Mina analoga vänner...

I bilden - tre generationer Leica: II från 1932, M2 från 1964 och M6TTL från 2001

Ibland saknar jag dem...
Till för inte så länge sedan hade jag alltid en analog, mekanisk kamera och film med som backup på alla jobb. Och tills alldeles nyligen så hade jag alltid en Leica med Tri-X i med mig, vad jag än gjorde - men nu blir det alt oftare blir en Leica M8 eller en Ricoh GR-D III istället. Varför?
Jo - för jag är både lite lat och snål ;-)

En Tri-X 36 kostar ca 40 Kr och framnkallning med kontaktkarta går på minst 100 Kr. Inte så dyrt, men krångligt - bilderna måste ju skannas. Och det är där jag kommer til korta, att vänta ca en vecka på bilderna, sedan gå igenom kontaktkartan för att slutligen skanna - jämfört med att bara stoppa minneskortet i läsaren när jag kommer hem.

Jag hade fortfarande min vana trogen en M6:a med som "dokumentationskamera" på ett jobb för några år sedan, varvid en modell frågade:
-Fungerar den? Jag menar, blir det verkligen några bilder?
Jo den fungerar, men jag kan inte visa några bilder nu på en gång, om en vecka kanske...


Leica M8 med en Voigtländer Ultron 28/2, flankerad av två Leica Summicroner, 50/2 och 35/2

Men M8:an känns analog!
Alla mina Leitz/Leica/Voigtländer-gluggar passar och med "Thumbs up" och en "Softrelease" monterade så är nästan upplevelsen intakt ;-)



Lite av mitt analoga "Kamera CV", några är nu sålda - några finns kvar...
Övre från vänster: Leicaflex SL2 1974, Olympus Pen F (halvformat) 1969, Nikon F4s 1988
Mellan från vänster: Nikon FM2N 1990, Leica M6TTL 0,58 2001, Leica I från 1930 ombygd till
modell II Nedre från vänster: Leica M6 TTL 0,85 2002, Leica M2 1968, Voigtländer Bessa L 1999

Ps.
Denna bloggpost publicerades ursprungligen under april 2007 men har nu uppdaterats. Då min blogg hade färre läsare första året än jämfört med nu, så återpublicerar jag de intressantaste inläggen från 2007 då och då.

Min äldsta Leica fyller 80år i år!

Leica II, Elmar 50/3,5 uncoated från 1930,Tri-X, bilden är tagen i Skanör 2002 ;-)

Min Leica II är ursprungligen en Leica I från 1930 men som fabriken byggt om till modell II någon gång på 30-talet - och den fungerar fortfarande perfekt efter 80 år!

Leica II som introducerades 1932 var världens första systemkamera: dvs den hade utbytbar optik i standardfattning (M39 skruv). Men den hade flera banbrytande funktioner: kopplad mätsökare till optikens skärpering, separat sökare för bildutsnittet, tillbehörssko för extra sökare, "enkel" laddning via avtagbar bottenplatta, bekväma och välplacerade reglage som gör kameran intuitiv och snabbarbetad. Och den var och är i princip outslitlig om man sköter den rätt.


Leica II med en Summicron 50mm från 1954 och ett Voigtländer 25mm från 2001

Cosina/Voigtländers nytillverkade optik i Leicas M39 fattning är som gjord för kameran och "smälter" in på huset rent estetiskt. Leica har även tillverkat en mindre serie modern optik med skruvfattning. Själv har jag en Summicron 50 mm och en Summicron ASPH 35 mm, båda från år 2001. Och jag använder dem såklart både på Leica II:an och på min M8:an med M-bajonett adapter.


Leica II med en modern Summicron 50mm från 2001 och en 50mm extrasökare

Vilken industristandard står sig efter mer än 70 år?
Vilket gör Leicas kameror unika - det är en otrolig känsla att använda en så gammal kamera, spec. med modern optik och en ljusstark extrasökare monterad. Den är liten, diskret och tyst. Och det är ingen som förstår vad det är man fotograferar med...

          

          
Om du vill läsa mer om klassiska kameror och/eller Voigtländers nytillverkade optik i Leica M och M39 fattning så kan jag rekommendera Stephen Gandys CameraQuest: http://www.cameraquest.com/

Ps.
Denna bloggpost publicerades ursprungligen 19/4 2007 men har uppdaterats. Då min blogg hade väldigt få läsare första året jämfört med nu, så återpublicerar jag de intressantaste inläggen från 2007.

Ladda ner Erwin Puts "Leica Pocket Guide" gratis!

Erwin Puts, som snart kommer ut med en uppdaterad "Leica Lens Compendium", har lagt ut "Leica Pocket Guide" på 129 sidor som PDF på sin hemsida - för alla att ladda hem gratis!
Tack Erwin!

"Leica Pocket Guide" innehåller information om serienummer, specifikation och tillverkningsår för alla Leitz/Leica kameror och objektiv tom 2009, även specialmodellerna. Ett måste, då senaste upplagan av "Leica Pocket Book" bara sträcker sig tom 2002.

Leica Pocket Book - ett måste för varje sann Leica aficionado!

7:e upplagan från Hove Books som gick i konkurs nyligen, Steyning Photo Books har tagit över lager mm

Leica Pocket Book är ett måste om man är intresserad av och /eller köper begagnde Leica-prylar. Den är nog det närmaste en "Leica-bibel" man kan komma, och något som man alltid bör ha med sig i fotoväskan ;-)



Den behändiga lilla boken innehåller grundfakta om Leitz och Leicas samtliga småbildskameror, från UR-Leican till M7/R9 samt alla objektiv tom 2002. Med tabeller över serinummer för olika produktionsår, varianter och specialupplagor. Kort fakt aom kamerans/objektivets historia och prestande samt mycket använbara MTF-kurvor för all optik.



Är man sugen på lite äldr Leitz/Leica-optik så är boken ovärderlig, för såklart vill man hitta kuldkornen i objektivfloran. Det är ju så att vissa "vintage-gluggar" onekligen presterar helt i klas med dagens Leica-M optik, medan sandra inte kommer i närheten av sina moderna syskon.



Sedan är du ju bra att kunna kolla upp om loppisfyndet verkligen är en raritet eller en "vanlig" Leica. Eller om den svartlackade dyrgripen är från en svart originalserie eller om den bara är ett "ommålat" ex från den kromade normalproduktionen. För det är ju så att priset på en begagnad Leica ofta styrs mer av antalet tillverkade exemplar än tex skicket. Tex så är en risig Leica IIIG från 1970 värd mer än ett mint exemplar från 1957, osv.

Den kan beställas från bla Amazon.com och Adlibris.se

Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?

Mina optiska extrasökare, jag har nog en till varje objektiv, nästan....

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."

Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.


Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv

Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.


Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad

Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.


Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)

Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.

Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!

Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."
 
Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.