Världsrekord: ljusstarkast och vidvinkligast - Leica Summilux 21mm f1,4

Leica 21/1,4 - the beauty are the beast ;-) Bilden från franska tidskriften Chasseur d'images

Leicas nya Summilux-M ASPH 21mm f1,4 blir världens vidvinkligaste objektiv med den ljusstyrkan. Och den är såklart en fullframe glugg som tecknar ut hela småbildsformatet. Något som faktsiskt betraktats som smått omöjligt - tills nu. Priset 5000 Euro (Knappa 50 000 kronor ;-) är kanske fullt rimligt med tanke på utvecklingskostnaderna. Och förhoppningsvis så kommer Leica att dra nytta av landvinningarna i sina billigare objektiv.

Men 1800 Euro (nästan 18 000 Kr) för nya Elmar 24mm f3,8 känns däremot lite väl saftigt med tanke på den mediokra ljusstyrkan....
 
Leica 24/3.8 "lite glugg" för mycket pengar. Bilden från franska tidskriften Chasseur d'images

Nu kopplar Leica greppet - Ny Noctilux ASPH 50mm f0,95!

Leica M8 mkII med nya "Nocten" 50/0,95  (Bilden från Chasseur d'images)

Nu börjar det läcka rejält inför Photokina. Leica släpper en ny Noctilux ASPH 50mm f0,95 som ersättning för den numera "avsomnade"  Noctilux 50mm f1. Priset uppges hamna kring 8000 Euro ;-)
Dessutom kommer det med största säkerhet två nya Summiluxer, 21mm f1,4 och 24mm f1,4, båda asfäriska och med en prislapp på ca 5000 Euro var. Samt en budget Elmar 24mm f3,8 för ca 1800 Euro ;-)

Och det ryktas om en "ny" M8 mk II eller M8.2 - men inte en M9:a...
Det kan bli en "full-frame" med Panasonic sensor! Men mycket talar för att det blir en uppdaterad Kodak sensor med fortsatt 1,33x brännviddsförlängning (då  behövs verkligen en 21/1,4)

Men oavsett sensorstorlek eller tillverkare så skall det enligt uppgift gå att uppgradera alla M8:or till den nya standaren.

Och den nya "DSLR" full-frame kameran heter S2, vilket antyder en fortsättning på Leicas banbrytande 12 år gamla studiokamera. Kanske en modulär kamera som tar precis allt i objektivväg via olika adaptrar, som föregångaren S1?

Om detta stämmer så är Leica "tillbaks på planen" - rejält!

Tack Ricoh!

Ricoh GR-D II med två AAA-batterier istället för det vanliga Li-ion-batteriet Ricoh DB-60

Ricohs ingenjörer har tänkt till lite extra när de designat GR-D II. Tex så tar kameran två AAA-batterier som "backup" om det vanliga batteriet tar slut. Smart! Nu räcker originalbatteriet till smått hisnande ca 380 bilder så jag har inte skaffat något extrabatteri än. Istället har jag alltid med några AAA-batterier, ett par räcker till ca 40 bilder utan blixt och med normalt skärmtittande. Helt ok!
Under min USA-resa nyligen så var detta räddaren i nöden mer än en gång då det ibland blev långt mellan "laddningstillfällena". Tyvärr så har Sigmas DP-1 inte samma funktion, så under samma resa så hamnade den flera gånger i handskfacket med helt "urkramat" batteri (som för övrigt bara klarade ca 150 exponeringar :-( men mer om detta i min kommande recension )



Ricoh GR-D II (här med lite ström kvar, bilden uppladdad direkt från kortet) Ett regnigt 08-land ;-)

Kyskhet, DOGMA och mitt personliga fotograferande

Ricoh GR-D II (Rakt av från kortet - helt obehandlad) Ögonblicket innan motivet försvinner :-)

För att förtydliga lite om DOGMA 07 så vill jag berätta hur jag fotograferar, "dogma-style", strikt personligt och då såklart med min Ricoh GR-D II. De tio punkterna i Dogma-löftet tolkade utifrån mig:

1. Det är jag som ser bilden skapas inför mina ögon, jag påverkar inte skeendet, jag avbildar det. Om jag tilltalar, arrangerar, uppmanar, flyttar, så är det inte längre DOGMA för mig. Det är den bråkdelen av en sekunden som bilden "stämmer" som jag vill fånga, såsom den var, inte som jag arrangerade den. 

2. För mig är det självklart att det ljus som finns är "bilden", det jag ser är bilden, när jag exponerar så blir det inte bara en "näthinne-bild" - utan en fotografisk bild.

3. Att kameran är handhållen, uppe vid ögat eller diskret i brösthöjd, följandes motivet, att jag flyttar mig, söker kompositionen, är självklart. Med ett stativ låser jag kameran och skapar en "scen" till vilken jag inbjuder motivet, med kameran i handen så är det motivet som bjuder in mig.

4. Jag tänker inte på hur jag skall skapa bildens karaktär, den finns redan i mitt sinne, känsla, korn, färg eller inte, ser jag redan innan jag exponerar. Jag vet hur min kamera, min "film", återger motivet och jag söker inte att ändra på det i fotograferingen.

5. Bildens perspektiv är intuitivt, jag överväger inte ett byte av brännvidd, jag flyttar mig för att hitta den optimala relationen med motivet.

6. Jag söker inga effekter, jag söker bilden, "verkligheten", inte "ytan", "lögnen" eller det "kommersiella".

7. Sökaren är mitt verktyg, min duk, den yta som jag komponerar bilden på, den är slutgiltig, odiskutabel.

8. Mitt mål är att presentera bilden så som jag såg den, alla verktyg och tekniker är bara ett medel för att förverkliga det. Bilden behandlas, kemiskt eller digitalt, för att nå "ända fram" till betraktaren, men den förvanskas inte.

9. Kameran är mitt medel, inte mitt mål. Kameran bara finns där, dess funktioner inprogrammerade i ryggraden, jag reagerar - kameran tar bilden. Dess format, exponeringsmetod, svagheter och styrka, finns som parametrar i mitt bildsinne, fakta som under en bråkdel av en sekund vägs in när jag tar bilden.

10. Bilden, resultatet, målet är det som räknas, hur intressant "resan" eller "medresenärerena" än är.

Så med de tio löftena så vill jag befästa min "kyskhet", stänga ute viljan att kompromissa, samt tvinga mig själv att fokusera på bilden. Och den inre process som leder fram till bilden - BILDEN.

Sedan så ser ju inte all min fotografi ut så här, men jag har nog ett personligt "Dogma läge" för alla mina kameror och objektiv, och inte minst motiv ;-)

Fortsätt gärna att kommentera i den ursprungliga bloggposten: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/19611.htm

Lite mer om Bruce Springsteens Leica ;-)