Camera Obscura
Man kan inte alltid få det som man vill...
Pentax Optio M20 (Uppladdad direkt från minneskortet)
Det är en del av "livets hårda skola" - för oss alla! Och det hjälper sällan att tjura ;-)
Första filmen
Canon 5D, EF 28/1,8 (Uppladdad direkt från minneskortet)
På bio är alltid något speciellt. Idag gick vi hela familjen och såg "Råttatouille"
(http://www.disney.se/DisneyFilmer/rattatouille/) som nog är den bästa familjerulle (animerad eller "spelad") som jag sett på år och dagar - rekommemderas! Och dottern, hon gillade den, sammanfattade handlingen efteråt med orden "det var en snäll och en elak kock, men vad hände med den elake?" ;-)
Att äta med händerna i Boberg matsal
Canon 5D, EF 28/1,8 (Uppladdad direkt från minneskortet)
Borde ha vabbat igår, dottern hade en lätt ögoninfektion (fick inte vara på dagis), min tur att vabba. Men jag tog efter läkarbesöket med henne till STHLM, med löfte om leksaksaffärer mm - mot bättre vetande. Första anhalten var affärslunch på NK, fullt - så vi hamnade i Bobergs men till "vanliga" (läs inte fullt så snordyra) memyn ;-) OK - ytterligare ett intrång i överklassens heliga domäner. Dottern vill äta med händerna, jag måste genomföra ett möte - givet läge för eftergifter och kompromisser. Efter ett stort antal linnesrevetter och dessutom en glass på maten är mötet klart. Pappa utpumpad - dottern nöjd - personalen märkbart road ;-)
Morgonstund har... NEJ!
Canon 5D, EF 85/1,2 L II (Uppladdad direkt från minneskortet)
Jag vaknar med ett ryck, blodsmak i munnen och värk i kroppen. Dottern övar på plastrumpeten till Bolibumpa. Massa olästa mail i inboxen. Var tvungen att ställa ett sent (20.00) möte i Uppsala igår för jag blev kvar (jobb) till efter åtta på NK (tur att Polisen sällan har fartkontroller på E4 norrut så dags ;-) Nu skall dottern "måla Pippi" på datorn, måste vara på mjobbet vid halv nio...
Att komma hem ska vara en schlager
Canon 5D, EF 85/1,2 L II
Och så var det i fredags :-)
Familjen är faktiskt inte bara det viktigaste rent känslomässigt, förnuftsmässigt eller ideologiskt - den är en underbar plats för rekreation och socialt umgänge. Gunnar och Alva Myrdal, Lars Norén och Gudrun Schyman till trots så är familjen den viktigaste inte bara i de vuxnas utan såklart även i barnens liv. Här formas allt från förmågan att älska, uppleva samt ge tillit och en sund självbild till värderingar som solidaritet och respekt för andra människor. Med fler hela familjer skulle Sverige se annorlunda ut, vi skulle ha mycket färre tragiska tidningsrubriker och mindre behov av statligt ingripande som omhändertaganden, ungdomsanstalter, fängelser osv.
Det är inte mina behov eller ambitioner som kommer först - det är faktiskt kollektivets, dvs familjens.
Död åt den postmoderna egoistiska individualismen - leve familjen!