Form och funktion - 80 år gammal designfilosofi går igen i Leicas kompakter - så snyggt! :-)

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - min Leica II och Leica V-Lux 20.

Jag kan inte undgå att fascineras av hur elegant Leica låter sitt design-DNA styra form och funktion. Ovan min Leica II (ursprungligen en Leica standard med fast optik) från 1930 och min "ha alltid med mig kompakt" Leica V-Lux 20 - det skiljer ganska exakt 80 år mellan modellerna! Och visst är de vackra?
 

Första gatufotot med min nya Fujifilm X-T1

Fujifilm X-T1 med Fujinon 35/1,4 - och dagen till ära något beskuren ;-)

Häromveckan drabbades jag av flera mindre "katastrofer": först råkade dottern tappa min Ricoh GR-D III när hon gjorde stop-motion film och sedan rasade slutaren på min Fujifilm X-Pro1. Bara sådär - från ena exponeringen till den andra - utan förvarning! Något som aldrig hänt mig förut. Fujin åkte omgående in på service, förhoppningsvis så står Fujifilm för en ny slutare - nästan nya kameror som gör anspråk på att vara yrkesverktyg får helt enkelt inte uppföra sig så! 

Men plötsligt stod jag utan digitalkamera. Nu hade jag ett val - systembyte eller ytterligare ett Fuji-hus. Det blev det senare, jag impulsköpte en X-T1 på Rajala som var närmaste (och billigaste) fotoaffär hemma i Malmö.

Och jag är oförskämt nöjd - faktiskt helt överväldigad! Borde ha köpt en direkt när de kom, för då hade jag aldrig behövt gå runt och fundera på systembyte.

Den är bra, till och med den elektroniska  sökaren får godkänt. Av mig. Trodde aldrig det skulle hända...

Återkommer! 

Praktiska verktyg - ibland behöver man mer än en kamera...

Mina enkla Schweiziska verktyg - fotograferade med min enkla Japanska kamera - Ricoh GR-D III.

Ibland behöver man dem - de enkla men kluriga verktygen. Victorinox gör sådana. Ovan Classic Chronograph, vattentät till 100 meter och byggd för tuffa tag, med tidtagning ner 1/10 sekund samt Swiss Card Lite med inbyggd ficklampa och nästan allt som de större knivarna innehåller. Praktiskt. Och oumbärliga när man är ute på reportage...

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)

 

 

Det här tog ju rejäl skruv… #blogg100

iPhone via Instagram - min Seagull 1963 lite tidigare - nu kör jag "mot klockan" för att komma hem i tid.

Jag sitter på ett MC Donalds längst med E4:an - på väg hem till Malmö. Och har precis smetat ner MacBooken med ketchup ;-) medan jag läser alla kommentarer i mitt senaste blogginlägg. Roligt!

Och jag skulle verkligen vilja svara på alla kommentarer och delta i debatten. Men jag hinner inte just nu. Behöver komma hem i rimlig tid. Men kanske senare i natt... :-)