Pimp my Leica ;-)

Nikon... (Leica M6 TTL med 0,58x sökare som är uppgraderad till "MP-standard" av Leica)

Det finns tillbehör som mest är för "syns" skull, men sedan finns det faktiskt de som man bara inte kan leva utan :-)
Genom åren har jag plockat på mig några tredjepartstillbehör till mina Leicor som blivit "sammanvuxna" med  kamerorna. Speciellt tre är värda lite uppmärksamhet:

1. Softreleasen, finns konkava och konvexa. jag föredrar Tom Abrahamssons konvexa. Kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ Har man väl skruvat fast en "Softie" i avtrycket blir man beroende och tjänar faktiskt minst ett steg i längre exponeringstid utan synlig skakningsoskärpa!

2. Det obligatoriska handgreppet, Leica tillverkar ett eget, Tom A har sin variant men jag föredrar " M-grip" i aluminium från GMP: http://www.photoequip.net/ Just det jag använder har precis ersatts av en uppdaterad version. Förbättrar kamerans ergonomi avsevärt.

3. En bekväm rem som "andas", fördelar vikten,  inte glider av i tid och otid samt matchar kamerans look - det finns bara en: Cosina Voigtländers "De Lux Camera Strap" i tyg, kan köpas från Cameraquest i USA: http://www.cameraquest.com/ eller i fler färger och varianter direkt från tillverkaren "Artisan & Artist" i Japan: http://www.artisanandartist.com/

Det är inte lätt att vara fundemantalist...

Canon 5D, EF 28/1,8 Speedlite 430EX (Helt obehandlad)

Jag betraktar mig nog som en fotografisk fundamentalist, minimalist, renlärig, puritan, kalla det vad du vill....
Min "trosbekännelse" har alltid varit: en kamera, ett objektiv, en film ( och naturligt ljus givetvis en absolut dogm :-) Oftast har "bekännelsen" översatts med: Leica, 50/2 och Tri-x eller Nikon, 35/1,4 och Kodackrome. Numera ofta Canon 5D, 28/1,8 eller - och nu närmar jag mig hädelse - Nikon D200 och 17-55/2,8. Men allra värst - jag använder blixt ibland. Som i bilden ovan. Dottern med munnen full av choklad springer förbi, jag fångar ögonblicket med 5D, 28:an på full glugg och (nu svider det) en 430EX med omnibouncer riktad i taket - nästan perfekt balans i ljuset. Verkligheten ställd mot bekännelsen....

Men nu är det ju som sagt resultatet som räknas - eller hur?

Denna bild borde ha tagits med en Leica ;-)

Canon 5D, 85/1,2 L II

Just nu söker jag en känsla, ett "stuk", i mina bilder...
Formeln stavas normalt: vacker flicka med utstrålning + naturligt ljus + Leica + full öppning + Tri-X = KÄNSLA!!!
Men nu är inget normalt längre, formeln blir: vacker flicka med utstrålning (obligatoriskt :-) + naturligt ljus + Canon + full öppning + fullformats sensor + PhotoShop = KÄNSLA!!!
Men varför klaga? Det är resultatet som räknas, eller hur? Och hade jag kört analogt så hade bilderna inte kunnat hamna i Bloggen några timmar senare.

Jag hade en M6:a + Tri-X med mig, men det blev bara 15 exponeringar....

The Porsche is in the safe

Nikon F4s, 35/1,4 AI-S Berlin 1989, "murens fall" - intressant om 100 år?

Backupper -  tråkigt, tidsödande, dyrt, utrymmeskrävande - men nödvändigt!
Idag har jag parkerat en LaCie Porsche disk i bankfacket. Det får väl betraktas som en "idiotsäker" backup-lösning. Disken kan hålla informationen intakt längre än någon CD/DVD-skiva, den är utrymmeseffektiv, förhållandevis billig sett till Kr/GB och i bankfacket är den säker. Just den här disken innehåller de flesta digitala bilder (JPG) tom 2006 samt vissa skanningar. Men med ökad upplösning i varje ny kamera så blir filerna större och störe. Som det ser ut nu så kommer 2007 antagligen att ta nästan lika stor plats som hela arkivet tom 2006. En annan "Porshe" är snart full...  så idag kopplade jag in 1TB (Iomega UltraMax) extra, får se hur länge det räcker!

Men mitt analoga arkiv - två plåtskåp med negativ och dior - är inget som jag pressar in i ett bankfack!

Deutsche industrie standard

Leica II, Elmar 50/3,5 uncoated från 1930,Tri-X, men bilden är tagen i Skanör nyligen, inte 1930 :-)

Lite - bara lite nostalgi....

Leica II som introducerades 1932 var världens första systemkamera: dvs den hade utbytbar optik i standardfattning (M39 skruv). Men den hade flera banbrytande funktioner: kopplad mätsökare till optikens skärpering, separat sökare för bildutsnittet, tillbehörssko för extra sökare, "enkel" laddning via avtagbar bottenplatta, bekväma och välplacerade reglage som gör kameran intuitiv och snabbarbetad. Och den var och är i princip outslitlig om man sköter den rätt.

Mitt ex är ursprungligen en Leica standard från 1930 men som fabriken byggt om till modell II någon gång på 30-talet - och den fungerar fortfarande perfekt efter 77 år!

Cosina/Voigtländers nytillverkade optik i Leicas M39 fattning är som gjord för kameran och "smälter" in på huset rent estetiskt. Leica har även tillverkat en mindre serie modern optik med skruvfattning. (Själv har jag en Summicron 50 mm och en Summicron ASPH 35 mm, båda från år 2001. Och jag använder dem såklart både på Leica II:an och på mina M6:or med M-bajonett adapter.)

Vilken industristandard står sig efter mer än 70 år? 
Vilket gör Leicas kameror unika - det är en otrolig känsla att använda en så gammal kamera, spec. med modern optik och en ljusstark extrasökare monterad. Den är liten, diskret och tyst. Och det är ingen som förstår vad det är man fotograferar med...

Om du vill läsa mer om klassiska kameror och/eller Voigtländers nytillverkade optik i Leica M och M39 fattning så kan jag rekommendera Stephen Gandys CameraQuest:
http://www.cameraquest.com/  alt. http://www.cameraquest.com/classics.htm