Camera Obscura
The beauties and the beast - a follow up (with Leica M9)
Leica M9, Voigtländer Nokton 35mm f/1,2 Kamerans JPG - klicka för att se originalfilen.
Det är inte lätt det här med pedagogiken när man gör tester, spec. om de är "ovetenskapliga" och i bloggformat;-)
När jag läser igenom kommentarerna till mitt förra inlägg så inser jag att det omedelbart uppstår en del missförstånd. Främst pga att jag visade bildutsnittet i 200% föstoring utan någon som helst digital "skärpa" - vare sig från kameran eller Photoshop. Vilket såklart ser "oskarpt" ut, dessutom uppstod frågan om det var Noktonen som var bra eller om min Summicron var dålig ;-)
För att räta ut lite av frågetecknen så visar jag samma test igen - men nu med Leicas Summarit 35mm på bländare f/2,5 längs till vänster, därefter Summicron ASPH på f/2 följt av Voigtländers Nokton på f/1,2. Samma motiv men nu är utsnittet i 100% och ingen digital skärpa.
100% Från vänster: Summarit 35mm f/2,5 - Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2
Det intressanta är att alla objektiven är ganska likvärdiga på full öppning. Anmärkningsvärt är att Noktonen är ett och ett halft bländarsteg ljustsarkare än Summicronen (tvåg steg mot Summariten) men trots det levererar samma skärpa i centrum av bilden. Nu är det givitvis en stor skillnad om man tittar på kantskärpan, Summicronen är bäst, tätt följd av Summariten medan Noktonen är betydligt sämre och kräver flera stegs nedbländning för att komma ifatt. Orsaken är helt säkert att Voigtländer har valt att konstruera Noktonen så att den levererar optimal centrumskärpa redan på f/1,2 - till priset av tre asfäriska linsytor, sämre kantskärpa och en påtaglig vinjettering. Men till skillnad från mång andra "superljusstarka" objektiv så levererar Noktonen ännu bättre bildkvalitet nedbländad, dvs den går utmärkt att använda som "alround" glugg (om det inte vore för storleken ;-)
Oskarp mask. Från vänster: Summarit 35mm f/2,5 - Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2
För att förtydliga resultatet så visar jag samma bilder i samma utsnitt - 100% - men nu med "oskarp mask" aplicerad i Photoshop, så att bilderna påminner om resultatet från de flesta kameror med den egna "bildskärpningen" påslagen.
Slutsatsen är att alla tre objektiven är grymt bra, antagligen bättre än motsvarande DSLR-gluggar oavsett tillverkare, det är främst pris och storlek som skiljer dem åt. Och i det perspektivet så framstår Voigtländers Nokton närmast som ett optiskt mirakel för 9500 kr medans Leicas Summarit och Summicron levererar vad som kan förväntas för 12500 respektive 25500 kr.
The beauty and the beasts: Summicron 35mm vs Nokton 35mm and Ultron 28mm on a Leica M9
Leica M9, Summicron 35mm f/2 Kamerans JPG Detta är bilden som jag utgått från - obeskuren.
En av mina absoluta favoritgluggar är Leicas asfäriska Summicron 35mm f/2, en annan är Voigtländers Nokton 35mm f/1,2. (den senare går tyvärr inte att använda på Leica M8). Och pga att 35:an blir en normal på M8:an så har Voigtländers Ultron 28mm f/2 fått bli min nya "standard vidvinkel" på digital-Leican (motsvarar i praktiken ganska exakt 37mm).
För mig har Leica Summicron-M ASPH 35mm i många år representerat den högsta graden av optisk perfektion, den levererar krispiga, distorsionsfria och vinjetteringsfria bilder med skärpa ända ut i hörnen på alla bländare. Och den är ett "mellanpris" objektiv för Leica: dagspris ca 25.500 Kr ;-)
Jag har länge drömt om ett riktigt ljusstarkt objektiv, antingen en Summilux 35:a eller en Noctilux 50. Valet föll slutligen på Voigtländers Nokton 35:a som kombinerar vidvinkels tolerans mot långa slutartider (man tjänar minst ett steg jämfört med normalen) med "Noctens" brutala ljusstyrka - till ett i Leica-sammanhang lågt pris: ca 10.000 Kr.
Men numera är Voigtländers ljusstarka f/2 28:a den vanligaste gluggen på min M8 - på papperet nästan identisk med den sju gånger dyrarare Leica motsvarigheten: Summicron ASPH 28mm f/2 - 5.500 Kr mot 35.000 Kr!
Leica M9 med sitt fullformat och sina 18 miljoner pixlar inbjöd till en liten jämförelse: hur står sig dessa tre gluggar på full öppning mot varandra?
Så jag fotograferade samma motiv med alla tre, samma inställningar i kameran: 160 ISO, f/2 och 1/125 sek. alt. f/1,2 och 1/250 sek. Nedan är ett utsnitt (centrum) från kamerans JPG i 200% förtsoring:
Centrumskärpa. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2
Givetvis så är testet ovetenskapligt ;-) Jag har inte använt stativ och jag har tagit ett steg framåt för att få samma bildutsnitt med 28:an som med 35:orna. Ganska så väntat är Summicronen skarpast, med skillnaden är inte enorm och Noktonen överraskar verkligen på bländare f/1,2. Man kan konstatera att objektiven är förvånansvärt likvärdiga med tanke på priskillnaden. Men detta var som sagt bildens centrum, om man betraktar bilden längre ut mot kanterna kan man konstatera att Summicronen spelar i en egen division, Utronen men framför allt Nokton är helt klart konstruerade för att ge maximal skärpa i centrum vid full öppning. Bländar man ner ett par steg så blir objektiven betydligt mera homogena i sin återgivning. Detta gäller även vinjetteringen, Summicronen är befriad från fenomenet men både Noktonen (inte oväntat) och Ultronen uppvisar en klart synlig vinjettering vid största bländare. Något som dock försvinner helt när optiken bländas ner.
Vinjettering. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2
Nästa intressanta område för en jämförelse är den sk "bokeh'n" eller "släppet". Dvs hur objekt återges i de delar av bilden som ligger utan för skärpeplanet - kort och gott: hur snygg är oskärpan?
Bokeh. Från vänster Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2
Döm själva ;-)
Min sammanfattning blir: Summicronen är såklart bäst men spec. Noktonen överraskar verkligen. Med tre asfäriska linsytor så är den närmast en optisk "Ferrari" till "Fiat-pris" ;-) Ultronen är bra (spec. jämförd med DSLR-optik) men den har lite svårt att hävda sig mot de två andra objektiven i testen på full glugg. Nedbländad är den dock helt likvärdig. Antagligen beror detta främst på att Ultronen saknar asfäriska linser. Å andra sidan så märks inte detta så mycket på M8:an som effektivt "beskär" lite av svagheterna ;-)
Intensivt plåtande med Leica M9 (och M8 ;-)
Leica M9, Nokton 35/1,2 på full glugg, ISO 360 Framkallad från DNG i PS, ingen beskärning.
Blev det nu i helgen, snart kommer min utvärdering.
I söndags tröttnade dottern på Ricoh:n och ville även hon plåta med en "riktig kamera", så hon fick låna M8:an. Lite ångestladdat - att låna ut M8:an till en femårnig. Hon lyckades hantera kameran riktigt bra, inga olyckor men några riktigt fina bilder ;-)
En bieffekt av M9 testen var att jag fick prova alla mina gluggar på en fullformatskamera med 18 megapixel. Mycket intressant och inte minst lite omskakande.
Återkommer med lite bildexempel i bloggen inom kort...
Kommer Nikon att presentera en Leica X1 klon den 14:e?
Internet översvämmas just nu av rykten om en ny digital "ädelkompakt-kamera" (med APS-C sensor) från Nikon.
Det kanske mest trovärdiga påståendet är att Leica X1 delvis tillverkas av Nikon och att de nu själva släpper en verision av kameran, ev med samma sensor som i D300s!
Läs mer på NikonRumors.com
Den 14: får vi veta...
- Edit -
Nikon har en lång historia av analoga ädelkompakter, inte minst de legendariska 35Ti & 28Ti, vilket såklart förpliktigar om man nu ger sig in i leken igen. En del rykten talar inte bara om sensorn från D300s, vilket borgar för intressanta egenskaper för rörlig bild, utan även om egenutvecklad, specialanpassad optik. Kanske till och med högre lusstyrka och lite mera vidvinkel? Till skillnad mot Leicas och Panasonics sammarbeten så kan vi nog förvänta oss att Nikons "X1:a" blir väldigt mycket Nikon, antagligen helt utan namnet Leica någonstans....
Leica M9 vs M8
Leica M9 & M8, bilden tagen med min Ricoh GR-D II:a med hjälp av en vanlig taklampa :-)
Plåtar just nu med Leica M8 och M9 parallellt - ganska kul och lite lyxigt att använda två digitala M-hus (är van att ha två analoga Leicor med mig ;-) Tanken är att återkomma med en en utförlig utvärdering av M9:an inom kort.
Speciellt roligt är att mitt favoritobjektiv - den asfäriska Summicron 35:an - återigen uppför sig som en 35:a :-) Och en mycket vettig funktion på M9:an är att man, när ett objektiv saknar 8-bits kodningen, kan välja objektiv från en lista i menyn. Perfekt då min Summicron har 39mm skruvfattning och kräver M-bajonettadapter - som inte går att koda.
Så här långt så bjuder M9:an på idel positiva överraskningar - stay tuned!