränsar möjligheterna för en kompaktare konstruktion. Bilderna får tala för sig själv.
Men kameran känns inte stor i handen. Den har ett mycket bra grepp och alla reglage är mycket logiskt (spec. för en gammal analogfotograf) placerade. Kameran är synnerligen intuitiv att använda - man behöver definitivt inte läsa bruksanvisningen för att komma igång ;-)
Faktum är att den med sina manuella reglage - som sitter där de ska sitta - är mycket lätta att använda "på det gamla vanliga sättet", dvs med kameran mot ögat. Och sökaren är värd en hel massa lovord. Glasklar, väldisponerad med all information som behövs - och med ett "klick" på vad som ser ut som en hederlig filmlösgörare på fronten så växlar man läge till elektronisksökare. Och helt plötsligt så har du en "DSLR" kamera med 100% visning (utan parallaxproblem) i sökaren. Coolt! Praxtiskt! Antagligen oumbärligt när du väl vant dig ;-)
Såklart kan man ävenanvända skärmen som sökare. Och den exponerade bilden kan visas både i sökaren (som då blixtsnabbt växlar till elektroniskt läge och tillbaka) eller på skärmen i vanlig ordning. Eller inte alls - för oss som vill bevara lite av den analoga känslan... Men att få se den exponerade bilden i den "optiska" sökaren någon sekund ger en fin konfirmation av exponeringen osv utan att man behöver ta kameran från ögat - mycket praktiskt!
En annan detalj som tilltalar mig är den klassiska avtryckaren, med gänga för mekanisk trådutlösare, och som möjliggör användandet av (mitt absoluta favorit tillbehör) en sk softrelease :-)
Slutligen - Fuji har valt en konstruktion där objektivet inte växer eller drar ihop sig vid på och avstängning. Istället är det ganska kompakt och sticker bara ut några centimeter från kamerakroppen. Så med det rejäla objektivlocket på plats så glider kameran lätt ner i fickan. Trots sin storlek så är Fujifilm X100 en verklig kompaktkamera. En ädelkompakt i ordets rätta bemärkelse. För bildkvaliten är imponerande.
Men mer om det i en kommande bloggpost.
Bilden av nya Leica M9-P eller snarare M9.2 klarnar allt mer - besviken?
Efterhand som ryktena snurrar och informationen läcker så klarnar bilden av den "nya" Leica M9:an - "M9-P". Tyvärr så är det nog snarare frågan om en uppgradering typ Leica M8.2, dvs kosmetiska förändringra - så nu talar vi med största säkerhet om en "Leica M9.2".
Konstaterat är att det hårda "Safirglaset" från M8.2 gör comeback och att vi äntligen kan få kromade metallytor igen. Och så blir det en ny firmwareuppdatering.
That's it!
Och för detta vill Leica ha ca 5000 Kr mer än för en ordinarie M9:a.
För den som saknat det (i min mening mycket mera praktiska) kromet och som tycker att det är snyggare med en skruv istället för Leicas röda logga så är det nog ok. Men för oss som längtar efter en slitstark, vädertätad och betydligt snabbare brukskamera så infinner sig nog en viss besvikelse...
Återkommer så fort jag vet mer ;-)
Breaking news - första bilden på nya Leica M9-P
Det har ryktats om en Leica M9-P i ett par dagar nu, bla på Leicarumors.com. Sedan artisten och Leica aficionadon Seal nyligen fångats på bild med en oidentifierad Leica runt halsen har ryktena - nästan - blivit bekräftade.
Är det en Leica M9-P som syns i delförstoringen ovan?
Du kan läsa mer om en ev Leica M9-P i denna tråden på Dpreview.com.
4 år med bloggen - lite kort om min fotoutrustning
Ovan en bild på de tre kameror jag använder mest: Panasonic Lumix GF1, Leica M8 och Ricoh GR-D III (och i bakgrunden min favoritväska - Billingham Headly Pro). Jag har en vurm för optiska sökare och använder nästan alltid motljusskydd. Man kan nog säga att utrustning idag är helt anpassad för reportagefoto (läs gatufoto).
Och jag vill påstå att valet av kameran har viss betydelse - den är interfacet mellan ögat och den färdiga bilden.
Inte minst sökaren har stor betydelse för mig - det är i den som jag skapar min bild.
Detta har fått vissa konsekvenser för mitt kamerainnehav - alla DSLR-kameror och monsterzoomar är avyttrade, kvar finns en några objektiv med fast brännvidd - och Leica-fattning. Från 15mm till 135mm, och en bonus är att alla - med adapter - passar på GF1:an.
Även Ricoh GR-D III:an är en praktiken en liten "systemkamera", med en försats kan optiken förvandlas från 28mm till 21mm - med bibehållen bildkvalitet. Och den är ett suveränt komplement till sina större syskon.
För det är ju så - många av de bästa bilderna tas helt enkelt därför att kameran faktiskt är med - och då är det en fördel om kameran är liten och smidig. (Bilden ova tagen med Ricoh GR-D II - som var med i fickan, trots regn och rusk.)
Om att gå i en mästares fotspår (eller att ta bilder som HCB)
Boken "The Mind's Eye" av Henri Cartier-Bresson - kan köpas från AdLibris för 137 Kr - en enkel investering.
Man kan ju alltid börja med att läsa boken.
Att skaffa samma verktyg hjälper inte - det handlar om att ta till sig mästarens förhållningssätt, att förstå hans syfte och mening.
I vårt post-postmoderna samhälle så finns det en enorm vurm för enkla lösningar och även ett ifrågasättande av alla tidigare mästare.
Vi i vår tid, men vår enorma kunskap och alla överlägsna verktyg - tycker oss alltid ha ett övertag mot de som gått före.
Frågan är om vi verkligen har det....